händer äro bundnan, sade han, amakten. är i repre-
sentantförsamlingens händer. Demagogien öfvessväm-
mar oss, vi stå färdiga att få ett nationalkonvent.
Jäg vet, hvilket öde mig beredes; läs, här äro polis-
rapporterne, jag skall falla såsom martyr, men det är
icke frågan om mig, utan om det arma landets olycka,
Om jag kunde kraftigt tukta ett par af dessa orostif-
tare, så skulle ett sådant exempel afskräcka de andre.
Jag känner mina landsmän, Turkar och Fanarioter
hafva vant sig att kyssa den handen, som slår dem;
behandlar man dem med skonsamhet, så blifva de för-
mätne; men få de känna en stark arm, så hafva de
respekt. General Kisseleff har velat styra dem ge-
nom bevekelsegrunder af ära — den stackars man-
nen förstod sig icke på dessa menniskor. Se, hvilka
sköna resultater, han efterlemnat åt oss; vi gå anar-
kien rakt till mötes. Jag upprepar för eders exce., ett
stort exempel är nödvändigt, då ansvarar jag för ord-
ningen och lyckan i landet, och skall blifva i stånd
att följa edra visa rådslag. Genom denna taktik
vann försten sin afsigt; oppositionen, somretades och
trakasserades, begick oförsigtigher; generalkonsuln,
intagen af hospodaren, afgaf energiska noter emot
representant-församlingen. Genom konsulns bemödan-
den erhöll furst Ghika en firman från Porten, hvil-
ken ålade församlingen tystnad, och Campiniano, en
af de ifrigaste oppositionsmännen, blef landsförvist.