ON VV MM MM MH HM m MO Mm LM VV nn Jag såg mig stående bredvid bordet, med en dolk i handen, som dröp af blod; vid mina fötter låg en dödad man., Bardens drag uttryckte afsky och fasa, då han talade. dessa ord och tygeln darrade i hans hand. Som det syntes, sökte lairden att lugna honom. Du måste väl denna gång irrat dig, såsom du redan en eller par gånger förut gjort,, sade han. Var ditt ansigte så klart och lefvande, att du kände igen dig? tillade ban. Er och de öfriga igenkände jag tydligt, fortsalle sångaren, som ännu syntes intagen af en rysning eller djupt skakande minnen. Men den gestalt, som jag trodde skulle föreställa mig, vände mig ryggen, och jag kunde icke se honom i ansigtet. Således blef du osäker? sade lairden, ynbart bemödande sig att trankilisera sångaren, hvars väsende han kände. Nej sirlp svarade barden dyster. ,Vi siare hafva i dylika händelser ett medel, hvaraf vi betjena oss; jag vände nemligen om min plaid och då gestalten gjorde detsamma, blef mig intet vidare tvifvel öfrigt. Under detta samtal hade truppen kommit den f som förde till slottet på ungefär tusen steg nära. Lairden sände nu cen väpnare förut, som bruket bjöd, för att begära inträde. Under det hans folk under tiden gjorde balt, sade han högt: Jag ber er, herrar -— och i tvunget fall befalier jag — att hvar och en af eder undviker hvarje anledning till tvist eller ens till ordvexling. Heta min vrede skall drabba den, som understår sig att gifva äfven den ringaste anledning till strid. Hvad också måtte yttras eller företa395, må man fördraga det tigande, om icke det okania tecknet gifves. Mig tillhör det att värna klanens ära, äfvensom att då denna blifvit förfördelad, döma om huru den skall kunna upprättas och hämnas. Endast lömskt förräderi — och detta måtte Gud afvända! — må på stället