ar. Öfverallt förmäla likväl facta -och siffror
ndast om nedslående resultater. Fattigdomen
jar icke minskats någonstäides; den befinnes
värtom öfverallt i ständig tillvext, jemte an-
alet af behöfvande Utskylderne till fattig-
fården ökas dagligen för dem, som ännu äga
iågonting, under det att hoppet om deras fram-
ida lindring, genom underhållstagarnes arbeten
slöjd eller odlingsföretag, försvinner mer och
ner. På många ställen hafva fattigvårdsin-
ättningar och fattigkolonier, på andra staten
jell inlåtit sig i lån, till betäckande af de för
len närvarande generationen omöjliga utgifter-
ia och i förlitande på mera behållning fram-
leles af fattighionens arbete; Men på amorte-
ingen väntas ännu fåfängt, och man nödgas
åna ytterligare till blotta räntebetalningarne.
attighjonens slöjdalster tillverkas i allmänhet
ångsamt och illa; de sakna derigenom afsätt-
ningsvärde; äro de af samma slag som ma-
shinarbete, så finnas de ofta fullkomligen o-
äljbara. Vid jordens odling af tiggare brister
n för en lönande afkastning nödvändiga i-
digheten, uppmärksamheten och omtankan.
Lunde man blott påräkna nästa års utsäde så-
som det löpande årets behållning, så skulle
man betrakta den som en stor vinst; men be--
wofvet al nya tillskotter till de berömda fat-
igkolonierna hvarje år, röja ett helt annat för-
vållande.
Vid åsynen af allt detta utländska elände,
jorde vi ännu kunna skatta Sverige lyckligt, och
tilläfventyrs skall en och annan ändå anse det
legala fattizvårdssystemet, så likt det engelska
ill sin Srund, såsom brukbart nog hos oss,
4 ta likt de i England alldagliga icke
här visat sig, eller, om det skett, endast varit
att anse för sällsamheter och undantag. Men
giftplantan har ännu blott hunnit rota sig på
Svensk jord; hon befinnes här vid samma mog-
nad ungeiär, som i England för sekler sedan.
Vi slå ännu qvar vid de der föråldrade stad-
carne om lösdrifveri och försvarslöshet, från
vilka Englands paupecrism aldraförst utgick,
och hvilkas välsignelse det långt för detta hun-
nit pröfva, utan att sedermera hafva lyckats
undkomma den, fastän det längesedan afskaf-
fat eller väsendtligen modifierat dem. Det är
först i närvarande ögonblick vi börjat skörda
systemets frukter, i anblicken af de på våra
söpbackar och gödselhögar döende uslingarne,
i öfverfyllnaden af korrektionshus och fängel-
ser, i det dagligen mångdubblade antalet afin-
brottsstölder och bedrägerier, i osäkerheten på
gator och vägar för person och egendom, for-
dom endast känd hos oss som en utländsk sa-
ga, och slutligen i auktoriteternas vanmakt el-
ler handfallenhet vid alltsammans. Allt det
samma pröfvade redan förfädrens visdom i
England. Och äfven de botemedel vi inbillat
oss kunna begagna mot det onda — såsom
tvungna och frivilliga arbetshus, trampqvarnar,
tiggarbaracker, offeutliga arbeten för fattighjon
och försvarslösa, polletutdelning på Rumfords:
soppa, ved och klädespersedlar; spektakler,
konserter, expositioner till pauperismens af-
hjelpande; nykterhetsföreningar och utdelnin-
gar af gudliga brochyrer till dess moraliseran-
de, — äfven dessa medel äro långt för detta
uppfunna i England och anlitade oupphörligt af
dess uppskrämda börds- och penninge-aristo-
krali. Man äger följaktligen äfven i England
erfarenhet om framgången deraf, och vitsorden
derför påstås ligga i Englands ofvan anmärkta
belägenhet, i hänseende till dess proletärer.
För de statistiska siffror, som gilva dessa vits-
ord sin ovederläggliga kraft, få vi hänvisa till
boken; de finnas der till öfyverflöd.
Vi hafva dröjt längre än vi i början ämnat
vid denna samling af utländska varningsexem-
pel mot det hittills i allmänhet följda fattig-
vårdssystemet. Det är nemligen möjligt att
boken, i anseende till sin vidd och sitt ämne,
icke kan hinna bli läst af det större antalet
bland allmänheten, och det vore då en verklig
skada för omdömet öfver de inhemska opera-
tionsplanerna mot pauperismen, om nyssnämn-
da exempel skulle gå förlorade för den stora
mäned läsare, som icke torde taga någon ome-
delbar kännedom af denna bok, men ändå, an-
lingen såsom kommunalstyresmän eller under-
hållsgifvare ega personligt intresse att veta hvad
man kan påräkna af de hittills föreslagna eller
vidtagna utvägarne. Genom dessa exempels