årgång, emedan vi genom. anklagelsernas jen
förande med Aftonbladets egna artiklar kunn
ådagalägga, huru långt de förra grunda sig
verkliga förhållandet. En större seger har v
också Aftonbladet aldrig kunnat skörda, än de
som visar sig i resultatet af denna jemförels
då hela behållningen, som kan stadna qvar
Minervas kredit efter afdrag af det vrängd
stympade eller diktade blir, att Aftonbladetv
ett tillfälle vid berättelsen om en stöld råk
yttra, att den person, som begått stölden, fört
Järer varit väl känd, ehuru det sedan visac
sig att han äfven förut stulit, och i tvenne ar
dra mål, att polisen syntes hafva handlat nc
raskt vid häktningen af tvenne personer, soi
funnits. innehafva stulna persedlar, och af hvi
ka den ene hade ett bestämdt yrke, den al
dre var i tjenst hos den som köpt de stulr
persedlarne. Allt det öfriga i Aftonbladet ka
i alla afseenden försvaras. Deremot, och lån:
ifrån att pressen sökt förlama ordningsmakter
lagliga kraft, ha vi alltid lemnat vederbörand
så långt det på oss ankommit, allt det unde;
stöd vi kunnat i deras lagliga befogenhet, oc
-ofta specielt upptagit namnen på polisbetjent
som visat nit och verksamhet för brottslinga:
upptäckande, för att derigenom förskaffa de för
re en förtjent uppmuntran i bifall från allmär
hetens sida. Detta är ock nogsamt kändt,
vensom att mångfaldiga klagomål ofta ar
amälts i Aftonbladets byrå, hvilka vi afvisat d
vi funnit dem obefogade eller obestyrkta. Me
ömtåligheten är, som man ser, stor, äfven fö
de obetydligaste anmärkningar, och man skullt
att döma af Minervaartikelns uppenbarelse jus
nu, nästan kunna sluta till den förmodan, a!
det funnes någon färsk liktorn, på hvilken 1
råkat trampa, om icke anmärkningarna nästa
alla hörde till det förra halfåret.
Vi hade väl ännu ett och annat att säga öf
ver en serskild afdelning af det kapitel vi hä
ofvan afhandlat, så vidt det rör allmänheter
men måste spara det till en annan gång. I
medlertid ha vi ej velat sluta, utan att gör
Minerva en liten samvetsfråga, hvarföre ho
så gerna vill hafva det omtalte tjufspråke
fördoldt, då likväl en närmare kännedor
derom borde någongång bidraga till brott
upptäckande. Atminstone lära tjufyarne anse si
långt mera förbundne för den sympati Minery
härigenom visat deras -hemlighetskrämeri, ä
för någonting hvad som helst, som stått i Aj
tanhladet.