Pigan Stark bade ock med matmodren, Lindberg,
skyndat ned och sett Helander skuffa Segebaden, samt
af denne fått ett slag igen, så att han, för att und-
komma, sprang in i köket. Hon hade ock sett Ja-
cobsson införa Wahlfeldt i rummet under yttrande:
en ska vi åtminstone ha qvar, men ej kunnat ur-
skilja hur införseln tillgått. Om officerarnes åter-
komst, insläppande och bultande på dörren förmälde
Stark detsamma, som hennes matmor och kamrater,
med tillägg att pigan Bergqvist varit den som ned-
kastat nyckeln, hon hade ock sett Virgin räcka köks-
yxan, först till pigan Norström ) och sedan till Stark
sjelf, som stått nära dörren, och således kunde intyga
att icke Virgin med köksyxan inträngt i rummet.
Yxan hade vittnet uppburit samt derpå nedgått och
mellan vakten inträngt i Frösslunds rum, der hon
märkte sin matmor, Lindberg, innevara, samt då var-
eblifvit Klingström, som väl, emot Lindbergs för la-
rande att han intet ondt gjort, hindrades att bortgå,
men för öfrigt ej förolämpades. Stark hade vid in-
4etdera tillfället sett vakten förolämpas.
Pigan Bergqvist berättade först, att hon ej ned-
kommit förr än oflicerarne första resan bortgått, att
hon vid deras återkomst, då Frösslunds folk förbjudit
portens öppnande, nedsläppt en nyckel otvanifrån,
hvarmed de öppnat, samt att hon sett huru Virgin
huggit i dörren och sedan lemnat ifrån sig yxan, och
huru officerarne derefter inträngt i rummet.
Men sedermera sade hon sig ock hafva sett hur
Wahlfeldt infördes i rummet, och då han förut sagt sig
ej hafva varit nere vid första uppträdet, gaf denna
tvetalan auditör LOrange anledning yrka, att så väl
hon, som de föregående vittnena, i hvilkas berättel-
ser auiitören funnit motsägelser, måtte förvisas till
presterskapet, för att undervisas i sin kristendom och
derom skaffa sig bevis.
Kanslisten Möller bestred detta, öfvertygad att äf-
yen sist athörda vittne, sedan det hunnit ordna sina
ankar, skulle kunna afgifva en redig berättelse.
Pigan Bergqvist uppmanad att åter börja och fort-
sätta sin berättelse i tidsenlig ordning, !crättade nu,
att hon väl med öfrige kamraterne, hos Lindberg,
vid bullret skyndat ut från öfra våningen, men icke
nedgått i förstugan utan stadnat i trappan, och der-
ifrån sett ett allmänt slagsmål, och huru Wahblfeldt
blifvit a? Jacobsson och två andra personer införd i
Frösslunds rum. För öfrigt vidhöll vittnet sin berät-
relse om hvad efter officerarens återkomst passerat,
samt tillade att hon sett stadssoldater jemte oflicerar-
ne intränga i Frösslunds rum.
Bokhållaren Nyström hade, i sällskap med tobaks-
handlaren Stoltz och kanslisten Wallenberg, kommit
öfver Riddarhustorget fram till Malmens källare,
samt der funnit en större folksamling, och hört qvin-
nor ofvan från fönstren en trappa upp högljudt ropa
att en af de å gatan stående personernas kamrat,
som blifvit qvarhållen, misshandlades så att han skrek
och jemrade sig och fara vore att han kunde blifva
ihjelslagen; en piga hade sedan till de vid porten
stående och derå bultande nedsläppt en nyckel, hvar-
efter en mängd personer, jemte vakten och äfven
vittnet, som trodde menniskolif i fara, följt bemälde
personer in i förstugan. Der hade vittnet förmärkt
samma personer bultat på Frösslunds dörr, under rop
att utfå sin kamrat samt huru af honom nu igen-
kände löjtnant Virgin begärt och från köket en trap-
på upp erhållit en yxa, dermed huggit i Frösslunds
dörr, men sedan denna öppnats, lemnat yxan ifrån
sig till en piga. En mängd personer inträngde ge-
nom den öppnade dörren, men icke vittnet, som dock
utifrån sett att boettinakaren Jacobsson suttit i en
soffa med armen öfver hufvudet, liksom för att af-
värja slag, samt att han sedermera stigit upp och
gått af och an i rummet, hällande en blodig näs-
duk för munnen. I anseende till trängseln, sorlet,
skriket och svordomarne hade vittnet ej kunnat ur-
skilja hvad vidare sig tilldrog celler uppfatta några
bestämda utlåtelser; dock ville vittnet påminna sig
ett yttrande, att en jude skulle ha stryk. Vakt hade.
väl medföljt genom förstuguporten, men medan Vir-
gin brukade yxan, varsnade vittnet ingen vakt, som
dock, när kammardörren öppnades, ånyo var tillstä-
des. Någon förolämpning mot vakten Hade vittnet
ej förmärkt, men väl hört Tegner yttra: mitt namn.
är löjtnant Tegner och jag befaller — — — —K,
men hvad han befallde hörde vittnet icke. — På
Frösslunds fråga tillade Nyström, att han väl å gatan,
efter uppträdets slut hört Frösslund, under uppgift:
det är den der tjocka, uppmana patrullkarlarne att
gripa någon, men hvem den tjocke varit kände vitt-
net icke.
Kryddkramhandlaren IWVeber, som redan i polis-
kammaren blifvit hörd, och hvars berättelse derstädes
nu upplästes och af honom vidkändes, hade ankom-
mit till stället i det ögonblick portnyckeln nedkasta-
des till de bultande officerarne; då vittnet följde
dem in i förstugan, möttes de af mamsell Lindberg,
som försäkrade dem, att deras kamrat befann sig väl;
icke dessmindre anföllo de, som bevittnadt är, Fröss-
Junds dörr, en af dem, såsom vittnet tyckte, med en
köttklubba, och inträngde, då dörren blifvit öppnad,
i rummet, jemte vakten; vittnet ingick ej dit, men
såg efter en stund Jacobsson sårad och blodig, samt
förmärkte att Frösslund uppmanat vakten att gripa
en person, klädd i kappa, att denne, då patrullkarlen
) Måhända är detta namn en misskrifning i proto-
kollsutdraget, i stället för Malmqvist.
stsnsmanist bero AE