skall bli vedergälld. genom en händelse . . . och
få supera med samma mask . ..
o— QO, min fru! min fru!
Och han kysste med liflighet hertiginnans hand,
som hon höll utom sängen.
— Tig Biribiche! utropade hertiginnan i det
hon skakade sina rosenfärgade sänggardiner; du är
odräglig, man kan inte få öronljud då man har
dig inne.
Ett lätt murrande hördes, något liknande ett
undertryckt skratt. .
— Förlåt, herr marskålk, det djuret är illa in-
strueradt.
— Jag vet verkligen icke hvar jag är, men
hvad ni Jofvat har gjort att.jag är utom mig af
förtjusning. j
— Men min herre, saken är ännu icke alldeles
afejord; derför fordras: ätt ni beviljar mig mina
begge önskningar.
— Begge två? Skall Jag nödvändigt gifva den
vildbasaren vicomten fri ur arresten, är det inte
nog med chevalier, de Florac?
— Nej, ty utan vicomten kan jag icke gå på
balen.
— Min Gud! Hvarför inte?
— Ni vet bäst att jag, för alt vara fri, först
och främst måste undvika markisen de Brignolles,
min skugga. Hertigen tillåter mig icke välja an-
nan kavaljer, än en af mina kusiner. Vicomten
är så ung, att han inte väcker uppseende, det sgt
jag väl, men jag vill dock icke gå helt och åket
ensam med honom, - - - om chevalier de Florac
rår följa med, blir det mer som sig bör. Två
pager! då är jag ju nästan lika skyddad, som af
ett helt kompani musketterare.