Här tystnade berättaren några ögonblick, oc sällsamma drag aflidande hade omärkligt röjt si; på hans ansigte, alltefter som hans berättelse små ningom blifvit allvarsammare. Han for ett pa sånger med den fiata handen öfver ögonen, oci fortfor sedan i sin berättelse: Jag var bankfult både till kropp och själ mitt vistande der dröjde icke längre. Min för mögenhet hade gått förlorad genom omhvälfnin sen; jag sålde mitt lilla hus och vandrade ut verlden. Mitt fosterland var för mig förloradt ag måste söka ett nytt. Då jag anlände tll Tyskand, erhöll jag underrättelser om min fru. Er rysk officer berättade, utan alt känna mig, histosien vid det allmänna värdshusbordet: Hon hade efter mitt arresterande, sökt sin tillflykt i der omnämnde generalens hufvudqvarter, hvilken in sen hårsbredd gick ifrån sin råa redlighet, utar Vlägsnade henne ur sitt grannskap. En fältherrens adjutant, som med depescher afskickades till less hof, mindre samvetsgrann än sin förman förbarmade sig, såsom det höfves en artig Palalin, öfver det öfvergifna fruntimret, som glömde skicklighet, delikatess och sin make och berodvilligt följde sin beskyddare, för att i hans fäderneslands stojande hufvudstad under alla slags förströelser qväfva de obehagliga hågkomster, hvar med hennes samvete lär hafva hemsökt henne Berättaren försäkrade, att han nyligen vid ett af de största baden sett henne wid sidan af sin vän Jag unnade henne sin vällefnad af allt hjerta fritsatte min vandring och fann här på slottet så oväntadt som möjligt, i egaren af detsamm: en gammal man. Det var Quespenstjerna, som friköpte mig i Cairo, ech bär i ett angenäm!