nedergöras genom tvunget motvärn, om hvars an. vändande jag förbehåller mig allena att afgöra. Då den gamle riddaren talat dessa ord och der återvändande härolden anmält, att Drimminor: portar stodo öppnade till Glengalls söners emot: tagning, satte sig låget åter i rörelse. Vid hängbryggan stego Forbens män af hästar ne och deras dystra drag ljusnade, då de unde: porthvalfven sågo lairden af Huntiy redan väntande dem i sin sons sällskap. Borgherren var: en man som passerat först: hälften af sitt lif; men den raska gången, den stol ia trotsiga hållningen, de vilda krigiska dragen de mörka krusiga lockarna, som ännu voro nästan oblandade med gråa, gåfvyo honom ett Yngre utseende. Han sjelf äfvensom : William voro från hufvud till fot klädda i harnesk. Så snart truppen befann sig på hängbryggan trädde borgherren utom porten. Sir Richard ilade honom till möte. Jag räcker er min hand, Laird af Glengall,) sade sir Reginald Gordon, med så mycken vänlighet han förmådde inlägga i sin hårda natur och sina vilda drag; och om jag nu endast kan räcka den som eder värd, hoppas jag likväl att, innan vi skiljas, kunna trycka den som er vän. Så mycket på mig ankommer, skall Man ålminstone icke behöfva säga om vårt förlikningsförsök: halfgjordt, som Elgyns brand — ett gammalt ordspråk, som ni känner, hvilket härleder sig derifrån att en af mina förfäder brände ena sidan af gatan, emedan de, som bodde der, voro tillgifne Douglas, men lät den andra sidan, hvars inbyggare höllo med honom, stå. Riktigt, riktigt svarade den gamle lairden och skakade kraftigt handen på sin fordna fiende. Iivad mig angår, så skall ni städse i krig och i fred finna mig och mina män beslutna, att till milt eget göra min gamle vän, sir John Scott a! Thielstanes ordspråk, som han vid Fola, jemte en knippa spjut, erhöll af konungen till vapen