Breitfeldt skall hafva aflagt en uppriktig bekännelse
saknar grund.
ME ———————
Handelskollegii utslag i målet, Thavenius emo
Ekström, om olaga handel.
Det är förut berättadt, att fältsekreteraren Tha-
venius den 44 sistlidne September gjorde beslag å er
last strömming, köpt af bokhållaren Ekström, och at
tvisten derom drogs under Handelskollegium. Sist.
lidne Tisdag, den 29 November, afkunnade kollegiun
sitt utslag, hvaraf man finner att beslaget blifvit gil-
ladt, och en förlust sålunda tillskyndad den, som egdt
strömmingen, uppgående till 3,264 Rdr, utom betyd.
liga böter,
Utslaget, som i dag blifvit infördt i Dagbladet, ut-
visar, att bokbållaren Ekström förskrifvit från Åland
270 tunnor strömming som ankommit till hufvudsta-
den på slupen Friheten, samt att fältsekreteraren Tha-
venius, då Ekström icke velat tillstädeskomma på far-
tyget, gjort besiag å 14 läster af berörde strömming, som
blifvit lastade i jakten Anna Christina, föriatt sändas
till Westerås. Ekström visadesedermera, atthan inne-
hade grosshandlaren Nils Almqvists fullmakt för ifrå-
gavarande handel, och återbegärde strömmingen, och
fick, sedan han ställt borgen för värdet, disponera den-
samma. Imedlertid stämde fältsekreteraren Thavenius
Ekström till Handelskollegium, men blef sjelf stämd
till samma rätt af grosshandlaren Almqvist, hvilken
uppgaf att han var egare till strömmingen, att den
för hans räkning blifvit af Ekström uppköpt och för-
såld, samt att Almqvist derföre erlagt till skepparen
200 Rår rgs.
Kollegii utslag antager likväl, att den af Almqvist ut-
färdade fullmakt icke kunde skydda Ekström, och yttrar
härom: Alldenstund ej mindre den till allmän efterlefnad
ännu gällande Handelsordning af den 49 Dec. 17534
uti 42 S. förmår, att ingen skall tillåtas annan han-
del drifva än den han gitter bevisa sig behörigen lärt
och deruppå tjent hafva,, än äfven Kongl. försäkran
för rikets borgerskap den 23 Febr. 4789 2 8. inne-
håller: att ej må någon idka borgerlig handel! eller
rörelse, som derå ej burskap vunnit, samt afgiften till
kronan och staden betalar, och, i afseende å gross-
samt kommissionshandel, stadgadt blifvit i Handels-
ordningen den 24 Mars 1673, adeliga privilegierne
den 16 Okt. 1723, Kongl. resolutionen uppå städer-
nas besvär den 28 Aug. 1727, hvilken är vorden ge-
nom konegl. resolutionen den 3 Febr. 1748 och den 7
Juli 1752 ytterligen fastställd, samt kongl. reglemen-
tet för kramhandeln i Stockholm den 27 Okt. 1749:
att Ridder:kapet och Adeln, kronomilitär och stånds-
personer, som äro i verklig tjenst och uppä deras
tjenster och sysslor innehafva Kongl. Maj:ts nådiga
fullmakter, samt ieke äga uppbörd om händer, måga
handla i gross, men ej i minut, antingen för sig sjelf-
ve eller tillsammans med handande borgare mot en
årligen derefter lämpad afgift eller så kallad kontin-
gent till staden, och edelig förbindelse, lika med bor-
gerskapets, att icke någon oloflig handel drifva, äfven-
som att dessa äga betjena dem med kommissionshan-
del, som dem derom anlita: att de, som, utan att
förut med magistraten om en dylik afgift sig förenat,
likväl inlåta sig i kommissionshandel, böra af stadens
fiskaler och uppsyningsmän derföre tilltalas, på det
att ansvar efter lag må kunna dem drabba: att kom-
missionshandel med kram, som endast har till före-
mål, att på anmodan för andras räkning uppköpa och
till landsorterne afsända hvarjehanda kramvaror, må
ej sträcka sig derhän, att drifva någon handel med
de inköpte varorne, celier ske utan föregången
anmälan hos magistraten; hvarförutan, uti 6 .
af förstnämnde handelsordning, förbud och ansvar
finnes bestämdt för köpsven, som befattar sig med
hemlig handel och varors införskrifvande för egen
eller andras räkning, till skadai och förfång för
husbonde och de rätte handlande, hvilket allt, det
der uppenbarligen har till syftemål, att skydda dem,
som undfått behörigt tillständ att utöfva borgerlig
handtering från intrång af andra dertill oberättigade
personer och förskaffa Staten och Staden de för deras
bestånd erforderliga medel, tydeligen utvisar, att
Grossbandel icke får annorledes, än antingen ofterl
vunnen burskapsrätt, eller emot så kallad contingent
idkas, hvaraf ock följer, att sådan handel, på erund
blott af annan persons fullmakt, är olaglig och med- I
I
I
I
förer, då sådant förfarande åtalas, det ansvar, för-
fattningarne i thy fall bestämma, helst ett motsatt
förhållande, eller om en gross- eller minuthandlande
kunde, med laga verkan, genom fullmakt, öfverlåta
denna rättighet å annan till dylik handel icke be-
rättigad person, påtagligen skulle innebära upphäf-
vande af allt hvad om burskapsrätt å handel finnes
;stadgadt, samt föranleda till sjelfsvåld och oordnin-
gar. Fördenskull och då mot Ekström förekomme, att
han ej egde burskap å handel; att han afslutat han-
deln i eget namn, och likaså frakten; att han vid in-
tetdera tillfälle uppvisat Almqvists fullmakt, utan upp-
gifvit sig vara egarce till strömmingen och först efter
beslaget gifvit anvisning på Almqvwist; att å fraktsed-
larne Ekströms namn befunnits tryckt, hvilket utvi-
jade fortsatta handelsföretag; så har kollegium ansett:
nom, på grund af 42 handelsordningen, hafvaj:
örbrutit varan och således skyldig utgifva dess värdel:
ned 53,254 Rdr res och böta 400 daler silfvermynt:
