nedergöras genom tvunget motvärn, om hvars an.
vändande jag förbehåller mig allena att afgöra.
Då den gamle riddaren talat dessa ord och der
återvändande härolden anmält, att Drimminor:
portar stodo öppnade till Glengalls söners emot:
tagning, satte sig låget åter i rörelse.
Vid hängbryggan stego Forbens män af hästar
ne och deras dystra drag ljusnade, då de unde:
porthvalfven sågo lairden af Huntiy redan vän-
tande dem i sin sons sällskap.
Borgherren var: en man som passerat först:
hälften af sitt lif; men den raska gången, den stol
ia trotsiga hållningen, de vilda krigiska dragen
de mörka krusiga lockarna, som ännu voro nä-
stan oblandade med gråa, gåfvyo honom ett Yngre
utseende. Han sjelf äfvensom : William voro från
hufvud till fot klädda i harnesk.
Så snart truppen befann sig på hängbryggan
trädde borgherren utom porten. Sir Richard ila-
de honom till möte.
Jag räcker er min hand, Laird af Glengall,)
sade sir Reginald Gordon, med så mycken vän-
lighet han förmådde inlägga i sin hårda natur
och sina vilda drag; och om jag nu endast kan
räcka den som eder värd, hoppas jag likväl att,
innan vi skiljas, kunna trycka den som er vän.
Så mycket på mig ankommer, skall Man ålmin-
stone icke behöfva säga om vårt förlikningsför-
sök: halfgjordt, som Elgyns brand — ett gam-
malt ordspråk, som ni känner, hvilket härleder
sig derifrån att en af mina förfäder brände ena
sidan af gatan, emedan de, som bodde der, voro
tillgifne Douglas, men lät den andra sidan, hvars
inbyggare höllo med honom, stå.
Riktigt, riktigt svarade den gamle lairden
och skakade kraftigt handen på sin fordna fiende.
Iivad mig angår, så skall ni städse i krig och i
fred finna mig och mina män beslutna, att till
milt eget göra min gamle vän, sir John Scott a!
Thielstanes ordspråk, som han vid Fola, jemte
en knippa spjut, erhöll af konungen till vapen-