väckes känslan ej allenast till tacksamhet mot Försy-
nen, hvars allsmägtiga hand skyddat och bevarat E.
K. M:s dagar, utan ock till den vördnadsfullaste in-
nerligaste erkänsla mot den store Monark, åt hvilken
fridens upprätthållande i bredd med tvenne Brödra-
folks sjelfstänzighet anförtroddes, och som med segra-
rens oförvissneliga lagrar sammanflätat fredens 25:åriga
palm. Lifvade af detta tänkesätt och ej förgätande,
att den dag snart nalkas, då ett fjerdedels århundrade
förflutit, sedan E. K. M. emottog spiran af den na-
tion, som i sin Konungs ära såg sin egen uppblom-
stra, hafva Stockholms Magistrat och Borgerskap ön-
skat att få utmärka denna dag medelst en glad min-
nesfest, beredd genom tillfälle för Magistraten och
Borgerskapet att få omgifva E. K. M. och Dess höga
Familj, af hvilken anledning vi, å våra kamraters och
medbröders vägnar, i djupaste underdånighet våg
anhålla om E. K. M:ts nådiga tillstånd för Stockholms
Magistrat och Borgerskap, att, å den dag E.: K. M.
nådigst täckes bestämma, få gifva en föte å Börsen
under den glada underdåniga förhoppning, att E. K.
M. värdes hedra denna högtid med Dess höga närvaro.
Allernådigste Konung! Om vi röna den lyckan att
till våra Kommittenter få återföra ett lifligt önskadt
nådigt bifall till Magistratens och Borgerskapets ge-
nom oss framförda underdåniga anhållan, våga vi ock
koppas, att E. K. M. värdes låta högtidlighetens stor:
helgd, i förening med afsigtens välmening, öfverskyla
verkställighetens möjliga brister. Uti E. K. Mits fort-
farande nåd och faderliga hägnad utbedja viossi dju-
paste underdånighet få vara-inneslutne.,
H. M. Konungen svarade:
M. H.! Den 3 nästkommande månad, denna sor-
gens dag för Skandinaviska Halföns båda riken, när-
mar sig. Djupt kändes förlusten af den Furste, hvil-
ken hade upptagit Mig till Sin Son. Ett fjerdedels
sekel har sedermera förflutit, och vår yttre sjelfstän-
dighet har ej blifvit förnärmad. Förlitande Mig på
den vördnad, lagarne kräfva, och på Mcdborgarnes
redliga samverkan, har jag bemödat Mig att utvidga
handels och näringsflitens områden. Föråldrade vanor
hafva någon gång motarbetat allas goda afsigter, och
det har gifvits tillfällen, då svåra hinder yppat sig.
Då alla viljor samfäldt böra förena sig i kärleken till
fäderneslandet, så skole vi deraf vägledas att, utan
för mycken tidsutdrägt och skakningar, uppnå det mål,
hvilket vårt hafomgifna läge för oss utstakar. Jag lif-
vas oafbrutet af önskningar och omsorger för Edert
lugn, Eder lycka. Den 6 Februari 1848, dagen efter
den förlust, som hade drabbat Brödrarikena, var den,
på hvilken Stockholms Magistrat och Borgerskap för-
säkrade Mig om deros orubbliga trohet och styrkte
Mig i Mitt beslut att endast tänka på de förbindel-
ser, hvilka ålågo Mig såsom Statens högste Styresman.
Jag anser Mig böra företrädesvis välja denna årsdag,
för att begifva Mig ibland Eder och bivista den min-
nesfest, som Hufvudstadens Magistrat och Borgerskap
erbjuda Mig genom Eder deras deputerade. Jag e-
mottager denna inbjudning med en god faders kän-
slor, rörd öfver sina barns tillgilvenhet, men som upp-
manar dem att ej af den ömma välviljan, som så ofta
händer, låta hänföra sig till allför kostsamma tillställ-
ningar. Det är Eder tillgifvenhet, Mine Herrar, som
Jag högst värderar; ty den förljufvar de få dagar,
som ännu återstå för Mig på denna jord. J kännen
mina tänkesätt. Jag försäkrar Eder ånyo om derås
varaktighet och uppdrager Eder att tolka dem för Huf-
vudstadens Magistrat och Borgerskap.
Man kan icke underlåta att hålla H. M. Ko-
nungen räkning för den tanka, som i svaret blif-
vit uttryckt, angående behofvet af hushållning.
Det är ett ord i sinom tid, framförallt i närva-
rande ögonblick, då konjunkturerne i den större
handeln äro svåra, och både de fasta egendomarne
och den borgerliga rörelsen måste vidkännas ut-
betalning för trenne år på en gång af den ser-
skilda beskattning, som blifvit lagd på hufvudsta-
den i och för det ökade båtsmanshållet.