MW CK ITAL E troligen att vänta i Freja för i morgon. KUNNA DE REAKTIONÄRE DRAGA NÅGON NYTTA AF ETT LANGRE MOTSTÅND MOT REFORMERNE? Det reaktionära. eller, som det kallar sig sjelf, det konservativa partiet här i landet, d. v. s. den fraktion, som med händer och fötter stretar emot de bemödanden, hvilka gå ut på att införa rättsgrundsatserne såsom samhällets grundval och den stora mängdens trefnad och välbefinnande såsom dess ändamål, samt att undanrödja de missförhållanden af gammal häfd eller vissa klassers inskränkning på det heläs rätt, som hindra framskridandet till detta mål, befinner sig för närvarande uti en högst egen ställning. De kunna icke neka, de som utgöra detta parti, att nästan allt, som tillhör samhällets organiska lagar, d. v. s. de former ät: hvilka individernas och statens krafter utvecklas och röra sig, för närvarande äro stadda uti ett. oefterrättlighets-tillstånd eller ett slags dvala, hvilket icke kan fortfara i längden, utan måste betraktas såsom en öfvergånz, och likväl sätta de sig emot allt som kan bidraga att föra oss ur denna kåotiska belägenhet. Vid hvårje riksdag väckas 42 till 4400 motioner, som åsyfta större eller mindre: förändringar i lagar och inrättningar. Om man äfven antager att 3 till 400 af dessa äro fullkomligt obetydande till sin syftning, eller härleda sig från blotta hugskott eller från vissa riksdagsmäns begär att kunna visa sina kommittenter att äfven de icke varit alldeles overksamme vid riksdagen, så står dikväl det ojemförligt största antalet qvar, uttryckande verkliga behof hos antingen någon serskild ;vanlottad klass, eller majoriteten af folket. Dessa motioner behandlas i Utskott, komma efter derstädes verkställd sammanjemkning af individuella skiljaktigheter till Stånden och vinna en tillräcklig stor pluralitet af röster för sig, för att ådagalägga, att de icke utgått ifrån ett Jöst. projektmakeri, utan grundasig på rättvisa och billichet; men likväl förmår de reaktionära eller S. k. konservativa intressenas inflytande, den ena gången. efter den andra, alt få reformerna uppskjutna eller afslagna hos regeringen. och nationen befinner sig hufvudsakligen på samma punkt, som för ett 40eller 20tal.af år tillbaka. i -Allt detta visar nogsamt, icke blott att Regeringen eller: systemet sjelf hos oss är stationärt och antingen icke vill eller j har förmåga att komma framåt: det ådalägger derjemte, att den mindritet utom regeringen, som motarbetar reförmerna, är nog kompakt och förstått att skaffa sig nog inflytelse, att Reg. antingen tror sig med dess stöd kunna lemna majoritetens önskningar utan afseende, så länge den föreställer sig sitt eget intresse ligga denna minoritet närmare, eller ock fruktar för dess missnöje mera, än för majoritetens bland folket.-Detta förhållande håt nu så länge fortfarit, att det kan vara på tiden att litet närmare betrakta, dels på hvilka grunder de konservatives motstånd mot reformerna egentligen stödjer sig, dels ock, i sammanhang dermed, huruvida vare sig. desse sjelfve eller regeringen i längden hafva. någon fromma af att fortsätta ett sådant motstånd. Vi vilie här icke fästa oss vid det enskilda intresset, eller. det personliga lycksökeriet, hvilket ofta utgör den verkliga .grundorsaken till minoritetens handlingssätt, utan vid .de skäloch driffjädrar till motståndet, som förebäras a! dess medlemmar sjelfva såsom talande eller handlande i det allmännas namn och å dess vägnar. Några af dessa driffjädrar. äro då: Den politiska förskräcktheten eller farhågan att;genom konctessioner åt reformerna, massan skulle få för mycket insteg och våda för sta