BETE SRLEKISSEEAESAAE SARS SU erssra rn ne. När sällskapet aflägsnat sig, vände hon sig till sin onkel: Ni hade rätt, onkel, när allt kom omkring. Jag tycker alls inte om kaptenens sätt att vara; jag ser nu att jag icke bordt bjuda honom.) ,Tvertom, Nathalie, han är en mycket hygglig karl. Jag har bjudit honom att komma bit så ofta han kan, och spela bräde med mig; det vill säga — uppvakta dig. Nathalie märkte, att kaptenen vunnit onkeln på spelet, och förlät honom hans ringa uppmärksamhet för henne. Han kom snart åter och inkräktade — tack vare brädspelet! — onkelns hjerta mer och mer. Snart inkräktade han äfven den sköna enkans hjerta. En morgon kom Nathalie högt rodnande till sin onkel: Kaptenen har begärt min hand. Hvad råder ni mig till att göra? Han betänkte sig några ögonblick. Om hon afvisar TApremont, så kommar han icke mera bit, och då farväl med brädspelet. Men om hou gifter sig med honom, skall han alltid finnas i huset och jag följaktligen ha mitt partip och svaret blef: det vore så godt du toge honom. Nathalie älskade verkligen kaptenen; men hon ville icke ge med sig för så godt köp. Hon lät kalla honom: Om ni verkligen älskar mig — O, kan ni betvifla det? Tyst, afbryt mig ej. Om ni verkligen älskar mig, skall ni neka att gifva mig ett prof på er kärlek ? Fordra blott. Jag svär — . Nej, svära, det är just det ni skall lägga bort