oberäknadt vinsten för Storbritanniens invånae i allmänhet, att få sitt behof af inhemska abrikater tillfredsstäldt mot den möjligast indriga kostnad. Hvad som i sielfva verket var på samma gång en nationalolycka och ett agmissbruk, visade sig från dessa synpunkter som en källa till Englands rikedom och merkantila öfverlägsenhet. Härigenom kan till nåson del förklaras, att man så länge bibehöll attigskatten oförändrad, oaktadt de hopade klagomålen deröfver från dem som deraf blefvo ruinerade, och att icke blott lagen utan äfven dess missbruk fingo offentliga och envisa försvarare, när fråga slutligen uppstod om förändringar deri. Den af naturen onda rotens frukt blef dock i längden alltför bitter för att kunna fördragas. Icke nog med att arbetsklassen i allmänhet leå-senom det gällande faltigvårds-systemet; älven jordbruksoch fabyiksintressets fördelar deraf började efter hand att visa sig mer och mer skenbara och att småningom förbyta sig till förluster. Arbetsklassen led derigenom, att den fick den omätliga tiggarskaran till omedelbar mediäflare, och ödgad es, för att icke sjelf lida brist på det nödvändiga, nedsätta sin egen arbetsförtjenst i likhet med fattighjonens; men hvilket innan kort måste hafva tili följd att förvandla nästan alla förut burgna arbetare, jemte deras familjer, till fattighjon sjelfva. Det blef under sådana omständigheter till och med en fördel för dem, att formligen öfvergå till fattichjonens klass, emedan åe derigenom förbättrade sina vilkor med de af socknen erhållna fatticmedlen. Men härigenom fördubblades fattiehjonens antal öfverallt, hvarest stora fabriksanläggnin2ar funnos. Landibruksarbetarne råkade i samma beklagansvärda ställning, der arrendatorerne börjat uttränga dem genom fattighjons-arbeten. Arrendatorerne siellva upptäckte småningom, att detta lättköpta arbete befanns diFet och isamma förhållande inproduktift, och att de missräknat sig när de i förlitande derpå förbundit sig till högre arrenden än förr; dylika missräkningar bragte en icke så ringa mäned af dem från hus och hem, och ej sällan äfven i fattighjonsklassen. Fabriksägarnes inbördes tällan alt producera för lågt pris, med tillhjelp af fattighionsarbete, nedsatte efter hand deras behållning derhän, att endast en ofantlig efterfrågan kunde försäkra dem om vinst; svek denna efterfrågan, så återstod dem ej annat val än att inställa tillverkningen och afskeda arbetarne, eller att äfventyra en bankrott. Naturligtvis föredrogs det förra alternativet; men med detsamma lössläpptes ofta tusentals arbetslösa menniskor i massa på underhåll a socknen, hvars öfriga innevånare nu blefvo anlitade öfver sin förmåga att bestrida fattigskatten. Den af dem, som ägde n?gon utsigt annorstädes, flyttade då undan, till mindre tungt beskattade kommuner; de qgvarblifvande ruinerades, och på sådant sätt hände någon gång, att hela socknars innevånare kommo att hestå af fattiehjon, hemma utsatta för att dö al hunger och borta förskjutna af alla andra kommuner, hvilka fruktade att genom deras inhysande inom sin gräns öka sin egen fattigpersonal. Der eländet var mindre, blefvo de bättre lottade sockenboerna blott halfva och tredjedels fattighjon, d. v. s. att de, för det illa de ägde i behålll, erlade fattigskatt, men, såsom ändå sjelfva behöfvande, mottogo understöd af socknens fattigkassa. . Genom en. ny fattielag af den 44 Augusti 2834 blef ändtligen den gamla så vida ändrad, att underhållsskyldigheten kan utsträckas till flere socknar i förening, eiler så kallade distrikter, näsfan så som om hela fögderier eler. härader hos oss skulle gemensamt ombesörja fattigvården ur en af hela fögderiets eller häradets innevånare sammanskjuten fattigkassa. Distrikterna välja sjelfva sina fattigvårdstyresmän (guardians), men öfver alla distrikterna. föres öfveruppseendet af tre embetsmän, dem regeringen utnämner för 3 år. I sammanhang med denna förändring står ett vidsträckt system af arbetsoch fattighus inom hvarje distrikt, i hvilka åt arbetsföra men arbetslösa personer öppnats tillfälle att få underhåll rot arbete på stället, och orkeslösa vårdas och försörjas på distriktets bekostnad. Fattigafoiften har genom dessa förändringar minögst betydligt; men de fattigas elände