ton varit i hvarandras sällskap, hade löjtnanten Wahl-
feldt saknats, hvarföre och enär de under sådan2 om-
ständigheter icke kunnat lemna honom, förrän de gjort
sig förvissade, att han vore utan fara, hade de i än
damål att äter inkomma och befria honom, börjat
klappa på den tillslutna porten, hvilken, då ingen
iyckts egna uppmärksamhet åt celler villfara deras ä-
stundan, medelst en nyckel, som den omnämnda qvin-
nan nedkastat å gatan, blifvit öppnad, hvaruppå, ef-
ter sex eller tio minuters förlopp ifrån det de der-
ifrån. utkommit på gatan, såväl löjtnanten och hans
kamrater, som en vakt, bestående af några stadssol-
dater, hvilka under tiden tillkommit samt en mängd
andra personer, hvilka vid förbigåendet stadnat, in-
gått i förstugan, der de bultat å dörren till det rum,
der löjtnanten Wahlfeldt hållits innesluten; dör-
ren hade slutligen inifrån öppnats, utan att något
våld derå hvarken med yxa eller annat vapen, så
vidt löjtnanten kunnat förmärka, blifvit utöfvadt. Vid
inträdet i rummet, hade Wahlfeldt utvisat Jacobsson
såsom den, hvilken honom serdeles förfördelat, churu
ett sådant uttryck, hvarom målseganderne förmält,
honom dervid icke undfallit, hvarefter löjtnanten med
en käpp tilldelat Jacobsson det slag, hvarföre Jacobs-
son emot honom väckt åtal, men att löjtnanten der-
emot ingalunda varit den, som af patrultkarlen blif-
vit gripen och från denna slitit sig lös; tilläggande
löjtnanten Tegner, att han vid berörde tillfälle förlo-
rat en kedja af franskt guld, hvilken under handge-
mänget blifvit afsliten och den han sedermera icke
återfått ;)
Förmälande löjtnanten Tegner, att han vid denna
berättelse endast hade att tillägga: att när löjtnanten
Tegnetr och hans sällskap vandrat utföre trappan, det
förekommit honom, som om en hel folkmassa genom
dörrarne från alla håll utstörtat i nedra förstugan samt
att Tegner, innan han utdelat något slag, af bagaren
Grundström erhållit ett sådant i ansigtet så våldsamt,
att Tegners både näsa och mun sprungit i blodp,
derefter han slagit omkring sig och sjelf blifvit illa
slagen, serdeles af Grundström och Jacobsson, hvilka
äfven bemäktigat sig Tegners käpp, den han sederme-
ra af löjtnanten Wirgin återfått; att Tegntr af den
kedja han vid detta uppträde förlorat, endast återbe-
kommit den så kallade löparen eller den holk, uti
hvilken urnyckeln finnes fästad; att Tegner icke kun-
de påminna sig lydelsen af de oqvädinsord, hyarmetd
han och hans kamrater hlifvit öfsverhopade, men att
de benämnts knecktrackor erinrade sig Tegntr, äfven-
som att boettmakaren Jacobsson vid Tegners inträde
i rummet icke suttit i soffan utan stått vid dörren
och sökt hindra Tegneår och hans kamrater att inträ-
da, samt att Tegner utan någon uppmaning från
Wahlfeldts sida, der och icke i soffan slagit honom.
(Forts. följer.)