ee RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. EU prejudikat i afseende på den nya bysätlningsförordningens retroaktiva tillämpniny. Då fråga under sistlidne riksdag uppstod om den förandring i stadgarne angående bysättning som sedermera blifvit besluten, ansåg många, at! i förordningen derom borde införas en uttrycklig föreskrift, att den nya författningen ej måtte tillämpas retroaktivt, d. v. s. på skuldförbindelser, som tillkommit förr, än denna författning hunnit promulgeras. Man kunde nemligen om dessa äldre förbindelser förutsätta, att borgenär påräknat och gäldenär underkastat sig den tvångsmakt iafseende på förbindelsens uppfyllande, som stadgarne om bysättning erbjödd, och man ansåg derföre tillintetgörandet af denna tvångsmakt såsom ett ingrepp i det mellan borgenär och gäldenär existerande aftaly Några förmente imedlertid, att en dylik, uttrycklig föreskrift mot den nya författningens retroaktiva tillämpning var alldeles onödig, emedan den, som man säger, fölle af sig sjello, hvaremot andra ansågo den såsom alldeles oriktig, emedan den nya författningen icke borde blifva ett upphäfvande, utan blott en förklaring af den gamla. Någon uttrycklig föreskrift om den nya bysättningslagens retroaktiva eller icke retroaktiva tillämpning vardt således icke gifven, och man nödgas nu vända sina blickar till högsta domstolen, för att af dess handlingssätt sluta, hvad man i förevarande fall har att rätta sig efter. Af