relsen uti sitt sednaste utlåtande i frågan skall hafva fästat uppmärksamheten derpå, att denna styrelse föreslagit ett annat sätt, för alt vinna syftemålet med dessa arbetskompanier, än det som sedan vidtagits. Sedan fångstyrelsens utlåtande nu blifvit synligt och man deraf litet närmare sättes i tillfälle att bedöma de olika vederbörandes serskilde tillgöranden och förslager i detta vigtiza mål, hvars handhafvande måste vara af alirastörsta inflytelse, icke blott på möjligheten att för försvarslöse personer vinna en återgång till samhället, utan ock på lugnet och säkerheten i den trakt, der arbetskompanierna komma att vistas; så vilje vi först lemna våra läsare kännedom om det hufvudsakliga af dess innehåll. Fångstyrelsen lemnar först en utförlig recit af de skrifter, som gifvit anledning till utlåtandet. Dels de deputerade för markegångssällningen inom Skaraborgs län, dels åtskilliga hemmansegare i samma län, hafva, med anledning af ryktet om arbetskompaniers bildande af till korrektionsinrättningarne dömda personer, och dessa kompaniers förläggande å Carlsborgs fästning under en högst ringa bevakning, uti serskilda böneskrifter till Kongl. Maj:t uttryckt sin lifliga oro öfver denna tilltänkta mesure och dervid åberopat den beklagliga erfarenhet, man redan i trakterna omkring Carlsborg egde, af de täta och nästan dagligen förefallande rymningarne från fästningen, och de förrymdes framfart, samt det inflytande pionierkorpsens grannskap haft på tilltagandet af de stölder och rån, hvilka numera hörde nära nog till ordningen för dagen. Af innevånarne uti de närmast Carlsborg belägna socknar är vidare anfördt, att vederbörande embetsmyndighets förslag att till Carlsborgs fästning förflytta de hittills vid korrektionsinrättningen å Långholmen förvarade brottslingar, vanfräjdade och försvarslöse personer, väckt hos ortens innevånare djupaste oro, fasa och bekymmer; att då kändt vore, att Långholmens fördelaktiga lokal, tjenlig bevakning med flera förmånliga förhållanden icke alltid varit tillräckliga medel att hindra ifrågavarande illasinnade och förderfvade menniskor från ohyggliga våldsamheter på stället eller att förekomma deras afvikande, samt de förrymde fångarnes framfart varit så vild, att deinjagat förskräckelse hos allmänheten, ej allenast å landet omkring Stockholm, utan till och med i sjelfva hufvudstaden, oansedt dess betydliga polisbetjening och det större säkerhetsskydd, som Stockholm hade framför landsorter i mänga afseenden att tillgå, kunde innevånarne i trakten omkring Carlsborg, utan att derföre anses skuggrädda i otid, lätteligen förutse, hurudant förhållandet der i trakten skulle blifva, derest förflyttningen skulle komma att ega rum; att då Carlsborgs fästning ingalunda syntes vara i dess puvarande 0fullbordade skick, och då den hvarken på sjöeller landtsidan är försedd med något egentligen pålitligt och ändamålsenligt qvarhållningsmedel, ett lämpligt förvaringsställe för dylika i och för allmänt lugn högst vådliga brottslingar, helst rymningar, serdeles den mörkare årstiden och den del af året, då isarne underlättade kommunikationen åt sjösidan, icke rimligtvis kunde förekommas, äfven med en huru betydlig garnisonseller bevakningstillökning som helst, hvilket äfven erfarenheten ådagalagt, och att då den fördel, ortens innevånare i ekonomiskt afseende hämtade af ett ökadt afsättningstillfälle, icke uppvägde den skada och de elaka inverkningar, som vore en följd ar grannskapet med fästningen och pionnierernes, så väl de olofligen afvikandes, som de lösgifnes, företag och tillgöranden i orten, hvarom ej mindre domstolens Tansakningsprotokol än länshäktets fänglistor buro i sin mån ojäfviga vittnesbörd, och det således ej kunde vara tvifvelsmål underkastadt, att fängstyrelsens förberörde förslag skulle till den grad förvärra närvarande ofördelaktiga ställning i orten, att dess fredlige innevånare icke kunde, till följd af grannskapet med Carlsborg och fästningens farliga fångpersonal, gå till hvila med säkerhet om natten, eller om dagen utan fara lemna sina hus, så kunde sökanderne ingalunda göra sig skyldige till öfverdrift, hvarken när de allvarligen påstodo, att de vädliga och skadliga följderna af förslagets verkställighet skulle på ett alltför bedröfligt sätt rättfärdiga så väl de sökandes fruktan för de, i hänsigt till vanarter, med Toulons galerslafvar jemn förlige Långholmshjonen, ej heller när sökanderne, med anledning af det derpå grundade djupa bekymmer och oro, i underdåänighet anhöllo, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, med behjertande af deras mnärvarande belägenhet, och den ännu olyckligare ställning, som blifvit ifrågasatt, nådeligen och rättvisligen förskona dem från verkställighet af den föreslagna förflyttningsåtgärden, hvars oundvikliga och vädliga påföljder icke blifvit insedde af vederbörande vid förslagets uppställande. o Häröfver hörd, har chefen för ingeniör-, och inspektören för pionierkorpsen, generalmajoren m. m., J. P. Lefrån, uti underdånigt memorial af den 24 sistl. November, omförmält, huruledes inrättningen af allmänna arbetskompagnier blifvit, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers framställda önskan, det lösdrifvare måtte vid allmänna arbetens utförande användas, så att behofvet af arbetskommenderingar ntar armeen kunde minskas, af Eders Kongl. Mai-t i;