BOEHANDELS-BULLETIN. Resor i Södra Amerika af Carl August Gosselman. Första detcen. Resa från England ti Mendoza, Augusti 48355 till Januari 4257, med charta och planch. Det är förut bekant, att herr kapten Gosselman år 48595, på statens bekostnad, företog en resa till Södra Amerika, för att samla upplysningar, på grund af hvilka handelsförbindelser sedermera möjligen skulle kunna sammanknytas med . åe orter i nimnde veridsdetl, med hvilka Fverige ännu icke eger sådana. Hr Gosselman har också redan utgifvit serskilda rapporter, som anga detta hufvudföremål för hans beskickning. Men sedan han sålunda gjort ifrån sig det afärsmässiga, likasom köpmannen, hvilken lemnar sina hufvudoch reskontraböcker qvar på kontoret ullika med affärsbekymren, för att öfverlemna sig åt glädjen i en angenäm sällskapskrets för altonen, så återfinner man uti den nu utgifna resan åter helt och hållet sällskapsmannen och den muntre berättaren. Hvar och en lärer väl någon gång hafva gjort den anmärkningen, att det finnes få slag af arbeten, i hvilka man träffar så många gradationer, ifrån det högst intressanta till det ytterst ledsamma, som uti resebeskrifningar. Orsaken är helt enkel. En resebeskrifvare får icke berätta något annat än det som verkligen har händt, han eger icke, såsom romanskrifvaren, rätt att uppfylla de toma eller enformiga mellanrummen med skapelser ur diktens område. Det beror således här, aästan mer än i något annat författareskap, på smaken att välja af de tusentals intryck, som föremålen under en resa oupphörligt och i en hastig efterföljd efter hvarandra åstadkomma, det som icke blott synes den resande sjelf mest intressant och minnesvärdt, utan äfven kan afspeglas inför läsaren, så att denne emottager ungefär samma intryck som berättaren erfarit vid sjeltva händelsen, och att undvika det ledsamma eller berätta egna förtreter så, att det icke väcker ledsnad utan endast sympati hos läsaren. Hvar och en begriper då lätt, att berättarens individualitet här ingår såsom en hufvudsak, och att, då jag tager en resebeskrifning i handen, är det ungefär detsamma som om jag satte mig i en vagn, för att på tu man hand med författaren sjelf företaga en färd på några dagar. Resvagnen utgör då en stor del af min verid för denna tid, reskamraten mitt enda umgänge under vägen mellan gästgifvargårdarne och hans mer eller mindre angenäma sätt att vara bestämmer äfven i hög grad den behållning resan lemnar af trefnad eller obehag. Efter hvad vi nu yttrat, skall det icke blifva svårt att förklara hvad det egentligen är, som gör Hr kapten Gosselmans resebeskrifningar till de populäraste och mest eftersökta, som på de sednaste tjugu åren hos oss utkommit. Han besitter i ordets egentliga mening detta lagom för en berättare, som tillhör den rätta turisten, och har deri kanhända få sina likar i något land. Vi vilje icke precist afgöra, om ej en och annan forskare skall finna för mycket lättsmält mat men för litet rostbiff och potates uti anrätlningen, och efteråt erfara samma behagliga, men likväl icke helt och hållet mättande känsla, som af en frukost på några dussin ostron. Författaren angifver sjelf isilt nätta företäål den synpunkt, från hvilken hans arbete i detta afseende bör betraktas: Här blir vinga djupsinniga reflexioner, lärda afhandlingar eller vetenskapliga undersökningar. Det vore kanhända bältre för oss båda om så vore; men nu kan det ieke ske, af det giltiga skäl, att jag vicke besitter nog skicklighet eller oblyghet, för patt med egen hand öfverlemna dem. Om jag derföre här eller der plockar en obekant blomma, så kan jag endast med en glad blick framräcka ;den och säga: se huru vacker hon är, känn huru ;skönt hon luktar. Men jag kan icke plocka sönyder dess blad eller upprycka dess rot, för att psäga till hvad genus eller species hon hör, eller yhuru dess ståndare och pistiller äro beskaffade. — Mitt enda bemödande, såvida det så kan kallas, är att låta läsaren se och känna de många främmande föremålen med samma ögon och sinne, yhvarmed jag sjelf sett och känt dem; eller, med andra ord, låta honom, så mycket i min makt står, göra samma resa i inbillningen, som jag ysjelf gjort i verkligheten. Lyckas detta blott till någon del — ty, till fullo, vore idealet af reseybeskrifning — så försäkra mig mina resminnen, att yläsaren blir belåten. Jag undviker också här med flit en mängd vidlyftigare historiska, statistiska och kommerciella uppgifter, dels derföre, aft Jag derigenom besparar mången läsare besväret med ,deras öfverhoppande, och dels derföre, att deredan äro utgifna under en mera passande form i pett annat arbete. Naturligtvis förekomma likväl yhär och der några sådana, men så korta och så