brottet, för hvilket han ryste och bedyrade sin oskuld, men icke dess mindre blef han arresterad och förd till stadens fängelse. Richard var Linas fästman, och de skulle just följande hösten gifta sig, då gamla Burg lofvat bokhållaren, hvilken han höll mycket af, att få bli hans kompanjon i handeln. — Jag vet att Richard är oskyldig, fortfor flickan; hans ädla hjerta kan ej ens fördraga tanken på ett brott, men allt sammansvärjer sig emot honom och bidrager till hans undergång. Han hade begärt lof att få besöka en slägting, som bor några mil härifrån, och skulle resa tidigt på morgonen; nu fann man hans kläder inpackade i en kappsäck, och der bredvid en blodig näsduk. Ian säger att han blödt näsblod, och hade ämnat om natten sluta en påbörjad räkning, hvarföre han helt klädd kastat sig på sängen i tanka att blott sofva en liten stund. Han var blek som ett lik då man förde honom förbi Våra fönster, och hade afsvimnat då han inkom uti arresten. Jag var utom mig och bad min mor att få gå till den olycklige i fängelset för att trösta honom; men min mor sade att det ej passade, att vi kunde bli invecklade i saken, att jag måste hafva tålamod, och att hon ej ens ville ha den skammen att höra talas om Richard så länge han misstänktes för det rysliga brottet. Nu blef jag alldeles tröstlös, tyckte att både Richard och jag voro öfvergifna af Gud och menniskor, och att jag ej kunde bära så mycken smärta och vanära. I min förtviftan ville jag sluta mitt lif, och sprang ned till ån der ni fann MiS. Ack; jag olycklige, jag uthärdar ej tanken på Richards belögenhet.