sta noggrannhet och hålla fingern på fänghålet,
emellan skottens aflossande.
3. Regements-trumslagaren är icke oundgäng-
ligen nödig för militära taktiken. Napoleon sä-
ger rent ut, att en god general kan vara honom
förutan. Det är imedlertid den fördelen med en
tambur-major, att han drager de skönas blickar på
regementet och gifver dem en fördelaktig mening
om den militära hållningen i allmänhet dch en-
skildt.
4. Smaka stundom på soldatens proviant och
på hans soppa. Det är ofta nog, för att vinna
en: drabbning. Det finnes en uppmärksamhet,
som smickrar soldatens ezenkärlek och upplågar
hans hjerta; och det är uppmärksamma och upp-
eldade soldater, som vinna slagtningarne.
5. De flesta fältherrar hafva sväfvat i den
stora villfarelsen, att soldaten är till för att för-
svara landet och beskydda nationalfriheten mot
främmande ansträngningar. Jag delar ej helt och
bållet den nyare politikens mening. Jag tänker
som några vissa tidningar, att det är blott barba-
riska nationer, som med vapen i handen söka
att försvara sina rättigheter. Soldaten bör endast
användas till att göra tjensten för polisbetjeningen
och handhafva den inre ordningen. Af denna
anledning utverkade jag, att det vid hvarje korps
skulle inrättas en undersöknings-skola, i stället
för en pluton-skola. Man bör öfva- soldaten i att
intaga borgrarnes hus med storm, att bilda en
blockad omkring hvarje bondgård, och att eröfra
hönshusen. Jag har äfven varit betänkt uppå,
att begagna andra kommandoord, till exempel,
i stället för skyldra gevär: ,prygla packetp:
0. S. V.
6. Officerare! iakttagen att hafva hvita handskar!
soldater! putsen edra patronkök och förloren icke
edra damaskknappar. Tappar man damasken, tap-
par man lätt skon; utan sko kan man ej mar-
chera; utan marche kan man icke komma på val-
platsen; och utan valplats kan man ej slåss.
7. O Gud! jag kunde skrifva tusen ark, om
jag ville berätta allt hvad jag tänker om skodons-
persedlarne.
8. Ack! om Napoleon endast hade trott
mig!!!
9. Hvartill bör en militärs ärelystnad inskrän-
ka sig? Till att tjena. Se! derföre har jag ef-
terhand tjenat republiken, kejsardömet, restaura-
tionen och Juli-revolutionen. Jag är militär, jag
bör tjena, och jag tjenar.
410. Armeåen har mig att tacka för den utom-
ordentliga försköning, som uniformen undergått.
Det är jag, som fördrifvit rabatterna. Det var en
hel revolution. Och veten j väl, hvarmed jag
ersatt rabatterna? med en öfver-rock.
11. Ack! om Napoleon hade hört mig!!!
42. Mina försköningar och förbättringar hafva
icke stannat vid uniforms-fracken. Jag har äfven
reformerat benkläderna. Ja, benkläderna äro re-
formerade — och hvilken reform — Ack!
43. Veten j väl hvad som vållade kejsarens
fall? Han föll, för det han icke ville utnämna
mig till konung af Portugal. Nu hade min son
varit infant i stället för simpel minister i Pie-
mont. O! hvad den Bernadotte ändock är lyck-
lig! Men mitt uttal bar altid varit till hinder
för mig.
44. Då en god general är i fält, bör han all-
tid låta åtfölja ett visst antal material-vagnar, för
att gömma de målningar, som han skänker sig
sjelf. Denna taktik är isynnerhet nödig i ett land,
sådant som Spanien.
45. Ack! om blott kejsaren hade följt mina
råd ll
16. Efter mig och hertigen af Nemours är
Bonaparte århundradets störste fältherre.
47. Derest man ej hade gifvit det tunga ka-
valleriet styfva stöflar, hade det nu icke funnits
någon organiserad armå i Frankrike.
48. Frankrike kan hvarken vara utan infan-
teri eller kavalleri; ty infanteriet betäcker kaval-
leriet, och kavalleriet understödjer infanteriet.
Kavalleriet och Infanteriet — se der allt!
— ER
— STORT MOSAIKFYND rv SPANIEN.
FT FEVER ET NNE
På gatan Ba-