Ole Bull har gifvit konsert i Carlsiad och den
3 dennes aldeles förtjust sina talrika åhörare
Wermlands tidning yttrar derom följande:
Hvad skall man säga om Ole Bull, som var så
artig alt spela för oss i går afton? Utan att göra
några konstkritiska kaprioler, skola vi helt rätt och
slätt förtälja, att han förtjuste alla med sitt raska
och omvexlande spel. Ref. får för sin del tillstå, att
dock ingenting högre behagade honom än den nordi-
ska karakter, som så tydligt uttryckte sig i hvarje
ton. Man hörde Natlyukuns (Norges namn på tra-
sten) melankoll dö som en vindflägt i Nordens som-
marnatt; men dess sång åter väckt, som af ett elck-
triskt slag, klinga i skogen; man hörde barnens vall-
horn i bergen och tyckte sig se hjordarne tåga ned
i Säterdalarne. Ibland brusade stormen i hans strän-
gar och man hörde den modige vikingen sjunga på
sitt drakeskepp. Ibland — ja ibland tror jag be-
stämdt att han hade lärkor och grönsiskor i violen.
— Nog af — länge få vi säkert vänta innan ett så-
dant nöje bjudespubliken, och hoppas vi snart med
en kännares omdöme kunna bättre redogöra för denna
intressanta qväll. Många voro inresta från landet,
och bland annat, hvarföre vi hafva att tacka virtuo-
sen, var det, att han ej högre brandskattade våra
kassor; ty hvilken hade torts neka hvad han än be.
gärt? — Ole Bull afreste härifrån i dag på morgonen.
— Uti Götbeborgs bandelstidning skrifves om
en svår olycka, som händt den utmärkte violini-
sten Prume, under hans vistelse i Tystland.
Han skall nemligen hafva blifvit vansinnig afbe-
kymmer deröfver, att han ej blef ihågkommen
med någon orden vid den stora Belgiska musik-
festen, då så många andra erhöllo sådana. Vi
önska att nyheten ej må bekräfta sig.