— En grace! o, min fru, befall! Jag är fö)
edra fötter. Hvad ni önskar är redan beviljadt
— Nå väl, då har jag inte någon fruktan längre
Det handlar om min kusin, . . . . vicomten de
Brignolles.
Marskalken blef förvirrad och hostade.
— Ja, min herre, vieomten och ännu en an
nan page, chevalier de Florac.
— Chevalieren är en utmärkt yngling, som allz
berömma. Men vicomten, . . .. jag får aldrig
vara i fred för hans dårskaper och sottiser; har
ir ständigt i arrest och oaktadt min gamla vän-
kap för familjen nödgas jag straffa Honom.
— Jag vet allt det der, herr marskalk; imed.
lertid måste ni låta honom gå på opera-maskra
den i afton.
— Och detta begär ni af mig?
— Det är ju en mycket obetydlig sak, i mitt
tycke.
— Tvärt om, det är svårare än att erhålla ett
Aragonkompani.
— Jag tar er på orden, marskalk; jag vill ha
både det ena och det andra.
— Ni gör mig förbluffad, fru hertiginna.
— Ni? Iur då?
— Hvad skall man väl säga om saken, och om
mig sen ?
— Man skall säga att Di varit lycklig.
— Lycklig, och på hvad sätt?
— Emedan samma afton på operan en chauve-
souris skall vänta eri kungens hörn, emedan denns
chauve-souris icke är Van att stämma dylika mö-
ten . . . och, om ni vill . . . medhafva den der
kaptensfullmakten åt samma mystiska mask, ni