Politiska kotterier äro frätsår på samhällskroppen,
utropar redan Spencer och tillägger: att denna styg-
gelse angriper utan sveda, för att förhemliga sitt gift,
som vanligen utgrenar sig från de mest aflägsna de-:
lar, för att slutligen koncentrera sig kring sjelfva sta-
tens hjerta. Se vi icke, att dessa kotterier gemenli-
gen förlägga sin nederlagsplats eller verkningskrets
just på de ställen, der de minst befara att belysas af
den öfverlägsna, moraliskt utbildade förmågan, och
att dessa kotterier äro liksom depoter för maktinfly-
telsen, strödda här och der i landsorterna, för att un-
dergräfva all sjelfständighet i folklynnet. Detta har
dock ännu ej rätt velat lyckas, och derföre hafva vi
att tacka landsortspressen, som mer och mer synes
vakna, att inse sin bestämmelse.
Målte denna press äfven fortfara att vaka och be-
lysa kotteriväldet, hvarhelst dess koryfeer våga ut-
spänna sina nät, desse föraktlige intrigörer med narr-
kåpan och imstången, hvilka tro sig mäktiga att re-
presentera en segrande idt och hälla tidshjulet stilla.
Vi tro att bästa vapnet mot en sådan fiende är en
bildad och sjelfständig press, ty det onda måste vika
för bläck, det visade Luther.