bemtå frukter, dem endast freden och en ordent-
lig styrelse frambringa. Målet kunde vinnas med
vida mindre. Att anfalla sjöplatserna, förstöra,
plundra och jaga förskräckelse in i bjertat af ri-
ket; att i det ögonblick regenten kände sin tron
vackla, förbyta segrarnes öfvermodiga hotelser mot
elt fredsanbud, som till lösen för hela det bim-
melska riket blygsamt nöjde sig med rättigheten
att handla der, med en present af några holmar,
till beqvämlighet för denna handel, och med så
många millioner man kunde betinga sig till er-
sättning för besväret att sålunda få visa Chineser-
ne huru man var stor och ädelmodig: se der
sannolikt allt hvad engelska regeringen och dess
kommittenter, köpmännen, i London och Calcutta
åsyftade. Det var ock alldeles tillräckligt för den
engelska politiken. Man känner huruledes denna
gör eröfringar. Den skaffar sig ett litet territorium
etit faktori; på kusten. Kronans emissarier, ge-
nom. sina intriger, och köpmännen genom sin
driftighet, och företagsanda skaffa snart politiska
och kommerciella allierade åt den lilla kolonien,
och -sprida förbistring inom det rike der den gä-
star; man gör sig nödvändig för den ene och re-
tar honom mot den andre; man uppnår smånin-
gom värdigheten att vara skiljedomare och be-
skyddare, och derifrån är blott ett litet steg till
beherrskare. Genom tid och tålamod uppnås det-
ta; från början tänkta, men förhemligade och
aldrig med brådstörtade steg sökta syfte. Detta
eröfringssystem, som vanligen anses mindre he-
drande än det krigiska, passar för England, genom
den sjelfständighet och den förmåga att handla
på egen hand, som den politiska friheten utveck-
lat hos detta lands medborgare och som gör dem
böjda att, ehvar helst de befinna sig, med sina
enskilda fördelar förena moderlandets allmänna.
Den teckning vi uppdragit, är en historik öfver
Englands eröfringar på Indiska halfön, och skall
måhända äfven i sinom tid uppfyllas på China:
Visserligen torde detta land erbjuda mer seghet,
emedan det är mindre splittradt både i politiskt
och nationelt afseende, men början till eröfrin-
gen är åtminstone gjord, genom de fördelar en-
gelsmännen redan vunnit.
Chineserne böra till Engelsmännen betala 24
millioner piaster, eller öfver 36 millioner Svensk
banko; dertill komma omkring 48 millioner R:dr,
som Canton måst erlägga, och vidare de ofant-
liga summor, som blifvit tagna i krigsbyte; man
kan antaga att dessa summor, som i sin mån kun-
na vara kännbara för Chinesiska regeringen, tem-
ligen betäcka Engelsmännens krigskostnader, och
således sätta dem i stånd alt dess bättre uthärda
de kostnader, dem fredsslutets fullbringande till
äfventyrs kan påfordra.
Under de tre åren betalningen af de 24 millio-
nerna fortgår, behålla Engelsmännen öarne Tschu-
san och Kolang-Sub. Genom Tschusan beherrska
de pulsådern för Chinas handelsfloder Yang-Tse-
Kiang och den kejserliga kanalen, som förenar
Chinas norr och söder, samt tillika förbinder Yang-
Tse-Kiang med Pei-Ho. . Genom handelsrättighe-
ten i städerna Amoy och Ning-Po är denna be-
herrskning ytterligare fullkomnad. En ofantlig
debouehe är bärigenom beredd för engelska va-
ror, och en stor nedsättning i priset för de chi-
nesiska, som måste tagas i utbyte. Tschusan be-
herrskar dessutom Gula hafvet och är således en
styrbiskop för Chinas mest besökta farvatten:
Det är sannt, om Chineserna ordentligt betala
krigskontributionen, bör Tschusan utrymmas efter
5 år. Men skola engelsmännen också fullgöra
detta löfte? Huru många orter hafva de icke bi-
behållit, ehuru -traktater ålagt dem deras utrym-
mande; t. ex. Maltas och Caps; och för öfrigt, om
Chineserna skulle befinnas allt för punktliga och
Engelsmännen . vilja undvika ett öppet löftesbrott,
hur lätt kan man ej få en tvist, ett krig med
den, till etiketten mest bundna, den Tfåfängaste
och mot alla europeiska anspråk fiendtligaste re-
gering?
Den evärdliga besittningen af Hong-Kong är vi-
da vigtigare, än den skulle synas, om man ville
jemföra den med Portugisernas bisittning af Ma-
cao. Hong-Kong har tillräcklig storlek för de vid-
sträcktaste etablissemanger och dominerar både
Canton och Macao; den tillhör engelsmännen helt
och hållet, och de Chineser, som redan ditflyttat,
stå under engelskt beskydd, hvaremot Chineserne
hafva öfvermakten i Macao. Engelsmännen haf-
va redan anlagt flera byggnader på ön, der sten
icke saknas, och sannolikt skola de innan kort
förvandla den till ett fäste, som kan tjena till
bas för deras militära och politiska operarationer
mot det himmelska riket.
Den lilla punkt; som förbinder kejsarn att ut-
färda en fullkomlig amnesti för alla Chinesiska un-
dersåter, hvilka stått i närmare förhållande till
Engelsmännen, är icke tillkommen blott för skens
skull. Den innefattar ett stort offer, af kejsarns