staty åt den hädangångne store mannen, kron-
prinsen, hertigen af Orleans. Det är godt.
Det visar tydligt, att tiden för dessa och dy-
lika förgudningar lider till slut. En ung man
o
har deltagit i några bataljer, han har som tu-
sen andra förhållit sig käckt och till och med
fått en kula, jag vet icke hvar, i armen, i ena
benet; han har derjemte vid ett och annat till-
fälle låtit undfalla sig några fraser, hvilka af fär-
diga beundrare upptagits såsom uttryck af en
ofantlig liberalism, af djupa planer till menni-
skoslägtets pånyttfödelse. Denne unge man
skulle, om utgången ur folkets sköte, kanske
på sin höjd med tiden vunnit utmärkelsen af
en onåd från högre ort och em motsvarande
patriotisk hederstoast på någon oppositions-
middag, men han händelsevis boren till en
krona, och saken förändras till den grad, att
en kohort af entusiastiska framtidsmän ut-
ropa honom för verklens nya frälsare och efter
hans död springa från bus till hus för att få
tillsammans en subskriplion för uppresande af
en staty åt den aflidne! ....
O, att alla dessa minnesstoder, så till häst
som till fots, så i marmor som brons, när de
komme tillsamman den ene med den andre,
kunde blifva till lifs, kunde känna och tala!
Hvad de skulle se förvånade på hvarandra,
Napoleon och den unge Orleans, Gustaf den
Förste och Carl den Trettonde, Wellington och
Washington, Nicolaus, upprätthåliaren af War
schaus lugn, och Rouvget de Viste, marseljä-
sers dityrambiske sångare! Hvad de skulle
ha mycket att förfråga hvarannan om sinain-
bördes meriter, och hvilka pikanta iemförelser
deraf skulle utspringa! Jag har uppryckt
mitt fädernesland ur förtryck och nesax —
skulle den ene säga; jag har kufvat en upp-
studsig nation, som icke ville begripa min fa-
derskärlek, och jag har satt en ny krona på
min ätts hulvuds — skulle den andre svara.
Jag har eldat mina medborgare till ståndak-
tighet och uppoffringar för ädla ider, för fri-
het, menskorätt! ... Jag har stiftat en kung-
lig orden och excelierati att svarfva dosor och
nystpinnar !
Men allesammans äro de likväl lika god och
finpolerad carrara-marmor eller lika dyrbar
malm! Och alla äro de lika vackert utstyrda
med lagerkransar och andra ståtliga emblemer!