AEA RV —— ——
———-——-———nn—nzn2p2.2.oi.-NN— — ———- MMMM
börja min tjenst. Men huru länge? En rofhan-
del, hvarvid jag erhållit två hugg öfver hufvud-
skålen och ett styng i högra sidan, bragte mig
å nyo på lasarettet. För andra gången ryckte
mig min landsman undan dödens svalg. Oför-
mögen att tjena längre, fick jag afsked, och der
menniskoälskande kirurgen, som var i begrepj
att återsegla till Europa, erbjöd sig att bestrid:
min fart och att vidare sörja för mjg på foster
ländsk botten (ty man hade återkallat emigran
terne). — Med glädje mottog jag hans tillbud.
men min olycksstjerna var ännu icke försonad
En sjöröfvare öfverföll vårt skepp, min välgörare
dödades, i striden, och hans, så väl som de öt
riga passagerarnes, egendom föll i segrarens hän-
der. De öfverlefvande, hvaribland äfven jag, blefvt
betungade med kedjor och efter någon tid sålde
till ett turkiskt kapareskepp, som förde oss til
Cairo, hvarest vi blefvo utställde till muselmän-
nens skåde- och köpelust. Alla mina följeslagar
blefvo snart friköpte, blott till min jämmerge-
stalt ville ingen köpare infinna sig. ÅAndtliger
rördes en rik svensks medlidande, som i handels.
affärer uppehöll sig i Cairo, han löste mina bo
jor, lät gifva mig skötsel och understöd, och ga
mig medel i hand att återvända till Europa.li
Jag var åter frisk och rask, och då jag å ny
fann tingens läge i fäderneslandet förändrade
trädde jag i fransk krigstjenst. Jag blef snar
officer och hade den glädjen, att i ärans dräg
öfverraska min mor. Hon välsignade mig, oci
antog med godhet det ringa understöd, jag kund
gifva henne. Min syster hade blifvit stor oc
vacker, men hade äfven blifvit dygdig; med sin
händers arbete födde hon sin mor och hade af