(Insändt.)
OM BESKATTNINGEN.
Den, alltsedan Drottning Christinas regeringstid
vid riksdagarne framställde önskan om skalte-
jemkningar, till vinnande af likhet i rättigheter
och utskylder, har ännu icke kommit till verk-
ställighet, föranledt till stor. del deraf, att Rikets
Ständer icke haft någon ledning för en sådan för-
ändring, och som säkerligen icke heller framdeles
kan vinnas, om ej ärendet, medelst förslag, upp-
lysningar och anmärkningar, framhafvesi de större
tidningsbladen. — Månne derföre icke nu, då här
redan talas om snar riksdag, mnödigt vore, all
detta ärende varder bearbetadt, på det att vid
riksdagen icke endast fromma önskningar må här-
om framkomma.
Insändaren häraf förmodar sådant, och, i hopp
att vederbörande tidningsredaktioner upplåta sine
tidningsblad för upplysande uppsatser härom,
framställes alltså till de sakkunnige den fråga;
huru skall svenska beskattningssystemet kunna så
förändras, att det blifver rättvist, lätt användbart
och säkert kontrolleradt?
Rättvist vore det visserligen, att för hemman,
verk och inrättningar icke skulle få finnas annan
beskattningstitel än den af bevillning, bestämd ef-
ter viss procent af egendomens rätta och sanna
värde; men då i betraktande tages, att om blott
ordinarie räntan borttogs, för att genom bevillning
ersättas, i och hvarmed bevillningen af fastighe-
terne kom att ökas fem gånger mot hvad den
nu utgör, emedan ordinarie räntan uppgår till
omkring två millioner, trehundra trettiotusen riks-
daler och värdet å hemmanen till tvåhundra tret-
tiotre millioner riksdaler, för hvilket värde be-
villningen, å 2 Rdr per 4000:de, utgör 466,000
Rdr, så skulle ordinarie räntans borttagande väl
komma de närvarande innehafvarne till godo, men
måhända blifva för mycket betungande för de öf-
rige jordegarne, så vida desse skulle påföras skill-
naden.
Om derföre en sådan förändring ännu icke låter
sig göra eller förrän Rikets Ständer åtagit sig en
fördubblad bevillning för grundräntornes inlösning.
synes dock det förslag användbart och oskadligt,
att ordinarie räntan, i de län, der sådant icke
skedt, åsättes ett visst gifvet, stabelt värde, be-
räknadt efter ett medium afde sednast förflutne
23 åren, och att de, med ordinarie ränta belagde
jordegendomar erhöllo, vid dessas beskattning till
bevillning, nedsättntng i värdet, i den mån grund-
räntorne voro höga eller låga.
På detta sätt kom bevillningen att medla imel-
lan de skattdragande; äfvensom förändringen af
ordinarie räntan till ständig utskyld skulle för-
enkla debiteringen och kontrollen, och hemmans-
egarne undgå förhöjd skatt i missväxtår; hvadan
detta förslag för granskning och besvarande här-
med varder framställt.
Insändaren häraf har icke kunnat sluta denna
uppsats, utan att nämna något om beskatt-
ningen till herrar kyrkoherdar på landet. I
ilere pastorater, och synnerligast der konven-
tioner icke finnas eller der desse öfverskridas,
leder löningssättet till ganska obehagliga uppträ-
den, missämja och kallsinninghet. Man tänke sig
huru obehagligt det för bonden är, att blifva mera
beskattad, för det han mera odlat sin jord eller
förökadt sin ladugård, och ingen undre deröfver,
att han anser denna beskattning förhatligare, än
all annan.
Af denna anledning framställes den fråga: Mån-
ne; om beslutadt blef, att äfven pastorsrättighe-
terne skulle utgå till ett visst årligt penningebe-
lopp, eller just detsamma, som kyrkoherdarna
uppgifvit till bevillningskommittterne, någon skulle
kunna varda förnärmåd deraf? Insändaren anser
sådant icke möjligt: kyrkoherden erhöll ju hvad
ban på ed och samvete uppgifvit, och försarnlin-
garna hafva ingen anledning att löneinkomsterne
blifvit upptagne högre, än de verkligen utgjort.
Antages detta förslag, hvartill lägges, att årliga
löneinkomsterne skulle bestämmas efter ett me-
dium af berrar kyrkoherdars till taxeringskom-
mittcerne från och med år 4832 till och med
4842 inlemnade uppgifter på ordinarie och extra