ee
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
EU prejudikat i afseende på den nya bysätlnings-
förordningens retroaktiva tillämpniny.
Då fråga under sistlidne riksdag uppstod om
den förandring i stadgarne angående bysättning
som sedermera blifvit besluten, ansåg många, at!
i förordningen derom borde införas en uttrycklig
föreskrift, att den nya författningen ej måtte til-
lämpas retroaktivt, d. v. s. på skuldförbindelser,
som tillkommit förr, än denna författning hunnit
promulgeras. Man kunde nemligen om dessa äl-
dre förbindelser förutsätta, att borgenär påräknat
och gäldenär underkastat sig den tvångsmakt iaf-
seende på förbindelsens uppfyllande, som stad-
garne om bysättning erbjödd, och man ansåg der-
före tillintetgörandet af denna tvångsmakt såsom
ett ingrepp i det mellan borgenär och gäldenär
existerande aftaly Några förmente imedlertid, att
en dylik, uttrycklig föreskrift mot den nya för-
fattningens retroaktiva tillämpning var alldeles
onödig, emedan den, som man säger, fölle af sig
sjello, hvaremot andra ansågo den såsom alldeles
oriktig, emedan den nya författningen icke borde
blifva ett upphäfvande, utan blott en förklaring
af den gamla. Någon uttrycklig föreskrift om den
nya bysättningslagens retroaktiva eller icke re-
troaktiva tillämpning vardt således icke gifven,
och man nödgas nu vända sina blickar till högsta
domstolen, för att af dess handlingssätt sluta, hvad
man i förevarande fall har att rätta sig efter. Af