vwnmis.:7ji mnrnnmm hh QwWonlommommssmomMMmmm mmm m —m rr —
förebråelser för min svaghet Ar du icke en
stackare, perörerade jag slutligen helt högt, att
så obetingadt öfverlemna dig åt en grym anför-
vandts tyranniska bud? så barnslig, att foga dig i
hans bojor? Han hade i sanning rätt att på-
stå, det du icke hyste en gnista mod i ditt bröst.
Det är fruktan, blott barnslig fruktan för de in-
billade svårigbeter, hvilka kunna möta dig, som
afbåller dig från att på stället lemna onkelns hus,
ditt fängelse. Du ryser för att förlora den van-
liga beqvämlighet, det välstånd, hvari du lefver,
och förhoppningen om en framtida rikedom —
att kasta dig i det fiendtliga lifvets buller. Men
hvad äro alla dessa skenbara fördelar emot det
oskattbaraste på jorden, den ädla friheten? Fega
själ, fortfor jag, i det jag tände eld på min stop-
pade sjöskumspipa, urartade vekling, du ser, att
allt har sammansvurit sig mot dig; till och med
din kärlek, denna ljufva hemlighet, vanhelgas af
en rå soldatman med de trivialaste floskler, och
du tiger till alt? Men jag vill uppskaka dig utur
ditt flegma, gäcka krigarens despoti; såsom en tysk
yngling egnar, vill jag förkasta den stolta grefvin-
nan Fiala, om hon ock beväpnade sig med hela
sitt Italiens stolthet, och tillkämpa mig den, som
mitt hjerta älskar, om jag också skulle gå igenom
eld och vatten för att vinna henne. Härvid blå-
ste jag bviflar af rök ur min pipa, och omhöljd
af den blåa, välluktande dimman, perorerade jag
sålunda vidare: Den simpla prosan, hvilken, så-
som jag med bekymmer märker, är innerligare
förenad med miss Psyche, än jag tycker om, SVa-
tar i fadd monotoni den eviga visan: Hvad skall
du lefva af, om onkel Kronstein öfverger dig?
Huru realisera dina högflygande planer? Men
känner du äfven noga din sköna Henriette? Att
svara på sådane pedanterier, gör sig den i mig
uppväxande heros icke mödan. Jag älskar, och
vill nu, min onkel till trots, först bli riktigt kär,
och det öfriga? Pahl! det skall väl också låta
finna sig.
Jag vill visa det, fortfor jag: och blåste askan
från den glimmande tobaken, visa för verlden;,
ropade jag högre, modig och stärkt af en ny lik-
nelse, hvad jag förmår! — Lik Fenix skall jag
med Henriette framträda ur askan af min för-