jförsökte gripa konen, kom sig deraf, att dett: var en aldeles obestyrkt angilvelse af kronolänsmannen Wibbling, mn hvilken jag väl hört, at han avmeerat till sin plats genom de serskild: funktionerna af ssäelmakaregesäll, kronoskogvaktare och restaurglör å lägenheten Lipelund i Olmestads by, och likaledes att han skall hafvö ådagalagt mycket nit åt arresteringarne, men hvar: lösa uppgifter jag så mycket mindre antager för något kungsord, som jag förutsätter helt andra qvaliteter hes de personer, åt hvilka herr landshöfdingen Bergenstråhle behagat anförtro makten att kontrollera och korrigera andlig hänförelse. För öfrigt anser jag icke omöjligt, att, under sådane tider, som nu, allmogen beväpnar sig med jagtgevär, för att möjligtvis försvara sig och de sines personliga frihet. Enligt min tanka, må det endast tillskrifvas småländska nationallynnets fromhet och medgörlighet, att blodiga uppträden icke längesedan inträffat. Verkligheten af min erinran om betänkligheten af åtgärden, alt skilja Hallberg från bustru och barn, innan vederbörlig läkare intygat beskaffenheten af hans sjukdom, kan af mångfaldige vittnen bekräftas. Ått samma min reservation, hvari presterskapet, åtminstone i början, instämde, icke fått plats i förenämnda protokoll, är både möjligt och förklarligt; men att den der skulle hafva inilutit, om herr landssekreteraren behagat iakttaga formaliteten af protokollets uppläsande för dem det rörde, är ganska säkert. Berättelsen att Hallbergs gudeliga tal vållat en så hög grad af alteration, att en qvinna genom verkan deraf ljutit döden knall och fall, anfördes af en person ryktesvis, men befanns, vid af mig skedd efterforskning, ogrundad. Enkan Britta Stina Jönsdotter i Stinelund under Rönhult hade visserligen sistlidne påskdag afhört Hallbergs tal, och samtidigtdermed börjat känna sig något illamående, men lugn, nöjd och redig, hade hon begifvit sig från bönesammankomsten till ett annat ställe, hos en bekant, hvarest hon, 2 dagar derefter, stilla afled, under sådane förhållanden, som på intet vis gåfvo anledning förmoda någon ovanlig dödsorsak. Bland dem, som, vid polisförhöret i Haghults kyrka, ifrigast pratade om läseriets grufliga följder, var en orgelnist, hvilken i vintras, sedan det misslyckats att med varm tjära och kimrök bestryka den, för hjertligt religionsnit och renlärig bibelkunskap blånd läsarne med skäl väl ansedde David Pettersson i Svanaryd (en af de tilltalade), tillåtit sig, att, åtföljd af en annan person, gå i försåt för honom, och å vägen, midtför Hagshults kyrka, med hvgg och slag öfverfalla honom, under tillkännagifven orsak att näpsa honom för hans svärmeri, för hvilken sistnämnde bragd Vigardt nu lärer vara till tinget instämd. Det förljudes att Hallberg ämnar ställa herr landshöfdingen Bergenstråhle till laga ansvar för åtgärden, att å kyrkovallen till Hagshult kyrka, dit Hallberg, genom serskild kallelse vid vite, blifvit tvingad för att afgifva sin förklaring, låta gripa och till Jönköping våldsammeligen bortföra honom, innan beskaifenheten af den sjukdom man föregaf honom äga, blifvit behörigen undersökt, och utan att han var misstänkt för, än mindre förvunnen till någon missgerning ther han kunne gripas och häktas för. Genom den således förestående undersökningen vid behörig domstol, torde rätta sammanhanget med denna illa maskerade arrestering snart nog komma i dagsljuset, och imedlertid kan ju tvisten få uppskjutas om tillförlitligheten af min ifrågakomne relation. Jag tillåter mig här till kollationering med alla dem, -som bivistademötet i Hagshult, nedskrifva milt eget anförande vid nämnde tillfälle. och är viss att det allmänneligen skall igenkännas och till riktigheten erkännas.: Jag -yttrade: Herr General och Landshöfdinge! Det skulle visserligen kunna anses såsom bevis på hr T:i stora nit (jag borde hafva sagt öf verdrifnd) att herr gerieralen och landshöfdinger personligen här inställt sig, för att sjelf examiners de så kallade exalterade. Antagande att de möj ligen äro vilsefarande, frestås jag derjemte tr att de blilvit vilseförde, Aterstår alt säga, pi hvad sätt. Jag tror att de utaf en och annar prestman blifvit matade med så illa anrättad andelig spis, att de densamma icke kunnat smälta Wexiö Consistorii sändebref innefattar ganska be vekande skäl, att skonsamt bedöma en så beskal fad sinnesstämning. För att erhålla någon ledning för mitt omdöme har jag låtit David Pettersson i Swanaryd hel nyligen tala för mig och roitt husfolk, och jag sä ger medPilatus: Jag finner ingen sak med ho: nom., Jag har funnit honom troget återgifva från predikstolen. ofta hörde nog bäska och kras Isa beskrifninger på synden, döden, domen oc helvetet... Jag anser hans sinnesstämning och be lägenhet vara sådan, att ban, såsom det heter blifvit. väckt och tror sig tillförene hafva stått vic brädden af ett bråddjup, samt sjelf uppskrämt lIför den fara som hotade, nu varnar, manar oct lockar andra att taga sig till vara för samma till stånd, och likasom drager sin nästa i rockskörte för att rädda honom. Just för att icke framkalla fanatism, må mar