LANDSORTSPRESSENS OPINIONER OM DEN SISTA STATSRÅDS-UTNÄMNINGEN OCF TOLF SAMVETSFRÅGOR. Den oro och det missnöje, som öfverallt äfven i landsorterna, väckts af de sednast konseljutnämningarna, synes, långt ifrån att var: blott det första ögonblicket, snarare tilltaga En sådan nästan allmän sammanstämmighet tänkesätten af den ena sidans organer och do tystnad å den andra, oaktadt alla Biets oc! Minervas vinkar att man bör vara beskedlig tills vidare, i förening med den omständigheten, alt tonen är skarpast just på de orter der biskopen-statsrådets antecedentia äro mes kända, utgöra en temligen hårdsmält dement åt alla de fröjderop, som kamarillaorganerna i otid upphäft om en reaktion i landets tänkesätt i hänseende till systemet, och huru hela landsortspressen allt mer och om börjat skilja sina åsigter från oppositionspressens i Stockholm 0. s. V. Vi anse oss icke ens böra i dess helhet upprepa de betraktelser, hvarmed herr Heurlins intagande i rådet beledsagas af Skänska Correspondenten, ett blad, som utgifves vid ett universitet, hvarest herr Hourlin tillbragt en stor del af sina yngre år. Endast det kan imedlertid anmärkas, att då en sådan tidning yttrar, att den allmännaste känsla, som underrättelsen väckte, var först förvåning, derefter förbittring, och slutligen ömkan, — och då vidare till stöd för ett sådant omdöme åberopas kännedomen om herr Heurlins personlighet, framställd i sådana termer, som der skett, så bevisar det tydligen, att en sådan opinion hyvarken kan vara individuel för redaktionon, eller flyktigt väckt af rellexioner i de Stockholmstidningar, som medförde underrättelsen, utan är en produkt al ett allmännare och på äldre fakta grundadt omdöme. Blott en allmän sens moral vilje vi här återgifva ur Correspondentens artikel: Moralitet och rättvisa äro de första fordringar man har af hvarje styrelse. Har den öfvertygelsen fått insteg och bekräftelse, att dessa egenskaper hos densamma saknas, så hav den äfven förlorat anseende och aktning; den lefver allenast ett skenlif, och den hvilar på en ihälig grund, som hvarje ögonblick kan instörta och begrafva den. Må den än, med intrigen och maktmissbruket till bundsförvandter och bjelpare, någon tid hålla sig uppe, ja må den än kunna tillkämpa sig några skenbara segrar, så är dock hvar och en bland dessa i sjelfva verket och med hänseende till följderna att betrakta såsom ett nederiag, som skänker motståndarne mera styrka och gifver dem ännu skarpare vapen. i Tidningen Phoenix, som utgifves i Götheborg, har vid detta tillfälle baft en ganska lycklig id6. Med anledning af det bifall, som Biet egnat Upsala konsistorium för dess 42 frågor till rektor Almqvist, uppställer nu Phaonix 42 dylika till Biet, hvilka likväl torde förblifya obesvarade, ehuru de verkligen förtjena