nog fattning att förklara konom den plan, hon fö
tillfället uppgjort.
Klockan fyra, på slaget, inträdde marskalker
Virieux i hertiginnans boudoir, klädd i charla
kansröd drägt, höljd af band och krachaner, me
s. k. kungsfogels-koiffyr, grann och parerad, all
deles som han skulle visa sig på en stor audien
hos konungen.
— Fru hertiginnan är illamående, sade ett a
hennes fruntimmer; hon ligger och hvilar i sir
sängkammare; hon tar emot herr marskalken
men ber honom tala lågt: hennes hufvudvärk ä)
olidlig.
Marskalken, än mera stolt öfver denna ynnest
följde på tåspetsarne kammarfrun, och inträdde
med en religiös vördnad i det sanktuarium, de:
den behagfulla skönheten hvilade. Alla rullgar-
diner voro noza nedfällda; man såg icke ens han-
den för ögat, som man säger. Marskalken, ännu
förblindad af dagsljuset, kastade sig i en ländstol
— Mille pardons, herr marskalk, sade hertig.
innan med svag röst; jag har fått en så faslic
hufvudvärk, att jag ej fördrar dagsljuset.
oo Min Gud, det var förskräckligt, min fru
Ack tala tyst, tala tyst! jag lider förfärligt
Men kom närmare, kom hit till min säng oci
tag plats i min bergere, men akta er bara att n
icke gör er illa.
En något häftig rörelse skakade s sänggardinerna
— Hur är det, fru hertit ginna, ni ligger i er
obeqväm ställning, tror jag?
— Nej, nej, det är Biribiche, min lilla Nä
hund, som lagt sig på täcket och byter om plats
Men låtom oss komma till föremålet för dett
möte.fag har en grace att begära al er,