staty åt den hädangångne store mannen, kronprinsen, hertigen af Orleans. Det är godt. Det visar tydligt, att tiden för dessa och dylika förgudningar lider till slut. En ung man o har deltagit i några bataljer, han har som tusen andra förhållit sig käckt och till och med fått en kula, jag vet icke hvar, i armen, i ena benet; han har derjemte vid ett och annat tillfälle låtit undfalla sig några fraser, hvilka af färdiga beundrare upptagits såsom uttryck af en ofantlig liberalism, af djupa planer till menniskoslägtets pånyttfödelse. Denne unge man skulle, om utgången ur folkets sköte, kanske på sin höjd med tiden vunnit utmärkelsen af en onåd från högre ort och em motsvarande patriotisk hederstoast på någon oppositionsmiddag, men han händelsevis boren till en krona, och saken förändras till den grad, att en kohort af entusiastiska framtidsmän utropa honom för verklens nya frälsare och efter hans död springa från bus till hus för att få tillsammans en subskriplion för uppresande af en staty åt den aflidne! .... O, att alla dessa minnesstoder, så till häst som till fots, så i marmor som brons, när de komme tillsamman den ene med den andre, kunde blifva till lifs, kunde känna och tala! Hvad de skulle se förvånade på hvarandra, Napoleon och den unge Orleans, Gustaf den Förste och Carl den Trettonde, Wellington och Washington, Nicolaus, upprätthåliaren af War schaus lugn, och Rouvget de Viste, marseljäsers dityrambiske sångare! Hvad de skulle ha mycket att förfråga hvarannan om sinainbördes meriter, och hvilka pikanta iemförelser deraf skulle utspringa! Jag har uppryckt mitt fädernesland ur förtryck och nesax — skulle den ene säga; jag har kufvat en uppstudsig nation, som icke ville begripa min faderskärlek, och jag har satt en ny krona på min ätts hulvuds — skulle den andre svara. Jag har eldat mina medborgare till ståndaktighet och uppoffringar för ädla ider, för frihet, menskorätt! ... Jag har stiftat en kunglig orden och excelierati att svarfva dosor och nystpinnar ! Men allesammans äro de likväl lika god och finpolerad carrara-marmor eller lika dyrbar malm! Och alla äro de lika vackert utstyrda med lagerkransar och andra ståtliga emblemer!