AEA RV —— —— ———-——-———nn—nzn2p2.2.oi.-NN— — ———MMMM börja min tjenst. Men huru länge? En rofhandel, hvarvid jag erhållit två hugg öfver hufvudskålen och ett styng i högra sidan, bragte mig å nyo på lasarettet. För andra gången ryckte mig min landsman undan dödens svalg. Oförmögen att tjena längre, fick jag afsked, och der menniskoälskande kirurgen, som var i begrepj att återsegla till Europa, erbjöd sig att bestrid: min fart och att vidare sörja för mjg på foster ländsk botten (ty man hade återkallat emigran terne). — Med glädje mottog jag hans tillbud. men min olycksstjerna var ännu icke försonad En sjöröfvare öfverföll vårt skepp, min välgörare dödades, i striden, och hans, så väl som de öt riga passagerarnes, egendom föll i segrarens händer. De öfverlefvande, hvaribland äfven jag, blefvt betungade med kedjor och efter någon tid sålde till ett turkiskt kapareskepp, som förde oss til Cairo, hvarest vi blefvo utställde till muselmännens skådeoch köpelust. Alla mina följeslagar blefvo snart friköpte, blott till min jämmergestalt ville ingen köpare infinna sig. ÅAndtliger rördes en rik svensks medlidande, som i handels. affärer uppehöll sig i Cairo, han löste mina bo jor, lät gifva mig skötsel och understöd, och ga mig medel i hand att återvända till Europa.li Jag var åter frisk och rask, och då jag å ny fann tingens läge i fäderneslandet förändrade trädde jag i fransk krigstjenst. Jag blef snar officer och hade den glädjen, att i ärans dräg öfverraska min mor. Hon välsignade mig, oci antog med godhet det ringa understöd, jag kund gifva henne. Min syster hade blifvit stor oc vacker, men hade äfven blifvit dygdig; med sin händers arbete födde hon sin mor och hade af