Ole Bull har gifvit konsert i Carlsiad och den 3 dennes aldeles förtjust sina talrika åhörare Wermlands tidning yttrar derom följande: Hvad skall man säga om Ole Bull, som var så artig alt spela för oss i går afton? Utan att göra några konstkritiska kaprioler, skola vi helt rätt och slätt förtälja, att han förtjuste alla med sitt raska och omvexlande spel. Ref. får för sin del tillstå, att dock ingenting högre behagade honom än den nordiska karakter, som så tydligt uttryckte sig i hvarje ton. Man hörde Natlyukuns (Norges namn på trasten) melankoll dö som en vindflägt i Nordens sommarnatt; men dess sång åter väckt, som af ett elcktriskt slag, klinga i skogen; man hörde barnens vallhorn i bergen och tyckte sig se hjordarne tåga ned i Säterdalarne. Ibland brusade stormen i hans strängar och man hörde den modige vikingen sjunga på sitt drakeskepp. Ibland — ja ibland tror jag bestämdt att han hade lärkor och grönsiskor i violen. — Nog af — länge få vi säkert vänta innan ett sådant nöje bjudespubliken, och hoppas vi snart med en kännares omdöme kunna bättre redogöra för denna intressanta qväll. Många voro inresta från landet, och bland annat, hvarföre vi hafva att tacka virtuosen, var det, att han ej högre brandskattade våra kassor; ty hvilken hade torts neka hvad han än be. gärt? — Ole Bull afreste härifrån i dag på morgonen. — Uti Götbeborgs bandelstidning skrifves om en svår olycka, som händt den utmärkte violinisten Prume, under hans vistelse i Tystland. Han skall nemligen hafva blifvit vansinnig afbekymmer deröfver, att han ej blef ihågkommen med någon orden vid den stora Belgiska musikfesten, då så många andra erhöllo sådana. Vi önska att nyheten ej må bekräfta sig.