Pigan Stark bade ock med matmodren, Lindberg, skyndat ned och sett Helander skuffa Segebaden, samt af denne fått ett slag igen, så att han, för att undkomma, sprang in i köket. Hon hade ock sett Jacobsson införa Wahlfeldt i rummet under yttrande: en ska vi åtminstone ha qvar, men ej kunnat urskilja hur införseln tillgått. Om officerarnes återkomst, insläppande och bultande på dörren förmälde Stark detsamma, som hennes matmor och kamrater, med tillägg att pigan Bergqvist varit den som nedkastat nyckeln, hon hade ock sett Virgin räcka köksyxan, först till pigan Norström ) och sedan till Stark sjelf, som stått nära dörren, och således kunde intyga att icke Virgin med köksyxan inträngt i rummet. Yxan hade vittnet uppburit samt derpå nedgått och mellan vakten inträngt i Frösslunds rum, der hon märkte sin matmor, Lindberg, innevara, samt då vareblifvit Klingström, som väl, emot Lindbergs för larande att han intet ondt gjort, hindrades att bortgå, men för öfrigt ej förolämpades. Stark hade vid in4etdera tillfället sett vakten förolämpas. Pigan Bergqvist berättade först, att hon ej nedkommit förr än oflicerarne första resan bortgått, att hon vid deras återkomst, då Frösslunds folk förbjudit portens öppnande, nedsläppt en nyckel otvanifrån, hvarmed de öppnat, samt att hon sett huru Virgin huggit i dörren och sedan lemnat ifrån sig yxan, och huru officerarne derefter inträngt i rummet. Men sedermera sade hon sig ock hafva sett hur Wahlfeldt infördes i rummet, och då han förut sagt sig ej hafva varit nere vid första uppträdet, gaf denna tvetalan auditör LOrange anledning yrka, att så väl hon, som de föregående vittnena, i hvilkas berättelser auiitören funnit motsägelser, måtte förvisas till presterskapet, för att undervisas i sin kristendom och derom skaffa sig bevis. Kanslisten Möller bestred detta, öfvertygad att äfyen sist athörda vittne, sedan det hunnit ordna sina ankar, skulle kunna afgifva en redig berättelse. Pigan Bergqvist uppmanad att åter börja och fortsätta sin berättelse i tidsenlig ordning, !crättade nu, att hon väl med öfrige kamraterne, hos Lindberg, vid bullret skyndat ut från öfra våningen, men icke nedgått i förstugan utan stadnat i trappan, och derifrån sett ett allmänt slagsmål, och huru Wahblfeldt blifvit a? Jacobsson och två andra personer införd i Frösslunds rum. För öfrigt vidhöll vittnet sin berätrelse om hvad efter officerarens återkomst passerat, samt tillade att hon sett stadssoldater jemte oflicerarne intränga i Frösslunds rum. Bokhållaren Nyström hade, i sällskap med tobakshandlaren Stoltz och kanslisten Wallenberg, kommit öfver Riddarhustorget fram till Malmens källare, samt der funnit en större folksamling, och hört qvinnor ofvan från fönstren en trappa upp högljudt ropa att en af de å gatan stående personernas kamrat, som blifvit qvarhållen, misshandlades så att han skrek och jemrade sig och fara vore att han kunde blifva ihjelslagen; en piga hade sedan till de vid porten stående och derå bultande nedsläppt en nyckel, hvarefter en mängd personer, jemte vakten och äfven vittnet, som trodde menniskolif i fara, följt bemälde personer in i förstugan. Der hade vittnet förmärkt samma personer bultat på Frösslunds dörr, under rop att utfå sin kamrat samt huru af honom nu igenkände löjtnant Virgin begärt och från köket en trappå upp erhållit en yxa, dermed huggit i Frösslunds dörr, men sedan denna öppnats, lemnat yxan ifrån sig till en piga. En mängd personer inträngde genom den öppnade dörren, men icke vittnet, som dock utifrån sett att boettinakaren Jacobsson suttit i en soffa med armen öfver hufvudet, liksom för att afvärja slag, samt att han sedermera stigit upp och gått af och an i rummet, hällande en blodig näsduk för munnen. I anseende till trängseln, sorlet, skriket och svordomarne hade vittnet ej kunnat urskilja hvad vidare sig tilldrog celler uppfatta några bestämda utlåtelser; dock ville vittnet påminna sig ett yttrande, att en jude skulle ha stryk. Vakt hade. väl medföljt genom förstuguporten, men medan Virgin brukade yxan, varsnade vittnet ingen vakt, som dock, när kammardörren öppnades, ånyo var tillstädes. Någon förolämpning mot vakten Hade vittnet ej förmärkt, men väl hört Tegner yttra: mitt namn. är löjtnant Tegner och jag befaller — — — —K, men hvad han befallde hörde vittnet icke. — På Frösslunds fråga tillade Nyström, att han väl å gatan, efter uppträdets slut hört Frösslund, under uppgift: det är den der tjocka, uppmana patrullkarlarne att gripa någon, men hvem den tjocke varit kände vittnet icke. Kryddkramhandlaren IWVeber, som redan i poliskammaren blifvit hörd, och hvars berättelse derstädes nu upplästes och af honom vidkändes, hade ankommit till stället i det ögonblick portnyckeln nedkastades till de bultande officerarne; då vittnet följde dem in i förstugan, möttes de af mamsell Lindberg, som försäkrade dem, att deras kamrat befann sig väl; icke dessmindre anföllo de, som bevittnadt är, FrössJunds dörr, en af dem, såsom vittnet tyckte, med en köttklubba, och inträngde, då dörren blifvit öppnad, i rummet, jemte vakten; vittnet ingick ej dit, men såg efter en stund Jacobsson sårad och blodig, samt förmärkte att Frösslund uppmanat vakten att gripa en person, klädd i kappa, att denne, då patrullkarlen ) Måhända är detta namn en misskrifning i protokollsutdraget, i stället för Malmqvist. stsnsmanist bero AE