sten, endast han kan förete borgenärernes försäkran
att de mot honom ej yrka ansvar för vårdslöst elle
bedrägligt förhållande; kan derföre samma auktorite
äfven förordna honom att under konkurstillstånde
förrätta annan tjenst i högre grad? Man torde snar-
ligen komma i erfarenhet af hvad vederbörande makt
hafvande tänka derom.
RTL ENN nn
— Uti Skara tidning läses följande artikel:
Är den så kallade predikosjukan en yttring a
nalurlig animal magnetism?
Insändaren, som under fortsatta iakttagelser funnit
anledning till den; i ofvanstående fråga uttryckta
förmodan, har sinsimellan jemfört predikosjukans symp-
tomer, så vidt de äro honom bekanta, med sympto-
merna af den animala magnetismen, sädana dess
sistnämnda framställas i öfverkirurgen C. A. FT. Kiu-
ges Versuch einer Darstellung des animalischen Magzg-
netismus, als Heilmittel (Berlin 1844), och några fä
andra, insändaren tillgängliga skrifter öfver den ani-
mala magnetismen. Resultatet af denna jemförelse
kan väl icke anses såsom pålitligt, emedan insändaren
är i medicinen alldeles olärd; men den meddelas dock
här, i aligt alt underställas de sakkunnigas närmare
undersökning.
Oberäknad den sjukliga stegring i nerv- och mu-
skelsystemets verksamhet, hvilken synes utgöra predi-
kosjukans, med den animala magnetismen gemensam-
ma, allmänna och fortfarande verkning, har ins. trott
sig finna en likhet i följande speciella och föränder-
liga förhållanden: Tyngd öfver hufvudet; en brän-
nande heta i maggropen; krälning och stickning i
extremiteterne; ryckningar och skakningar i serskilda
kroppens delar; nedfallande och afdåning, stundom
med en djup suck, hvarefter patienten, för en stund,
väl merändels förblifver i ett så känslolöst tillstånd,
att han icke erfar ringaste intryck af en stark röst,
bvarmed ban tilltalas, eller af en knappnål, hvarvid
han djupt stickes, 0. s. v., men någon gäng både hör,
då han tilltalas, och svarar på gjorda fr; gor, hvarmed
han tilltalar alla med ordet Du; patientens förmåga,
att i detta tillstånd hålla tal, ofta med bättre sam-
manhang, med lifligare deklamation och i renare språk,
än man af honom kunde förvänta; hans merändels
ihärdiga försäkran, att han befinner sig ovanligt väl,
och aldrig förr varit så lycklig; hans vedervilja mot
läkemedel och obenägenhet att befrias ur sitt sjuk-
domstillstånd ; hans obehag för vissa ord och talesätt;
hans försäkran, att orden blifva honom gifna af nå-
gon annan, när han i sofvande tillståndet talar; hans
i allmänhet stilla och fromma sinnesstämning; hans
benägenhet för fixa idcer, visioner och förutsägelser;
hans ömtålighet för hvarje yttring af ovilja, serdeles
med afseende på hans sjukdomstillstånd; hans sym-
pati och apati i förbällande till serskilda personer;
patienternas välvilja och tillgifvenhet för hvarandra,
hvilken bos de predikosjuka, serdeles hos barn, yttrar
sig i glädje öfver deras sammanvaro, samt i inbördes
smekningar; att fallenheten för sjukdomen är störst
hos menniskor af sanguiniskt-koleriskt temperament,
större hos barn och ungdom, än hos fullvuxne och
äldre, samt större hos qvinnor, än hos män.
Andra likheter, hvilka ins. trott sig upptäcka, för-
bigås här, emedan de äro mindra i ögonen fallande.
Ins. kan dock icke underlåta att kortligen omnämna
de rön, han gjort om magnetens och svaflets verk-
ningar på ätskilliga af predikosjukan svårare angripne
barn. Magneten, lagd på den sjukes panna, sedan
han afdomnat och börjat tala, gjorde på honom ett
så starkt intryck, att han för en stund tystnade och
ibland alldeles uppvaknade, oaktadt andra och van-
ligare sätt, alt tysta en talande och väcka en sof-
vande, på nämnde person icke med någon framgång
kunnat användas. Svaflet gjorde på den sjuke, sedan
ban, i vakande tillståndet, en stund hållit det i han-
den, den verkan, att han tyckte det mildra, såsom
några sade, eller värma och göra en god dragjning
uppåt armbågen, såsom andra uttryckte sig).
) Gegen den mineralischen Magnet ist der Somnam-
bul noch weit empfindlicher, als gegen die Metalle,
u. Sv. Kluge I. kap. S. 470, Schwefel ergritt
er (der Somnambul) mit der grössten Heftigkeit ...
und bezeigte ungemeine Freude äber seinen Besitz.
I. c. 5. 469.
TLANDSORT SR YIT RR