Teller några af våra nuvarande biskopars befordran? H. ) Har ingen af våra nuvarande öfverherdar bruJItit emot det i den aflagda presteden föreskrifna Inykterhetsbudet? TLL Har ingen af dem öfverträdt det i bemälte ed föreskrifna stadgande att fly allt lättfärdigt umIgänge, all vöfverflödighet i mat, dryck och kläder,? V. I Den, som ofta svär, syndar mycket lärer oss Herrans ord. Presteden ålägger ordets tjenaresatt hålla sig ifrån allt gäckeligit och slemt snack., Känner Sv. Biet icke någon högt uppsatt prelat, som ofta svär,, och följakteligen syndar mycket, både emot Guds budl och den af honom alflagda presteden? . YV. Ar det ett zodt exempel att fördrifva nätterna vid spelbordet, eller att i sällskaper begagna åthäfvor, och ord, som nödga åtskilliga af deras medlemmar att undvika den exempelgifvande? Känner Sv. Biet någon eller någre af våra Väktare, på hvilken denna dubbla fråga skulle kunna tillämpas? VIL Låta de politiska tvistigheterna förena sig med de af Paulus meddelade föreskrifter, rörande det episkopala embetet, och med den fridsamhet, den mildhet, den försonlighet, som bör utmärka dess innehbafvare? VIL Kan den prelat, som, öfvergifvande den församling, till hvars herde han blifvit satt, emottager ett civilt embete, sägas uppfylla det löfte, han en gång högtigligt aflagt, nemligen att icke inmänga sig i några veridsliga, hans presterliga kall ej anstående ärender? VIT. Den Biskop, som vid riksmöterna ständigt påyrkar nya anslag och påiagor, ställer han sig till efterrättelse det vid prestedens afläggande serskilt gjorda löfte, att icke de fattige öfver deras vilkor och förmågo stränga och besvära? I 5:dje kapitlet 7:de versen af Pauli bref till Timotheus heter det om en Biskop: Han måste ock hafva ett godt vittnesbörd af dem, som utantill äro, på det han icke skall falla wti lastarens försmädelse och snaro. Wallin, Franzn och Butsch skulle, om så pålordrades, kunna förete ett så beskaffadt vittnesbörd; men kunde detta inträffa äfven med Herrar Heurlin, Agardh och Tegnåtr, i den mening, som Apostelen tänkt sig ett yttre testimonium? Svenska Biet räknar inom sin redaktion en prestman; är det allmännelig landsfred, inbördes enighet och kärlek), hvilken han i nyssnämnde blad predikar? XI, Gud allena kan ransaka hjertat; men det torde vara oss tillåtet att fråga: var det endast varm, brinnande fosterlandskärlek, ingen i presteden afsvuren snikenhet efter slem vinning, som bestämde dåvarande pastors-adjunkten Angeldorff att ingå i redaktionen af Svenska Biet? XH. Har Hr Angeldorff sitt nit i församlingen, eller sitt nit i Biet att tacka för utnämningen till Kongl. Hofpredikant, och, om detta sednare skulle vara förhållandet, till hvilken slags vinning, hänför Hr 4. då denna sin befordran ? — Till besvarande af dessa tolf frågor lemne vi Svenska Biet lika lång betänketid, som den, hvilken Upsala Consistorium beviljade Rektor AlmMm AA — -—— —-— —. vr AX MM HM KK ve rr mn Qvist.n 1 — Öfver samma ämne yttrar Najaden: I Vi meddelade i föregående JA den märkvärdiga nyhet, att kyrkoherden i Fellingsbro, Biskop Hvurlin, tagit inträde i konseljen såsom chef för ecklesiastik-S departementet. Sednaste Stockholms-tidningarne kom-Y mentera denna utnämning på åtskilliga sätt, och man synes tro, att hans inkallande hufvudsakligast skett il5 och för en snart förestående riksdag, vid hvilken man icke vågat möta ständerne med en rådspersonal, såln matt och svag som den hittills varande; herr Heurlin var dock visat sig vara något, en fiffig karl med yp-ju verligt hufvud, djerfhet och förslagenhet; — nu är !9 let han, som görat skall. För vår del skulle vilY ro, att om della är meningen, har man säkerligen 1 oppat i en galen tunna; de öfrige rådsherrarne kunde möjligen väntat sig något undseende för sina svagls iets-synder;. men en konselj, för hvilken den välla kände riksdagsmannen och f. d. ecklesiastik-statsse-;j sreteraren, den uppsåtlige herr Heurlin, står i spet-; sen, skall sannerligen framkalla en opinion, lika stark, om den, hyarmed de vid sista riksdagen aftroppande tatsråderne möttes af ständerne. Om der legat ett P ins sanning i höga vederbörandes starka tro på cenjS! reaktion i tänkesätten, sedan riksdagen, så kunna le nu vara öfvertygade att hafva förekommit all vilare sådan. För att göra saken komplett, fordradesy wu endast, att inkalla herrar Nerman och Hartmanslorff. Imedlertid funderas nu väldeligen öfver lösningen uf de besynnerliga förhållanden, hvari herr Ieurlin kommit genom denna utnämning; skall han fortfara rm utt vara kyrkoherde i Fellingsbro, för att hafva relr rätten dit öppen? kan han ens fortfara att vara prest, Id lå 34 Regeringsformen förbjuder statsrådets leda-l!d nöter att bekläda andra civila embeten? Att han r ortfar både att vara prest, och utöfva prestembete, IL ian slutas deraf, att herr statsrådet Nyårsdagen pre-lu likade hos Konungen. En prest i rådet har icke je unnits sedan katolska tiden. — Spefoglarne hafva cke underlåtit att öppna sin näbb; så tror Aftonblaph let, att det presterliga statsrådets uniform kommer öj utt bestå i prestkrage, kaftan, plymagerad hatt och di les