Article Image
Breitfeldt skall hafva aflagt en uppriktig bekännelse saknar grund. ME ——————— Handelskollegii utslag i målet, Thavenius emo Ekström, om olaga handel. Det är förut berättadt, att fältsekreteraren Thavenius den 44 sistlidne September gjorde beslag å er last strömming, köpt af bokhållaren Ekström, och at tvisten derom drogs under Handelskollegium. Sist. lidne Tisdag, den 29 November, afkunnade kollegiun sitt utslag, hvaraf man finner att beslaget blifvit gilladt, och en förlust sålunda tillskyndad den, som egdt strömmingen, uppgående till 3,264 Rdr, utom betyd. liga böter, Utslaget, som i dag blifvit infördt i Dagbladet, utvisar, att bokbållaren Ekström förskrifvit från Åland 270 tunnor strömming som ankommit till hufvudstaden på slupen Friheten, samt att fältsekreteraren Thavenius, då Ekström icke velat tillstädeskomma på fartyget, gjort besiag å 14 läster af berörde strömming, som blifvit lastade i jakten Anna Christina, föriatt sändas till Westerås. Ekström visadesedermera, atthan innehade grosshandlaren Nils Almqvists fullmakt för ifrågavarande handel, och återbegärde strömmingen, och fick, sedan han ställt borgen för värdet, disponera densamma. Imedlertid stämde fältsekreteraren Thavenius Ekström till Handelskollegium, men blef sjelf stämd till samma rätt af grosshandlaren Almqvist, hvilken uppgaf att han var egare till strömmingen, att den för hans räkning blifvit af Ekström uppköpt och försåld, samt att Almqvist derföre erlagt till skepparen 200 Rår rgs. Kollegii utslag antager likväl, att den af Almqvist utfärdade fullmakt icke kunde skydda Ekström, och yttrar härom: Alldenstund ej mindre den till allmän efterlefnad ännu gällande Handelsordning af den 49 Dec. 17534 uti 42 S. förmår, att ingen skall tillåtas annan handel drifva än den han gitter bevisa sig behörigen lärt och deruppå tjent hafva,, än äfven Kongl. försäkran för rikets borgerskap den 23 Febr. 4789 2 8. innehåller: att ej må någon idka borgerlig handel! eller rörelse, som derå ej burskap vunnit, samt afgiften till kronan och staden betalar, och, i afseende å grosssamt kommissionshandel, stadgadt blifvit i Handelsordningen den 24 Mars 1673, adeliga privilegierne den 16 Okt. 1723, Kongl. resolutionen uppå städernas besvär den 28 Aug. 1727, hvilken är vorden genom konegl. resolutionen den 3 Febr. 1748 och den 7 Juli 1752 ytterligen fastställd, samt kongl. reglementet för kramhandeln i Stockholm den 27 Okt. 1749: att Ridder:kapet och Adeln, kronomilitär och ståndspersoner, som äro i verklig tjenst och uppä deras tjenster och sysslor innehafva Kongl. Maj:ts nådiga fullmakter, samt ieke äga uppbörd om händer, måga handla i gross, men ej i minut, antingen för sig sjelfve eller tillsammans med handande borgare mot en årligen derefter lämpad afgift eller så kallad kontingent till staden, och edelig förbindelse, lika med borgerskapets, att icke någon oloflig handel drifva, äfvensom att dessa äga betjena dem med kommissionshandel, som dem derom anlita: att de, som, utan att förut med magistraten om en dylik afgift sig förenat, likväl inlåta sig i kommissionshandel, böra af stadens fiskaler och uppsyningsmän derföre tilltalas, på det att ansvar efter lag må kunna dem drabba: att kommissionshandel med kram, som endast har till föremål, att på anmodan för andras räkning uppköpa och till landsorterne afsända hvarjehanda kramvaror, må ej sträcka sig derhän, att drifva någon handel med de inköpte varorne, celier ske utan föregången anmälan hos magistraten; hvarförutan, uti 6 . af förstnämnde handelsordning, förbud och ansvar finnes bestämdt för köpsven, som befattar sig med hemlig handel och varors införskrifvande för egen eller andras räkning, till skadai och förfång för husbonde och de rätte handlande, hvilket allt, det der uppenbarligen har till syftemål, att skydda dem, som undfått behörigt tillständ att utöfva borgerlig handtering från intrång af andra dertill oberättigade personer och förskaffa Staten och Staden de för deras bestånd erforderliga medel, tydeligen utvisar, att Grossbandel icke får annorledes, än antingen ofterl vunnen burskapsrätt, eller emot så kallad contingent idkas, hvaraf ock följer, att sådan handel, på erund blott af annan persons fullmakt, är olaglig och medI I I I förer, då sådant förfarande åtalas, det ansvar, författningarne i thy fall bestämma, helst ett motsatt förhållande, eller om en grosseller minuthandlande kunde, med laga verkan, genom fullmakt, öfverlåta denna rättighet å annan till dylik handel icke berättigad person, påtagligen skulle innebära upphäfvande af allt hvad om burskapsrätt å handel finnes ;stadgadt, samt föranleda till sjelfsvåld och oordningar. Fördenskull och då mot Ekström förekomme, att han ej egde burskap å handel; att han afslutat handeln i eget namn, och likaså frakten; att han vid intetdera tillfälle uppvisat Almqvists fullmakt, utan uppgifvit sig vara egarce till strömmingen och först efter beslaget gifvit anvisning på Almqvwist; att å fraktsedlarne Ekströms namn befunnits tryckt, hvilket utvijade fortsatta handelsföretag; så har kollegium ansett: nom, på grund af 42 handelsordningen, hafvaj: örbrutit varan och således skyldig utgifva dess värdel: ned 53,254 Rdr res och böta 400 daler silfvermynt:

5 december 1842, sida 3

Thumbnail