afrikanska barbariet, nu mera står öppet för civi lisationen. Till hvilken grad slafhandelns aftagande oc -varuhbandelns i Afrika tilltagande hålla jemna steg. ser man af den förökade införseln af palmolja til England, hvarom tidningen the Friend of, Africc innehåller en ganska intressant artikel. Ar 4827 infördes 98,070 centner, år 1840 hade qvantiteten stigit till 285,800 och år 4844 till 380,00C centner, hvilka voro värda ungefär 530,000 IL. St År 4842 kan införseln ej hafva varit mindre är 500,000 centner. Denna olja kommer dels frår kusten, dels från det inre, der man nu ser stora karavaner af menniskor, hvilka bära kalebasser med ungefär 2 galloner olja och företaga långa tåg till Niger, der oljan säljes åt engelska fartyg Dessa karavaner ersätta slafkaravanerne, hvilka man förut såg på denna väg. Denna handel kunde oändligt utvidgas, så väl hvad Englands förmåga att konsumera, som hvad Afrikas förmåga all producera, beträffar. England importerar nemligen öfver 4 million centner rysk talg till ett pris af 2 millioner L. St., och detta kunde helt och hållet ersättas genom afrikansk olja, så snart danna biefve något bättre beredd. För närvarande användes den nemligen mest till gul tvål -och till machinsmörja, emedan den för sin gula färgs skull ej kunnat användas till ljus eller hvit tvål. Man har likväl nyligen upptäckt ett ganska enkelt medel att bleka den, genom värme, ljus och luft, utan kemiska ingredientier, och i detta tillstånd är den värd 2, sh. mera per centner än i det förra tillståndet, men denna vinst är ej UWillräcklig för att operationen med fördel skulle kunna företagas i Enzland, hvaremot den i Afrika kunde utföras med största lätthet och nästan utan kostnader. Genom denna operation befrias oljan äfven från det vatten och den orenlighet, hvarmed den nu är uppblandad, hvilka utsöra ungefär 3 procent deraf och härröra af de barbariska metoder, på hvilka den produceras. Så snart derföre några förståndiga Vestindier grundlagt faktorier vid Niger och de förnämsta produktionsorterna samt undervisat infödingarne i sältet att bereda oljan, skall denna ankomima renare och för bältre pris samt nästan genast uttränga bruket af den ryska talgen. Denna handelsartikel ensam skulle inbringa Afrika mer än hela dess slafbandel vid den tid, då denna lifligast bedrifvits. Men dertill hör, att slafhandeln blir fullkomligt utrotad, hvarigenom säkerhet till lif och egendom kan uppkomma och kommerciella företag blifva möjliga. För att antyda de utsigter till detta stora måls uppnående, som visa sig, lånar jag en del af kapten Denhams utsago, hvilken sedan 41834 uppehållit sig på kusten och sedan två år kommenderat stationen mellan kap Palmas och kap Verde: Till slutet af 4839 hafva vi icke varit i stånd att inskränka handeln; men från denna tid har handetn till hälften förminskats på hela kusten. I min tanka utgör utförseln af slafvar från Afrika för närvarande icke hälften af hvad den var, innan akten af drottning Victorias andra regeringsår gal oss tillåtelse att taga de portugisiska fartyg, som voro utrustade till slafhandel. Alla tidigare fördrag hade ej haft någon annan verkan, än att bringa handeln under den portugisiska flaggan, der den var fullkomligt skyddad söder om eqvatorn och norr om den fortgick nästan lika bra som förut. Jag är öfvertygad, att det närvarande blockadsystemet är det enda, af hvilket vi kunna hoppas en fullkomlig framgång; men för att genomföra det, behöfva vi ett vida större antal fartyg; hade vi det, så kunde vi inom tre år fullkomligt utrota handeln, så väl söder som norr om eqvatorn. Om handeln på detta sält komme att upphöra i några år, så skulle det blifva svårt att åler börja den, emedan andra handelsvägar genast bilda sig. Der slafhandeln är. afbruten, skicka handlanderne på kusten ej mer in i det inre att köpa slafvar, och handlande från det inre komma ej mer till det stället, så att det blir svårt att åter införa handeln, emedan varuhandeln snart ersätter den och sålunda uppfyller de inföddes behof. Det oaktadt skulle jag i sådan händelse ej helt och hållet upphöra med besök af kryssare, förrän slafhandeln kommit alldeles ur bruk. Här ser man tydligt hvarför det är af så mycken vigt för England, att Frankrike ej bryter sin visitationstraktat, emedan delta skulle gifva slafbandlarne en ny flagg, under hvilken de åter kunde börja sin handel, ostörda il anseende till franska kryssarnes fåtalighet. Det är en af lord Palmerstons många synder, att han i sitt högmod och sin likgiltighet ej visste, huru mycket han borde taga sig till vara att gifva Fransmännen anledning till klagan öfver kränkning af deras flagg, och att han icke vid hvarje rättvis klagan öfver förolämpningar genast gaf riktig skade-ersättning; ty nu har det tyvärr i Frankrike blifvit föremålet för en mycket dum men mycket fanatisk nationalfåfänga, att tillintetgöra dessa fördrag, hvilket skulle kunna gilva anledning till stora olyckor för Afrika eller för Europa. 4 6