Espartero började fälttåget 1839 med god fram-
gång. I Maj intog ban, i spetsen för 36,009 man
de befästade ställningarne vid La Pena del Moro,
Ramales och Guardamino. . Carlisterne förlorade
dervid kärnan af sina trupper och segraren erhöl
i belöning värdigheten af grand af första klasser
och titel af segerhertig. Fördelen vid- Ramale:
påskyndade händelsernas gång. Hemliga under-
handlingar öppnades emellan Carlistiska och Chri-
stinska armåernes generalstaber, och ett krig, som
i 7 år härjat S:ne provinser, bragt hela Spanier
i oreda och oroat Europa, slutades i Bergara d
29 Aug. 1839. Don Carlos flyktade d. 435 Sept
till Frankrike. Aragonien, der Cabrera ännu förd
befälet, blef det följande året lugnadt och Espar-
tero af sina landsmän utropad för arfvinge i rätl
nedstigande led och efterträdare af Cid. Ofver-
satt från spanskan vill detta säga detsamma, som
att hertigen af Vcitoria äger alla sitt lands god:
egenskaper och alla dess fel, betänksam men djerf
obeslutsam men uthållande, en stor älskare a
små medel, derjemte tålmodig och merendels lyck-
lig i högsta grad.
Anda till efter revolutionen i la Granja hade
Espartero hållit sig aflägsnad från all politik, j:
ofta uttalat sin ovilja emot den revolutionära ex
altationen och den demagogiska förstöringssjukan
Ställd emellan de båda stora partier, som del
Spanien, det moderata, stort till antalet, men rin
ga genom sin svaghet, och det exalterade, ringa
re till antalet, men starkt genom sin kraftfullhet
syntes Espartero sluta sig till det förstnämnde
och snart gaf honom den exalterade ministörer
Calatrava, som blifvit bildad under ett upplopp
honom tillfälle till en tydlig förklaring. Det va
år 41837, Esparteros armee stod efter Don Car
los återtåg i Madrid. Gardesofficerarne begärd
i en petition till drottningen ministrarnes förafske
dande; dessa deremot fordrade sträng bestraffning
af detta insubordinationsbrott. Espartero satte si;
emot denna ministrarnes fordran. Dessa begärt
då afsked; det moderata partiet jublade öfver ge
neralen såsom dess räddare, de exalterade öfver
hopade honom med smädelser. Man erböd ho
nom nu krigsportföljen och presidentskapet i de
nya kabinett, som skulle bildas. Esparteroal slo;
båda delarna, men lät gifva krigsportföljen åt sin go
de vän, general Alaix. Hans hat mot de exalterad
syntes vexa dag från dag. Härmed förenade Esparte
ro en ridderlig tillgifvenbet emot den unga, kunglig:
qvinna, som så modigt kämpade emot alla svårig
heterna af sin ställning — sergeanten Garcias rå
het, som förolämpat drottningen, hade väckt Es
parteros djupa harm. Tyvärr förstodo hvarker
regentinnan eller ministrarne att begagna dett:
ridderliga drag hos den djerfye generalen, ock
Espartero dolde, under ett sken afsjelfförsakelse
en hög grad af ärelystnad, hans militära framgån
gar gjorde att han uppträdde allt mer och me:
bestämdt. Regeringen, stadd i en förfärlig finan
ciell kris, som ännu fortfar, uttömde alla sin:
tillgångar för armeens underhåll, men Espartero:
fordringar stego i samma mån som uppoffringarne
Fan gjorde sig tillbedd af sina soldater, oroad
ministrarne och handlade som diktator. Han vår
dade sig icke ens att aflägga räkenskap för un
derhandlingarne i Bergara, och efter dessas full
ständiga slut gjorde det segrande intåg, Barcelong
böd honom, Espartero till,statens första makt.
Vid samma tidistötte sig den svaga och mol
en exalterad majoritet stridande ministeren med
Espartero, emedan den, utan hans samtycke, upplö-
ste Cortes och fråntog hans vän Alaix krigsportföl-
jen. Det exalterade partiet förutsåg, att detta ste;
skulle förbittra generalen och på det han också
verkligen skulle blifva förbittrad, förkunnade par-
tiet i sina jurnaler, att han var det. Härefte
blef det famösa brefvet al Linage, Esparteros se-
kreterare, adjutant, råd och factotum, synligt i A-
ragoniens tidning. -Brefvet väckte straxt uppse-
ende, ministrarne begärte afsked, regentinnan väg-
rade och uppmanade Espartero att förklara sig
öfver Linages bref. :Hertigens svar var und vi-
kande hvad ministrarne beträtfade, men slöt så-
som vanligt, med de mest brinnande försäkringa
om hans tillgifvenhet för de båda drottningarne
Ministeren yrkade Linages afsättning, Esparterc
satte sig deremot, och lät honom i samma blad
skrifva ett annat bref, som modererade det för-
sta, utan att återkalla det. Saken blef bilagd så
godt det var möjligt.
Undertiden skedde valen, och gåfvo oförmodad
en moderat, för ministeren gynnande, majoritet
Espartero blef härigenom nedstämd, men mini-
sterens mod tillvexte; förhållandet med den mi-
RE RH mms EA ÅA suinanattao hill an Kenartarr