let uppgifvit den gamiln Inspirationsprincipen och vilja
likväl icke på allvar antaga den fria, historiska Kri-
tikens princip, utan de fordra fastmera af enhvar, att
han genom de mest otroliga ansträngningar och de
mest sjelfbedrägliga späkningar skall bibehålla sig uti
den sväfvande ställning och noga inom linien för de-
ras egen Kritik. Och likväl beror det icke här på en
quantitativ åtskilnad, utan endast och allenast på
sjelfva principen; det heter nu: antingen den gamla
Inspirationstheorien med dess suggestio rerum et
verborum — eller den fria historiska Kritiken.
oo På ett annat ställe säger öfversättaren:
cEndast den önskan kunna vi icke underlåta att här
uttala, att de, hvilka icke anse sig förhindrade att
såväl offentligen som enskildt försäkra att d:n He
gelska Philosophien faller såsom för en flägt celler
att densamma numera är som en öfverkorsad re-
vers, icke mätte i sin förmenta öfverlägsenhet för-
små att behjerta de allvarliga ord, hvilka Herr Dr
Marheineke här yttrat om en slik omdömets lätt-
sinnighet! Man må gerna vara huru innerligt som
helst öfvertygad om förträffligheten af sitt. eget lilla
System, — en dylik förkärlek är ganska naturlig
och väcker åtminstone icke förargelse —; men icke
är man derföre berättigad att på ett mindre heder-
ligt sätt — ty Vetenskapen får väl ock lof att hafva
sin hed r! — behandla ett annat stort Systemp,
som råkar att äga tidens intresse och derföre; har
lyckats tillynna sig ett allmännare erkännande. Vis-
serligen börjar det se ut, som om numera ingenting
vore otillåtligt, få fort man dermed kan göra den
Hegelska Philosophien misstänkt; men åtminstone
af en V.tenskapsman torde man väl ännu ega rätt
att fordra den aktning för Vetenskapen — för att
icke begära en sådan för den Kegelska Philosophien!
— att han beledsagar sina påståenden med bevis och
icke nedlåter sig att deltaga i mängdens blinda rop:
Korsfäst! korsfäst! Man erhåller här en kort an-
visning om medlen och vägarne huru den Hegelska
Philosophien bäst kan vederläggas, men hvilka likväl
tillika äro vilkor, under hvilka allena det kan ske
(s. 40.); och, under ödmjuk anhållan att dessa vilkor
samvetsgrant iakttagas, väga vi till alla dem, som för-
mena sig så väl känna icke blott hvad som innehålles
ult?, utan äfven hvad som ligger under den Hegelska
Philosophien, uti Vetenskapens och mensklighetens
namn ställa denna Hr Dr Markheinekes uppmaning:
Nå välan, så vederläggen denna Philosophi skarpt,
kraftigt, grundligt, befrien då verlden från villfarelsen
genom sanningen och kunskapen om densamma uti
dess djup, uti hela dess sammanhang, bevisen då att
j ären de rätta hjeltarne, som äfven förstå att sätta
något bättre, mera tillfredsställande och det allmänna
erkännandet värdigt i stället för en så förderflig Phi-
losophi! — Detta torde väl vara något att tänka på,
men uppmaningen bör dock icke helt och hållet lem-
nas utan uppmärksamhet !
Vi vilja icke med någon egentlig eller utför-
lig recension gå läsarens eget omdöme i för-
väg, utan tro det anförda göra tillfyllest, för
att vägleda det spända intresset så mycket,
som behöfves, för att inse hvad frågan är om,
och huru den tillämpas på likartade företeel-
ser älven i andra länder än Tyskland.