henne de bittraste tårar, af hvilka dock endas len tysta natten var medvetande. Ehuru hor velat gifva silt lif för vissheten om Sebastian: oskuld, var hon dock inom sig så öfvertygad om ans ovärdighet, att hon endast arbetade på at jvälva en känsla, som alltifrån den tid hon lad bort dockan, utgjort henne: högsta sällhet. Utar att hon sjelf visste det, hade hon lärt sig at ilska Sebastian, den glade och vänlige deltagarer i hennes ungdoms lekar — men nu — nu skull han glömmas. Man vet dock, huru det oftas! aflöper med dylika försök: ju mera man yil qväfva lågan, desto mäktigare flammar den upp och de stridiga känslorna antända ett bål, pi hvilket det oroliga hjertat slutligen förtäres. Vår hjeltes affärer voro således under någr: veckors tid temligen förtviflade, som man ser men ödet ville icke hans förderf, derföre tog de omsider en gynnsammare vändning, och dett: förorsakades, underligt nog, hufvudsakligast af er ung babian och ett halft tjog hungriga vargar. En afton sulto damerna med sitt arbete ock Sebatian höll dem sällskap. Samtalet, hvilke för det mesta underhölls af öfverstinnan, hvälfde sig kring hvarjehanda. Slutligen sade hon, at hon, på flera slägtingars enträgna begäran, imna sända Emma till Stockholm fram på våren, sedar mamsell Amandas bröllop försiggåltHon kan der evertuera sig i musiken,, tillade hon, coch, hvem vet, äfven göra ett godt partiv Vid denna oväntade nyhet bleknade Scbastiar och såg frågande på Emma; men det tycktos pi henne, som hon knappt pgifvit akt på sin styf mors yttrande, ehuru det så nära rörde hennt sjell. Hon salt tyst och orörlig, Hiknöjd för allt