MW CK ITAL E
troligen att vänta i Freja för i morgon.
KUNNA DE REAKTIONÄRE DRAGA NÅ-
GON NYTTA AF ETT LANGRE MOT-
STÅND MOT REFORMERNE?
Det reaktionära. eller, som det kallar sig sjelf,
det konservativa partiet här i landet, d. v. s.
den fraktion, som med händer och fötter stre-
tar emot de bemödanden, hvilka gå ut på att
införa rättsgrundsatserne såsom samhällets
grundval och den stora mängdens trefnad och
välbefinnande såsom dess ändamål, samt att
undanrödja de missförhållanden af gammal häfd
eller vissa klassers inskränkning på det heläs
rätt, som hindra framskridandet till detta mål,
befinner sig för närvarande uti en högst egen
ställning. De kunna icke neka, de som ut-
göra detta parti, att nästan allt, som tillhör
samhällets organiska lagar, d. v. s. de former
ät: hvilka individernas och statens krafter ut-
vecklas och röra sig, för närvarande äro stad-
da uti ett. oefterrättlighets-tillstånd eller ett
slags dvala, hvilket icke kan fortfara i längden,
utan måste betraktas såsom en öfvergånz, och
likväl sätta de sig emot allt som kan bidraga
att föra oss ur denna kåotiska belägenhet. Vid
hvårje riksdag väckas 42 till 4400 motioner,
som åsyfta större eller mindre: förändringar i
lagar och inrättningar. Om man äfven anta-
ger att 3 till 400 af dessa äro fullkomligt o-
betydande till sin syftning, eller härleda sig
från blotta hugskott eller från vissa riksdags-
mäns begär att kunna visa sina kommit-
tenter att äfven de icke varit alldeles overk-
samme vid riksdagen, så står dikväl det ojem-
förligt största antalet qvar, uttryckande verk-
liga behof hos antingen någon serskild ;van-
lottad klass, eller majoriteten af folket. Des-
sa motioner behandlas i Utskott, komma efter
derstädes verkställd sammanjemkning af indi-
viduella skiljaktigheter till Stånden och vinna
en tillräcklig stor pluralitet af röster för sig,
för att ådagalägga, att de icke utgått ifrån ett
Jöst. projektmakeri, utan grundasig på rättvi-
sa och billichet; men likväl förmår de reaktio-
nära eller S. k. konservativa intressenas infly-
tande, den ena gången. efter den andra, alt
få reformerna uppskjutna eller afslagna hos re-
geringen. och nationen befinner sig hufvudsakli-
gen på samma punkt, som för ett 40- eller 20-
tal.af år tillbaka. i
-Allt detta visar nogsamt, icke blott att Re-
geringen eller: systemet sjelf hos oss är statio-
närt och antingen icke vill eller j har förmåga
att komma framåt: det ådalägger derjemte, att
den mindritet utom regeringen, som motarbetar
reförmerna, är nog kompakt och förstått att skaffa
sig nog inflytelse, att Reg. antingen tror sig med
dess stöd kunna lemna majoritetens önsknin-
gar utan afseende, så länge den föreställer sig
sitt eget intresse ligga denna minoritet närma-
re, eller ock fruktar för dess missnöje mera, än
för majoritetens bland folket.-- Detta förhållan-
de håt nu så länge fortfarit, att det kan vara
på tiden att litet närmare betrakta, dels på
hvilka grunder de konservatives motstånd mot
reformerna egentligen stödjer sig, dels ock, i
sammanhang dermed, huruvida vare sig. desse
sjelfve eller regeringen i längden hafva. någon
fromma af att fortsätta ett sådant motstånd.
Vi vilie här icke fästa oss vid det enskilda
intresset, eller. det personliga lycksökeriet, hvil-
ket ofta utgör den verkliga .grundorsaken till
minoritetens handlingssätt, utan vid .de skäloch
driffjädrar till - motståndet, som förebäras a!
dess medlemmar sjelfva såsom talande eller
handlande i det allmännas namn och å dess
vägnar. Några af dessa driffjädrar. äro då:
Den politiska förskräcktheten eller farhågan
att;genom konctessioner åt reformerna, massan
skulle få för mycket insteg och våda för sta-