unde förutse, huruvida denna åtgärd skulle lyckas tt vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall eller icke, ifyensom ej heller, när och hvarest dylika kompanier sunde komma att organiseras eller användas, intog tyrelsen i samma förslag endast allmänliga stadganlen, under den förmodan, att om verkställighet skulle lerå följa, styrelsen, äfvensom lokalmyndigheterne, då unde, med hänseende till den kännedom den borde örmodas ega om fängelsernes, fångarnes och fängelseifyvets beskaffenhet, då blifva i tillfälle att uppgifva le speciella åtgärder, som påkallades af olika förhålanden och omständigheter. Det undföll icke styrelsens uppmärksamhet, att cen itgärd af den beskaffenhet, som inrä tandet af arbetscompanier, skulle framkalla icke allenast farhågor både allmänhet och serdeles i de orter, hvarest dylika arvetskompanier kunde komma att förläggas, utan äfven verkliga faror för den allmänna säkerheten och ordningen. Vanan, att till korektionsinrättningarne afända personer, som ansågos af giltige eller inbillade inledningar vådliga för det allmänna lugnet, och att e dem derstädes inspärrade, var mera inrotad, än att nången kunde föreställa sig möjligheten af den allnänna säkerhetens upprätthållande annorlunda, än senom dylika personers behandlande såsom verkliga rottslingar, utan afseende på rättvisans fordringar ch de oerhörda kostnader, med hvilka samhället köpte ig denna slags säkerhet. Vidtagandet af nödiga förigtighetsoch säkerhetsmått var alltså oundvikligt, ch vid bestämmandet af dessa, hade styrelsen valet mellan användande å ena sidan af den fysiska styrjan, såsom en motståndskraft, medelst en talrik bevakningspersonal, ill förekommande af rymningsförök, våldsamheter emot person eller ingrepp i eganlerätten; å den andra åter att, med begagnande af noraliska medel, söka inlägga i dessa kompaniers orsanisation samt i de reglementariska föreskrifterne im ordningens och disciplinens handhafvande, om berakningen, om straff och belöningar, en återkallande traft emot utbrotten af ett vildt sinnelag och af elaka vöjelser. Och härvid tvekade styrelsen icke att lemna öreträdet åt den sednare utvägen. Dessändamål med nrättandet af dessa arbetskompanier var icke att få n myckenhet af arbete utförd på bekostnad af de ill fångars vård och underbåll anviste medel; ändanålet var att, äfven med någon uppoffring, bereda åt ie personer, som kunde komma att vid dessa komvanier anställas, en ätergång till samhället, genom ett ;ehandlingssätt, mildrande det agg, åtskillige bland lem möjligtvis närde emot detsamma, genom deras vänjande vid ordning, lydnad och arbetsamhet, och senom visandet af de fördelar, ett stilla och lagarne indergifvet uppförande medförde, hvaremot ctt beaandlingssätt af lika beskaffenhet, som det, de förut varit uoderkastade, kunde hos flera framkalla den (anken, att de endast blifvit flyttade från ett fängelse ill ett annat, och alltså icke utöfvade någon välgörande inverkan på tänkesätten, under det att derigeiom påfordrades en större bevakning, kräfvande ökade itgilter för staten. ? (Forts. följer.)