brottet, för hvilket han ryste och bedyrade sin
oskuld, men icke dess mindre blef han arresterad
och förd till stadens fängelse. Richard var Linas
fästman, och de skulle just följande hösten gifta
sig, då gamla Burg lofvat bokhållaren, hvilken
han höll mycket af, att få bli hans kompanjon i
handeln.
— Jag vet att Richard är oskyldig, fortfor
flickan; hans ädla hjerta kan ej ens fördraga tan-
ken på ett brott, men allt sammansvärjer sig emot
honom och bidrager till hans undergång. Han
hade begärt lof att få besöka en slägting, som bor
några mil härifrån, och skulle resa tidigt på mor-
gonen; nu fann man hans kläder inpackade i en
kappsäck, och der bredvid en blodig näsduk. Ian
säger att han blödt näsblod, och hade ämnat om
natten sluta en påbörjad räkning, hvarföre han
helt klädd kastat sig på sängen i tanka att blott
sofva en liten stund. Han var blek som ett lik
då man förde honom förbi Våra fönster, och hade
afsvimnat då han inkom uti arresten. Jag var
utom mig och bad min mor att få gå till den
olycklige i fängelset för att trösta honom; men
min mor sade att det ej passade, att vi kunde
bli invecklade i saken, att jag måste hafva tåla-
mod, och att hon ej ens ville ha den skammen
att höra talas om Richard så länge han misstänk-
tes för det rysliga brottet. Nu blef jag alldeles
tröstlös, tyckte att både Richard och jag voro öf-
vergifna af Gud och menniskor, och att jag ej
kunde bära så mycken smärta och vanära. I min
förtviftan ville jag sluta mitt lif, och sprang ned
till ån der ni fann MiS. Ack; jag olycklige, jag
uthärdar ej tanken på Richards belögenhet.