prydnad. Det heter: Beredd, städse bereddn,
och sättet skall bero på er sjelf.
Sir Richards svar behagade hans följe ogement
väl, och detta så mycket mer, som hvar och en
kunde tyda det på sitt eget sätt. Många dystra
anleten uppklarnade, då de sågo sir William Gor-
don träda sig till möte och helsa som gammal
bekant. Den unge mannen kände för litet sitt
lands råa sedvanor, att detta ärftliga hat, som
brann i de begge fiendtlige stammarnes ådrör,
skulle hos honom finna minsta tillgänglighet, och
således var också den välvilja, han visade hvar
och en af Gordons män, som han lärt känna på
slottet Corgarff, så mycket uppriktigare och ögon-
skenligare.
Så misstänksamt än många kastade sina blickar
omkring, då man inträdde på borggården till det
temligen förfallna slottet, så kunde dock ingen-
ting misstänkt upptäckas. Fästarne blefvo, på
sir Richards befallning, stående kopplade på går-
den, under uppsigt af tvenne knektar. De be-
höfde, såsom han sade, intet foder, då de några
timmar förut blifvit fodrade, och borgherrn på-
yrkade icke heller någon ändring i denna befall-
ning, då han väl insåg att frågan gällde elt för-
sigtighetsmått, som han i elt dylikt fall skulle
funnit lika oaflåtligt.
Hela skaran följde nu borgherrn i högtidssalen,
der redan aderton Dunche Wassels (klanens äld-
ste) af Gordons stam väntade dem. Väggarne
voro prydda med vapenrustningar af alla slag,
mest krigsbyten. Mellan dem såg man hufvuden
af rådjur och bjortar med sina horn, begagnade
om armstakar eller att derpå hänga trofcer.
Midt igenom rummet gick ett bord, hvars öfra
ända var högre och vid hvilken tvenne karm-
stolar funnos placerade för de begge Lairderne.
Låtom :0ss underhandla vid måltiden, sir,
sade sir Reginald vänligt till sir Richard. Om
vin fröjdar menniskans hjerta, stämmer det äfven
till vänligare känslor, Jag förmodar dessa skola