årgång, emedan vi genom. anklagelsernas jen förande med Aftonbladets egna artiklar kunn ådagalägga, huru långt de förra grunda sig verkliga förhållandet. En större seger har v också Aftonbladet aldrig kunnat skörda, än de som visar sig i resultatet af denna jemförels då hela behållningen, som kan stadna qvar Minervas kredit efter afdrag af det vrängd stympade eller diktade blir, att Aftonbladetv ett tillfälle vid berättelsen om en stöld råk yttra, att den person, som begått stölden, fört Järer varit väl känd, ehuru det sedan visac sig att han äfven förut stulit, och i tvenne ar dra mål, att polisen syntes hafva handlat nc raskt vid häktningen af tvenne personer, soi funnits. innehafva stulna persedlar, och af hvi ka den ene hade ett bestämdt yrke, den al dre var i tjenst hos den som köpt de stulr persedlarne. Allt det öfriga i Aftonbladet ka i alla afseenden försvaras. Deremot, och lån: ifrån att pressen sökt förlama ordningsmakter lagliga kraft, ha vi alltid lemnat vederbörand så långt det på oss ankommit, allt det unde; stöd vi kunnat i deras lagliga befogenhet, oc -ofta specielt upptagit namnen på polisbetjent som visat nit och verksamhet för brottslinga: upptäckande, för att derigenom förskaffa de för re en förtjent uppmuntran i bifall från allmär hetens sida. Detta är ock nogsamt kändt, vensom att mångfaldiga klagomål ofta ar amälts i Aftonbladets byrå, hvilka vi afvisat d vi funnit dem obefogade eller obestyrkta. Me ömtåligheten är, som man ser, stor, äfven fö de obetydligaste anmärkningar, och man skullt att döma af Minervaartikelns uppenbarelse jus nu, nästan kunna sluta till den förmodan, a! det funnes någon färsk liktorn, på hvilken 1 råkat trampa, om icke anmärkningarna nästa alla hörde till det förra halfåret. Vi hade väl ännu ett och annat att säga öf ver en serskild afdelning af det kapitel vi hä ofvan afhandlat, så vidt det rör allmänheter men måste spara det till en annan gång. I medlertid ha vi ej velat sluta, utan att gör Minerva en liten samvetsfråga, hvarföre ho så gerna vill hafva det omtalte tjufspråke fördoldt, då likväl en närmare kännedor derom borde någongång bidraga till brott upptäckande. Atminstone lära tjufyarne anse si långt mera förbundne för den sympati Minery härigenom visat deras -hemlighetskrämeri, ä för någonting hvad som helst, som stått i Aj tanhladet.