afrikanska barbariet, nu mera står öppet för civi
lisationen.
Till hvilken grad slafhandelns aftagande oc
-varuhbandelns i Afrika tilltagande hålla jemna steg.
ser man af den förökade införseln af palmolja til
England, hvarom tidningen the Friend of, Africc
innehåller en ganska intressant artikel. Ar 4827
infördes 98,070 centner, år 1840 hade qvantite-
ten stigit till 285,800 och år 4844 till 380,00C
centner, hvilka voro värda ungefär 530,000 IL. St
År 4842 kan införseln ej hafva varit mindre är
500,000 centner. Denna olja kommer dels frår
kusten, dels från det inre, der man nu ser stora
karavaner af menniskor, hvilka bära kalebasser
med ungefär 2 galloner olja och företaga långa
tåg till Niger, der oljan säljes åt engelska fartyg
Dessa karavaner ersätta slafkaravanerne, hvilka
man förut såg på denna väg. Denna handel kunde
oändligt utvidgas, så väl hvad Englands förmåga
att konsumera, som hvad Afrikas förmåga all
producera, beträffar. England importerar nemli-
gen öfver 4 million centner rysk talg till ett pris
af 2 millioner L. St., och detta kunde helt och
hållet ersättas genom afrikansk olja, så snart
danna biefve något bättre beredd. För närva-
rande användes den nemligen mest till gul tvål
-och till machinsmörja, emedan den för sin gula
färgs skull ej kunnat användas till ljus eller hvit
tvål. Man har likväl nyligen upptäckt ett gan-
ska enkelt medel att bleka den, genom värme,
ljus och luft, utan kemiska ingredientier, och i
detta tillstånd är den värd 2, sh. mera per
centner än i det förra tillståndet, men denna
vinst är ej UWillräcklig för att operationen med
fördel skulle kunna företagas i Enzland, hvaremot
den i Afrika kunde utföras med största lätthet
och nästan utan kostnader. Genom denna ope-
ration befrias oljan äfven från det vatten och
den orenlighet, hvarmed den nu är uppblandad,
hvilka utsöra ungefär 3 procent deraf och här-
röra af de barbariska metoder, på hvilka den
produceras. - Så snart derföre några förståndiga
Vestindier grundlagt faktorier vid Niger och de
förnämsta produktionsorterna samt undervisat in-
födingarne i sältet att bereda oljan, skall denna
ankomima renare och för bältre pris samt nästan
genast uttränga bruket af den ryska talgen. Denna
handelsartikel ensam skulle inbringa Afrika mer
än hela dess slafbandel vid den tid, då denna
lifligast bedrifvits. Men dertill hör, att slafhan-
deln blir fullkomligt utrotad, hvarigenom säker-
het till lif och egendom kan uppkomma och
kommerciella företag blifva möjliga. För att an-
tyda de utsigter till detta stora måls uppnående,
som visa sig, lånar jag en del af kapten Denhams
utsago, hvilken sedan 41834 uppehållit sig på ku-
sten och sedan två år kommenderat stationen
mellan kap Palmas och kap Verde: Till slutet
af 4839 hafva vi icke varit i stånd att inskränka
handeln; men från denna tid har handetn till
hälften förminskats på hela kusten. I min tanka
utgör utförseln af slafvar från Afrika för närva-
rande icke hälften af hvad den var, innan akten
af drottning Victorias andra regeringsår gal oss
tillåtelse att taga de portugisiska fartyg, som voro
utrustade till slafhandel. Alla tidigare fördrag
hade ej haft någon annan verkan, än att bringa
handeln under den portugisiska flaggan, der den
var fullkomligt skyddad söder om eqvatorn och
norr om den fortgick nästan lika bra som förut.
Jag är öfvertygad, att det närvarande blockad-
systemet är det enda, af hvilket vi kunna hop-
pas en fullkomlig framgång; men för att genom-
föra det, behöfva vi ett vida större antal fartyg;
hade vi det, så kunde vi inom tre år fullkom-
ligt utrota handeln, så väl söder som norr om
eqvatorn. Om handeln på detta sält komme att
upphöra i några år, så skulle det blifva svårt
att åler börja den, emedan andra handelsvägar
genast bilda sig. Der slafhandeln är. afbruten,
skicka handlanderne på kusten ej mer in i det
inre att köpa slafvar, och handlande från det
inre komma ej mer till det stället, så att det
blir svårt att åter införa handeln, emedan varu-
handeln snart ersätter den och sålunda uppfyller
de inföddes behof. Det oaktadt skulle jag i så-
dan händelse ej helt och hållet upphöra med be-
sök af kryssare, förrän slafhandeln kommit all-
deles ur bruk. Här ser man tydligt hvarför det
är af så mycken vigt för England, att Frankrike
ej bryter sin visitationstraktat, emedan delta
skulle gifva slafbandlarne en ny flagg, under hvil-
ken de åter kunde börja sin handel, ostörda il
anseende till franska kryssarnes fåtalighet. Det
är en af lord Palmerstons många synder, att han
i sitt högmod och sin likgiltighet ej visste, huru
mycket han borde taga sig till vara att gifva
Fransmännen anledning till klagan öfver kränk-
ning af deras flagg, och att han icke vid hvarje
rättvis klagan öfver förolämpningar genast gaf
riktig skade-ersättning; ty nu har det tyvärr i
Frankrike blifvit föremålet för en mycket dum
men mycket fanatisk nationalfåfänga, att tillintet-
göra dessa fördrag, hvilket skulle kunna gilva
anledning till stora olyckor för Afrika eller för
Europa. 4 6