BETE SRLEKISSEEAESAAE SARS SU erssra rn
ne. När sällskapet aflägsnat sig, vände hon sig
till sin onkel:
Ni hade rätt, onkel, när allt kom omkring.
Jag tycker alls inte om kaptenens sätt att vara;
jag ser nu att jag icke bordt bjuda honom.)
,Tvertom, Nathalie, han är en mycket hygg-
lig karl. Jag har bjudit honom att komma bit
så ofta han kan, och spela bräde med mig; det
vill säga — uppvakta dig.
Nathalie märkte, att kaptenen vunnit onkeln
på spelet, och förlät honom hans ringa uppmärk-
samhet för henne. Han kom snart åter och in-
kräktade — tack vare brädspelet! — onkelns
hjerta mer och mer.
Snart inkräktade han äfven den sköna enkans
hjerta. En morgon kom Nathalie högt rodnande
till sin onkel:
Kaptenen har begärt min hand. Hvad råder
ni mig till att göra?
Han betänkte sig några ögonblick. Om hon
afvisar TApremont, så kommar han icke mera
bit, och då farväl med brädspelet. Men om hou
gifter sig med honom, skall han alltid finnas i
huset och jag följaktligen ha mitt partip och
svaret blef: det vore så godt du toge honom.
Nathalie älskade verkligen kaptenen; men hon
ville icke ge med sig för så godt köp. Hon lät
kalla honom:
Om ni verkligen älskar mig —
O, kan ni betvifla det?
Tyst, afbryt mig ej. Om ni verkligen älskar
mig, skall ni neka att gifva mig ett prof på er
kärlek ?
Fordra blott. Jag svär — .
Nej, svära, det är just det ni skall lägga bort