lands och Frankrikes gemensamt gjorda anbuc
att bemedla tvistigheterne emellan Buenos Ayre
och Montevideo.
— Officiella bladet för i går meddelar, at
Drottningen i Söndags gaf en super.
— I går tillkännagafs officielt, att Regeringen
i lördagens konselj, beviljat afsked uppå anhål
Jan, åt chefen för landtförsvarsdepartementet, gi
Mörner, samt förordnat chefen för sjöförsvaret
friberre Lagerbjelke, att tills vidare förestå landt
försvarsdepartementet. Så är nu konseljen ick
mer fullt eller, för att tala med Sv. Biet, or
dinariter besatt, men förmodas likväl snart blif
va det.
Att statsrådet friherre Lagerbjelke måst åtag:
sig äfven landtförsvarsdepartementet har säker
icke varit för honom angenämt eller skett utar
rätter nöd, och bekräftar således till fullo hvar
man sagt om ansvarigheten att få någon ordinaric
för denna plats. För att imedlertid göra sig et!
begrepp om utsigterna i detta afseende för der
närmaste framtiden, torde det lämpligaste var:
att taga kännedom om en artikel i denna dagen:
Minerva, så lydande:
Det ansågs, emot slutet af förra veckan, för all.
deles säkert, att ingen konselj skulle inträffa förrär
i dag på aftonen, och såsom skäl uppgafs svårigheter
att dessförinnan finna en efterträdare till grofve Mör-
ner inom landtförsvarsdepartementet. Imedlertid ble
dock konseljen hållen sist idne lördagsafton, hvarvid
efter hvad man förnimmer, grefve Mörner ändtliger
erhöll sitt länge begäirta afsked, och portföljen fö!
landtförsvarsärenden öfverlemnades tills vidare åt che
fen för sjöförsvarets departement, H. E. friherre La-
gerbjelke. Fägnaden, som mnågörstädes blifvit yttrad
deröfver, att konseljen genom de sista utnämningarne
ändtligen blifvit komplett, var således af kort yar-
aktighet.
Helt naturlig är den allmänna förvåningen öfver
det långsamma mognandet af den högsta öfvertygel-
sen, i afseende :å det definitiva tillsättandet af ifrå-
gavarande höga embete, isynnerhet sedan: man nu
flera veckor bortåt hört alla möjliga omöjligheter i
detta hänseende på fullt allvar diskuteras, för att sc-
dermera öfvergifvas. Det faller dock lätt i ögonen
att det icke gifves mer än en enda verklig möjlighet
att lösa problemet.
Det förhåller sig nemligen härmed: på : sätt som
följer:
4:0 hafva, under de tvenne på hvarandra följande
krigsministrarne, sedan eden nya formalismen infördes,
allt blifvit gjordt, för att desorganisera armeen och
lemna den, hvad man Kallar, för vind och våg. Myc-
ket har härtill visserligen bidragit den: kända infly-
telsen af Forsberg-Effendi, uti somliga grenar af den.
na förvaltning, men sorglösheten och i sednaste tider
dåsigheten hos departementscheferne sjelfva, uti de
hela af besagder förvältning, Kar icke-heler saknat sir
effekt. Vi skulle gerna vilja veta, om, ibland dem
på hvilka Konungens val rimligtvis kan falla vid der
nu inträffade ledigheten, finnes mer än en, som skullc
kunna hejda ströramen, och gifva åt den en annan
riktning.
2:0 Ar det af en absolut nödvändighet, att uti Re-
geringen inkommer någon ledamot, som kan vid nä-
sta riksdag äppenbarligen framstå såsom synbar haf.
vudman för Regeringens vänner på riddarhuset, för:
ordet ibland dem, då allmänna Tfrågor förekomma
hvilka icke ensamt röra det ena eller andra rege-
ringsdepartementet, äfvensom genom inflytelsen af sir
personlighet underhåila sambandet emellan de liktän-
kande inom alla de serskilda -riksstånden ; med ev
ord: vara, hvad man kallar, Ministre de li Ditte
Vi tro att rovalisterne äro temligen enige om, at
icke mer än en man finnes, som förenar ätminstont
många af de härtill erforderliga egenskaperna, och
att denne är tillika den ende, som kan, med utsig
till att verkligen uträtta någonting, öfvertaga det nu
lediga dej vartementet.
Om så är, så är hvarje uppskof med något, son
förr eller sednare mäste ske, icke blott utan ända
mål; det är förderfligt. Fort går det att nedrifva
men att uppresa igen, dertill fordras tid. Händel
serna kan ingen på förhand beräkna, och man kar
således lätt utsätta sig för att det blifyer för sent, nä!
man slutligen vill, eter att hafva försökt allt det än-
damålslösa, gripa till den sista utvägen. — Dessutom
är detta oupphörliga inlerim en rostfläck på Rege-
ringens anseende, hvilken dervuti är lik andra rost
fläckar, att den aldrig går ut, och man måste der.
före besluta sig till att ju förr dess hellre kläda sig
uti ett helt och rent kläde.
Denna artikel har, oaktadt den vanliga my-
stiska egenskapen, som tillhör gummans föredrag-
ningssätt, den förtjensten, att man ej kan miss-
taga sig om den person, på hvilken det pekas så-
som den möjlige i egenskap af. Sverges frälsare
ur den förskräckliga desorganisationp, som mili-
tärväsendet på de sista två åren skall hafva un-
dergått, men hvilken Minerva ej behagat närmard
detaljera. Någonting origmelt och karakteristiskt
ligger äfven i Yttrandet om den der roslfläcken.
Man har nemligen. deraf tillfälle att inhemta, at!
om Regeringen genom ssina åtgärder öfverträder
TYSON SEPT EF ETEN ORPR APTT NATET TTK PERIE RETAS AYO TITT
Tr an JA Dracslas Inlada I alt ON ERb Att ch