första punkten: att landtmän i följd af gäl
lande författningar ej må hindras. hvarhets
på landet och i städerna — — föryttr:
deras och grannars afvel etc., och uti ingres
sen till samma kungörelse heter det, att der
är utfärdad till industriens förkofran i allmän-
het och till förekommande af den skiljaktiga
tillämpninga, nu gällande författningar, angå-
ende såväl allmogens frihet att föryttra sir
afvel och sina tillverkningar, som städernas
handtverkares rättighet, aft till saiu hålla sina
arbeten, hittills varit underkastade. Nu fråga
vi om det finnes någon betydelse i Svenska
språkets ord, så måste uttrycket hvarhelst på
landet och i städerna betyda, att föregående
förbud emot ett sådant hvarheist, äro upphäl-
ne och det vore åtminstone artigt att få se
motiveringen hos den öfvyerdomstol, som, i hän-
delse besvär blifvit anförda, kunde undgå all
gifva åt nyssnämnda uttryck deras enda, enkla
och oförnekliga tydning. Men dessutom och,
då ändamålet med sjelfva 4800 års kungörelse
icke direkt kunnat vara att lägga snaror för
de trafikerande, utan endast att förekomma
förköp, innan säljaren fört sin vara till torgs,
kan det äfven med skäl uppstå fråga, huruvi-
da den här rätteligen kunde och borde tilläm-
pas, på ett fall, der det enskilda köpet skedde
sedan säljaren redan hade varit på torget, men
der icke fått sälja varan. Det är åtminstone
ganska tänkbart, att tillfälliga omständigheter
kunna föranleda en så stor tillförsel på en dag,
att allmogen icke kan den gången bli af med
sina varor, utan att nedgå till underpris och
förluster, hvarföre man också ofta ser ; varor
återföras från torget af landtmannen. Ar det
väl vid sådana fall mer än billigt, åtminstone
med en sådan vara som färskt kött, att säl-
jaren efter torgtimmans slut får disponera den
huru han behagar, då det ena ändamålet med
torgtillförseln i alla fall är vunnet, nemligen
att varans beskaffenhet hunnit beses af polisen.
Men i hvilketdera fallet som helst — må-
ste man icke förundra sig, att hos alla de öf-
verståthållare, som hufvudstaden haft under
de 40 år, som förflutit sedan ifrågavarande
förbud utgafs, så liten tanka uppstått på den
förargelse och ofta ruin denna och flere dyli-
ka författningar medfört, att ingen af dem gått
in till regeringen med hemställan om lämpa-
de föreskrifter, efter tidens kraf — ja, att i
denna stund, såsom wi tro, icke ens: ett. full-
ständigt register eller någon samlad kodex af
alla dessa polislagar någonstädes finnes? och
än mer, hvad skall man väl säga derom, att
alltsedan år 1809 ett embete funnits, som har
sig i sin instruktion serskidt föreskrifvet, att
söka få orimliga och föråldrade närings-för-
fattningar upphäfna, utan att ändock ni-
gon enda af dem intill denna dag blifvit vid-
rörde?
Ingen vore i vår tanka närmare intresserad
i detta slags reformer, än polisstyrelsen sjelf,
ty det är just sådana vexatoriska lagar, som
den nyssnämnda, hvilka åstadkomma spänning
emellan allmänheten och polisbetieningen, ehu-
ru ingen egentligen kan undra på om denna,
hvars bergning till en del är ställd på böter,
begagnar sig af de tillfällen, som erbjudas att
åtkomma sådana. För den, som derigenom
lider osköäliga förluster, är det neml. nära nog
detsamma, antingen dessa tillskyndas honom
med öppet våld, eller genom våldsamma lagar,
och förtrytelsen faller i sednare fallet, i syn-
nerhet hos personer som ej reflektera mycket,
naturligtvis på dem, som sätta lagen i verk-
samhet, hvilket likväl ej skulle. vara fallet, om
allt ouödigt tvång borttogs och ansvaren läm-
pades mera förnuftigt efter förseelsernas inre
och moraliska beskaffenhet. Vi böre tillägga,
att vi ej läst sjelfva protokollet angående: det!
här ofvan berättade målet, men någon väsendt-!
lig - omständighet tro vi likväl ej vara för-
bigången.
— Svenska Minerva för dagen innehåller en
rörande målning, hurusom Aftonbladet, genom de
anvnP 1 Ja andan SE AO PA alla 2 TKR Ad