TEATER.
Fru Enbom hade på sin afskedsrecett i Lördags
afton på den kungliga teatern att fägna sig af all
deles fullt hus, och emottog ss med mycken välvilj:
af publiken. Sjelf uppträdde recettagerskan nu
efter en lång tids tystnad, på denna teater, ut
den förut annoncerade scenen ur Sjöfröken :
Malcolms roll, samt uti Fra Diavolo, der hon
hade den engelska ladyns parti. Man kan icke
annat än beklaga, att en röst, med så rika res-
surser, som Fru Enboms, icke ifrån början blifvit
uppöfvad för någon skicklig mästare. Nu kan man
endast beundra styrkan, klangen och omfånget
tonerna, men det blir alltid mycket som återstår
för uppfyllandet af de fordringar, publiken nu-
mera gör sig på konstnären. Likväl bör det med
rättvisa sägas, att fru Enbom uti partiet ur Sjö-
fröken hade några rätt lyckliga ögonbliek. Också
är den aria hon här sjunger rätt tacksam. Herr
Strandberg uppträdde första gången i Fra Diavolos
rell, och gjorde det väl, ja till och med ut-
märkt: det var med serdeles nöje publiken fann
Hr Strandberg denna afton upprymd, kedig, liflig
och munter, med ett ord, helt och hållet i rollens
anda. Sina partier sjöng han med verve och smak,
isynnerhet serenaden i ardra akten, hvilken med
undantag af ett par takter i första början, som
gingo litet sönder, gafs så förträflligt, att ingenting
deri återstod att önska, och publiken var äfven
så intagen deraf, att den nästan med en mun be-
gärde da eapo, och de båda banditerna, som
redan voro med ena benet inne genom fönstret,
fingo krypa ut igen, och hålla sig undan till dess
Fra Diavole hade sjungit om visan ännu en gång.
Med ett ord, Herr Strandberg) var charmant
och vi ha icke någonsin hört honom så full-
komligt till sin fördel. — Mamsell Fundin så-
som Zerlina var äfven ganska tillfredsställande.
Hon återgaf det oskuldsfulla koketteri, som ligger
i denna roll, med nätthet och utan all affektation,
rörde sig med grace och var rätt täck i sce-
nen framför spegeln. Derjemte, och som musiken
i denna operett öfverhulvud är enkel och popu-
lär, äfven i Zerlinas parti och krafterna icke be-
höfva öfverspännas, utförde hon sina sångaum-
ror rent och smakfullt. Med ett ord, vi tro att
Mamsell Fundin alltid med fördel bör bibe-
hållas i denna roll. Deremot var det klent med
Hrr Kinnmanson och Wennbom i duetten sista
akten, ehuru de annars spelade rätt bra och äro
lyckligt maskerade.
Såsom postskriptum tage wi oss friheten fråga,
om det icke kunde vara på tiden, att låta det
goda folket vid värdshuset i Terracina sluta med
att räkna sina pengar i franskt mynt; om det
då ändteligen skall vara något annat än det IHa-
lienska, som är landets eget, så kunde det ju lika
serna gå på uti våra gamla hederliga Rdr, skil-
ingar och runstycken. De äro visst bra simpla
för en svensk teater, men kunde ända gå an så
länge direktionen sjelf icke försmår dem såsom
petalning för billjelterna. -— Utom dessa stycken
MSUDETRETLTTTRLTETERTLT TFA ITITRTRS BASE TIERP