0 tj111NNIwHIHDTN.SMMSF11? STSTT?TSTSTSSTSTSSTSTTSTTtfnRTLLnnNnrSn!rrnnrnrn11nrTnnnnnTnnnnn1n5iinMni,sjFLimooooc? ! !l mm i
allt är det nödvändigt att veta, om fremlingen
är vår like, nemligen om han har den äran atl
vara af adel?
Eremiten nickade.
Amarantha frågade, för att komma saken när-
mare på spåren: En grefve?n
Eremiten skakade.
Således en baron ? ropade näsvist den yngsta.
Nickning. i:
Bravo!, jublade systrarna. Då vore ju par-
tiet likal, . oo
Hortensia. ,År han här, för att ingå i äkta
ståndet ?
Eremiten besinnade sig en stund, sedan nickade
han.
Amarantha. Älskar han redan en af oss?
N ickning.
Viola. Kan du säga oss hvilken?,
Nickning.
Hortensia. Mig?
Nickning.
Amarantha. Jaså, och mig då?
Nickning.
Fiola. Ack! denj skalkagtige! Skulle han väl
också finna mig värdig den äran?
Häftig nickning, och plösligt befann sig näsan på
ryggen.
Högt skratt, högt jublande följde på svaret,
och flickorna dansade omkring den mossbeklädda
patern, som verkligen icke hade så alldeles orik-
tigt träffat på sanningen.
Med kärlekenp, började nu Hortensia, voro vi
således på det torra, han kan väl fordra oss alla
tre, men Viola älskar han utomordentligt. Nu
måste vi underrätta oss om giftermålet.