oberäknadt vinsten för Storbritanniens invåna-
e i allmänhet, att få sitt behof af inhemska
abrikater tillfredsstäldt mot den möjligast
indriga kostnad. Hvad som i sielfva verket
var på samma gång en nationalolycka och ett
agmissbruk, visade sig från dessa synpunkter
som en källa till Englands rikedom och mer-
kantila öfverlägsenhet. Härigenom kan till nå-
son del förklaras, att man så länge bibehöll
attigskatten oförändrad, oaktadt de hopade
klagomålen deröfver från dem som deraf blef-
vo ruinerade, och att icke blott lagen utan äf-
ven dess missbruk fingo offentliga och envisa
försvarare, när fråga slutligen uppstod om för-
ändringar deri. Den af naturen onda rotens
frukt blef dock i längden alltför bitter för att
kunna fördragas. Icke nog med att arbets-
klassen i allmänhet leå-senom det gällande
faltigvårds-systemet; älven jordbruks- och fa-
byiksintressets fördelar deraf började efter hand
att visa sig mer och mer skenbara och att
småningom förbyta sig till förluster. Arbets-
klassen led derigenom, att den fick den omät-
liga tiggarskaran till omedelbar mediäflare, och
ödgad es, för att icke sjelf lida brist på det
nödvändiga, nedsätta sin egen arbetsförtjenst i
likhet med fattighjonens; men hvilket innan
kort måste hafva tili följd att förvandla nästan
alla förut burgna arbetare, jemte deras famil-
jer, till fattighjon sjelfva. Det blef under så-
dana omständigheter till och med en fördel
för dem, att formligen öfvergå till fattichjonens
klass, emedan åe derigenom förbättrade sina
vilkor med de af socknen erhållna fatticmedlen.
Men härigenom fördubblades fattiehjonens an-
tal öfverallt, hvarest stora fabriksanläggnin2ar
funnos. Landibruksarbetarne råkade i samma
beklagansvärda ställning, der arrendatorerne bör-
jat uttränga dem genom fattighjons-arbeten.
Arrendatorerne siellva upptäckte småningom, att
detta lättköpta arbete befanns diFet och isam-
ma förhållande inproduktift, och att de miss-
räknat sig när de i förlitande derpå förbundit
sig till högre arrenden än förr; dylika miss-
räkningar bragte en icke så ringa mäned af
dem från hus och hem, och ej sällan äfven i
fattighjonsklassen. Fabriksägarnes inbördes täl-
lan alt producera för lågt pris, med tillhjelp
af fattighionsarbete, nedsatte efter hand deras
behållning derhän, att endast en ofantlig efter-
frågan kunde försäkra dem om vinst; svek
denna efterfrågan, så återstod dem ej annat
val än att inställa tillverkningen och afskeda
arbetarne, eller att äfventyra en bankrott. Na-
turligtvis föredrogs det förra alternativet; men
med detsamma lössläpptes ofta tusentals ar-
betslösa menniskor i massa på underhåll a
socknen, hvars öfriga innevånare nu blefvo anli-
tade öfver sin förmåga att bestrida fattigskatten.
Den af dem, som ägde n?gon utsigt annorstä-
des, flyttade då undan, till mindre tungt be-
skattade kommuner; de qgvarblifvande ruine-
rades, och på sådant sätt hände någon gång,
att hela socknars innevånare kommo att hestå
af fattiehjon, hemma utsatta för att dö al
hunger och borta förskjutna af alla andra
kommuner, hvilka fruktade att genom deras
inhysande inom sin gräns öka sin egen fattig-
personal. Der eländet var mindre, blefvo de
bättre lottade sockenboerna blott halfva och
tredjedels fattighjon, d. v. s. att de, för det illa
de ägde i behålll, erlade fattigskatt, men, så-
som ändå sjelfva behöfvande, mottogo under-
stöd af socknens fattigkassa. .
Genom en. ny fattielag af den 44 Augusti
2834 blef ändtligen den gamla så vida ändrad,
att underhållsskyldigheten kan utsträckas till
flere socknar i förening, eiler så kallade di-
strikter, näsfan så som om hela fögderier el-
er. härader hos oss skulle gemensamt ombe-
sörja fattigvården ur en af hela fögderiets el-
ler häradets innevånare sammanskjuten fattig-
kassa. Distrikterna välja sjelfva sina fattig-
vårdstyresmän (guardians), men öfver alla di-
strikterna. föres öfveruppseendet af tre em-
betsmän, dem regeringen utnämner för 3 år.
I sammanhang med denna förändring står ett
vidsträckt system af arbets- och fattighus inom
hvarje distrikt, i hvilka åt arbetsföra men ar-
betslösa personer öppnats tillfälle att få un-
derhåll rot arbete på stället, och orkeslösa vår-
das och försörjas på distriktets bekostnad. Fat-
tigafoiften har genom dessa förändringar min-
ögst betydligt; men de fattigas elände