Politiska kotterier äro frätsår på samhällskroppen, utropar redan Spencer och tillägger: att denna styggelse angriper utan sveda, för att förhemliga sitt gift, som vanligen utgrenar sig från de mest aflägsna de-: lar, för att slutligen koncentrera sig kring sjelfva statens hjerta. Se vi icke, att dessa kotterier gemenligen förlägga sin nederlagsplats eller verkningskrets just på de ställen, der de minst befara att belysas af den öfverlägsna, moraliskt utbildade förmågan, och att dessa kotterier äro liksom depoter för maktinflytelsen, strödda här och der i landsorterna, för att undergräfva all sjelfständighet i folklynnet. Detta har dock ännu ej rätt velat lyckas, och derföre hafva vi att tacka landsortspressen, som mer och mer synes vakna, att inse sin bestämmelse. Målte denna press äfven fortfara att vaka och belysa kotteriväldet, hvarhelst dess koryfeer våga utspänna sina nät, desse föraktlige intrigörer med narrkåpan och imstången, hvilka tro sig mäktiga att representera en segrande idt och hälla tidshjulet stilla. Vi tro att bästa vapnet mot en sådan fiende är en bildad och sjelfständig press, ty det onda måste vika för bläck, det visade Luther.