allt i Rgs, det förra oberäknadt hälften i Thorskogs
bruk, hvilken hälft uppskattas till omkring 45,000
Rdr Rgs.
HVARFÖRE TÄNKER INGEN PÅ GESÄL-
LERNA ?)
Med mycket nöje intaga vi efterföljande upp-
sats, som med värma och sakkäånnedom behandlar
ett ganska vigtigt ämne. Ilvad insändaren utiin-
gressen yttrar derom, alt tidningarne skulle för
mindre vigtiga och blott roande ämnen uppoffra
de mer maktpåliggande och allvarsammare, må
gälla som ett bevis på insändarens förkärlek för
de sednare, men innefattar för öfrigt blott insän-
darens individuella åsigt om det som är vigtigt
eller icke vigtigt för publiciteten och är för öfrigt
mycket naturligt hos en person, som lefver för
en vacker id, som önskar att hans egen känsla
derför måtte genomtränga hela samhället, och räk-
nar för småsak och förlust allt, som drar upp-
märksamheten från hans älsklingsföremål.
Denna insändarens förkärlek förleder honom
verkligen till en orättvisa, då han insinucrar, att
den samhällsklass, för hvilken han uppträder,
icke skulle bafva funnit en varm förespråkare hos
pressen. Vi kunna, med afseende härpå, för vår
egen del erinra, att detta blad vid mångfaldiga
tillfällen framställt handtverkslärlingarnes hårda
behandling och gesällernas svåra belägenhet; yrkat
på en förbättrad undervisning för dessa klasser,
både i allmän humanistisk bildning och den, som
hör till deras yrke, motsatt oss de hätska omdö-
men och förslag till hårda åtgärder, som af fat-
tigsvårdskommittten och af systemets anhängare
blifvit framställda och åsyftat att behandla ge-
sällerna såsom heloter, och slutligen vid många
tillfällen fästat uppmärksamheten på det hinder,
skråförfattningarne uppställa mot gesällens natur-
liga och för förbättringen al hans ställning så nöd-
vändiga önskan, alt blifva sin egen, och att, om
han icke finner ett yrke lönande, få utöfva ett
annat. Det är i konseqvens med dessa yttringar
vi önska framgång åt insändarens försök att vinna
sympathier för detta ämne, genom den uppsats,
som här följer:
Aftonbiadet innehöll hän mot slutet af det
gamla året en serie af utmärkta artiklar rörande
fattiyväsendet. Insändaren dristar tillförse sig af
red. den godheten att på det nya bereda rum i
sin tidning för hosgående artikel, hvilken åtmin-
stone torde anses ega den egenskapen gemensam
med de nyssnämnda, att vara hållen i en varm
och fosterländsk anda. Ett ord om och för ge-
sällklassen är otvifvelaktigt ett ord i sinom tid.
Då man dagligen läser tidningar af alla färger,
har man väl å ena sidan stundom anledning fägna
sig öfver den uppmärksamhet, som fästes vid
vigtiga för vännen af fosterland och mensklighet
ömmande ämnen, men å andra sidan kan man ej
undgå att finna, att dagens små tvistelrågor, att
nyheter, teaterrecensioner, noveller och annat
blandadt styckegods, borttazer väl mycket af det
utrymme, som borde egnas åt utredandet af de
frågor, hvilka röra de serskilda samhällsklassernas
bringande i en bättre och lyckligare ställning.
Det vill synas som om tidningarne någon gång
mera gjorde till sin uppgift att roa de bildade
klasserna, än att arbeta till förmån för de mindre
bildade. Nekas kan väl ej, att frågor rörande
folkupplysning, fattigvård, förbältring i fångvä-
sendet, inrättande af nykterhetsföreningar, ränte-
försäkringsanstalter, inrättningar för vanvårdade
barns uppfostran, brandstodsföreningar med flera
allmänna välgörande anstalter till de lägre och
fattigare samhällsklasserna, ganska ofta i tidnin-
garne upptegas till diskussion; och det vore orätt-
vist alt icke erkänna, att publiciteten i sin mån
bidragit att väcka ett allmännare intresse för
dessa och dylika frågor; men ännu återstår myc-
ket i det afseendet att göra.
Bland ämnen, hvilka författaren af dessa rader
ännu icke sett i någon tidning upptagna, är möj-
ligheten att kunna bereda en förbättrad sambälls-
ställning åt en klass, på hvilken man ännu synes
allt för litet tänka, nemligen gesällerna, ett af de
måhända icke minst vigtiga. Gesällerna utgöra
till en icke obetydlig del kärnan, hvarur det
stånd, som, enligt nuvarande lagstiftning, väsendt-
ligen ingriper i landets allmänna angelägenheter,
nemligen borgareståndet, framgår. Någon utsigt
att från detta stånd få öfverflyttad den fjerdedel
i representationen, som den för närvarande inne-
har, synes åtminstone för en ganska lång tid,
lindrigast sagdt, ännu problematisk; ty att det