Espartero började fälttåget 1839 med god framgång. I Maj intog ban, i spetsen för 36,009 man de befästade ställningarne vid La Pena del Moro, Ramales och Guardamino. . Carlisterne förlorade dervid kärnan af sina trupper och segraren erhöl i belöning värdigheten af grand af första klasser och titel af segerhertig. Fördelen vidRamale: påskyndade händelsernas gång. Hemliga underhandlingar öppnades emellan Carlistiska och Christinska armåernes generalstaber, och ett krig, som i 7 år härjat S:ne provinser, bragt hela Spanier i oreda och oroat Europa, slutades i Bergara d 29 Aug. 1839. Don Carlos flyktade d. 435 Sept till Frankrike. Aragonien, der Cabrera ännu förd befälet, blef det följande året lugnadt och Espartero af sina landsmän utropad för arfvinge i rätl nedstigande led och efterträdare af Cid. Ofversatt från spanskan vill detta säga detsamma, som att hertigen af Vcitoria äger alla sitt lands god: egenskaper och alla dess fel, betänksam men djerf obeslutsam men uthållande, en stor älskare a små medel, derjemte tålmodig och merendels lycklig i högsta grad. Anda till efter revolutionen i la Granja hade Espartero hållit sig aflägsnad från all politik, j: ofta uttalat sin ovilja emot den revolutionära ex altationen och den demagogiska förstöringssjukan Ställd emellan de båda stora partier, som del Spanien, det moderata, stort till antalet, men rin ga genom sin svaghet, och det exalterade, ringa re till antalet, men starkt genom sin kraftfullhet syntes Espartero sluta sig till det förstnämnde och snart gaf honom den exalterade ministörer Calatrava, som blifvit bildad under ett upplopp honom tillfälle till en tydlig förklaring. Det va år 41837, Esparteros armee stod efter Don Car los återtåg i Madrid. Gardesofficerarne begärd i en petition till drottningen ministrarnes förafske dande; dessa deremot fordrade sträng bestraffning af detta insubordinationsbrott. Espartero satte si; emot denna ministrarnes fordran. Dessa begärt då afsked; det moderata partiet jublade öfver ge neralen såsom dess räddare, de exalterade öfver hopade honom med smädelser. Man erböd ho nom nu krigsportföljen och presidentskapet i de nya kabinett, som skulle bildas. Esparteroal slo; båda delarna, men lät gifva krigsportföljen åt sin go de vän, general Alaix. Hans hat mot de exalterad syntes vexa dag från dag. Härmed förenade Esparte ro en ridderlig tillgifvenbet emot den unga, kunglig: qvinna, som så modigt kämpade emot alla svårig heterna af sin ställning — sergeanten Garcias rå het, som förolämpat drottningen, hade väckt Es parteros djupa harm. Tyvärr förstodo hvarker regentinnan eller ministrarne att begagna dett: ridderliga drag hos den djerfye generalen, ock Espartero dolde, under ett sken afsjelfförsakelse en hög grad af ärelystnad, hans militära framgån gar gjorde att han uppträdde allt mer och me: bestämdt. Regeringen, stadd i en förfärlig finan ciell kris, som ännu fortfar, uttömde alla sin: tillgångar för armeens underhåll, men Espartero: fordringar stego i samma mån som uppoffringarne Fan gjorde sig tillbedd af sina soldater, oroad ministrarne och handlade som diktator. Han vår dade sig icke ens att aflägga räkenskap för un derhandlingarne i Bergara, och efter dessas full ständiga slut gjorde det segrande intåg, Barcelong böd honom, Espartero till,statens första makt. Vid samma tidistötte sig den svaga och mol en exalterad majoritet stridande ministeren med Espartero, emedan den, utan hans samtycke, upplöste Cortes och fråntog hans vän Alaix krigsportföljen. Det exalterade partiet förutsåg, att detta ste; skulle förbittra generalen och på det han också verkligen skulle blifva förbittrad, förkunnade partiet i sina jurnaler, att han var det. Härefte blef det famösa brefvet al Linage, Esparteros sekreterare, adjutant, råd och factotum, synligt i Aragoniens tidning. -Brefvet väckte straxt uppseende, ministrarne begärte afsked, regentinnan vägrade och uppmanade Espartero att förklara sig öfver Linages bref. :Hertigens svar var und vikande hvad ministrarne beträtfade, men slöt såsom vanligt, med de mest brinnande försäkringa om hans tillgifvenhet för de båda drottningarne Ministeren yrkade Linages afsättning, Esparterc satte sig deremot, och lät honom i samma blad skrifva ett annat bref, som modererade det första, utan att återkalla det. Saken blef bilagd så godt det var möjligt. Undertiden skedde valen, och gåfvo oförmodad en moderat, för ministeren gynnande, majoritet Espartero blef härigenom nedstämd, men ministerens mod tillvexte; förhållandet med den miRE RH mms EA ÅA suinanattao hill an Kenartarr