vwnmis.:7ji mnrnnmm hh QwWonlommommssmomMMmmm mmm m —m rr — förebråelser för min svaghet Ar du icke en stackare, perörerade jag slutligen helt högt, att så obetingadt öfverlemna dig åt en grym anförvandts tyranniska bud? så barnslig, att foga dig i hans bojor? Han hade i sanning rätt att påstå, det du icke hyste en gnista mod i ditt bröst. Det är fruktan, blott barnslig fruktan för de inbillade svårigbeter, hvilka kunna möta dig, som afbåller dig från att på stället lemna onkelns hus, ditt fängelse. Du ryser för att förlora den vanliga beqvämlighet, det välstånd, hvari du lefver, och förhoppningen om en framtida rikedom — att kasta dig i det fiendtliga lifvets buller. Men hvad äro alla dessa skenbara fördelar emot det oskattbaraste på jorden, den ädla friheten? Fega själ, fortfor jag, i det jag tände eld på min stoppade sjöskumspipa, urartade vekling, du ser, att allt har sammansvurit sig mot dig; till och med din kärlek, denna ljufva hemlighet, vanhelgas af en rå soldatman med de trivialaste floskler, och du tiger till alt? Men jag vill uppskaka dig utur ditt flegma, gäcka krigarens despoti; såsom en tysk yngling egnar, vill jag förkasta den stolta grefvinnan Fiala, om hon ock beväpnade sig med hela sitt Italiens stolthet, och tillkämpa mig den, som mitt hjerta älskar, om jag också skulle gå igenom eld och vatten för att vinna henne. Härvid blåste jag bviflar af rök ur min pipa, och omhöljd af den blåa, välluktande dimman, perorerade jag sålunda vidare: Den simpla prosan, hvilken, såsom jag med bekymmer märker, är innerligare förenad med miss Psyche, än jag tycker om, SVatar i fadd monotoni den eviga visan: Hvad skall du lefva af, om onkel Kronstein öfverger dig? Huru realisera dina högflygande planer? Men känner du äfven noga din sköna Henriette? Att svara på sådane pedanterier, gör sig den i mig uppväxande heros icke mödan. Jag älskar, och vill nu, min onkel till trots, först bli riktigt kär, och det öfriga? Pahl! det skall väl också låta finna sig. Jag vill visa det, fortfor jag: och blåste askan från den glimmande tobaken, visa för verlden;, ropade jag högre, modig och stärkt af en ny liknelse, hvad jag förmår! — Lik Fenix skall jag med Henriette framträda ur askan af min för