ån för samma sockens fattige. Det tycks
om man för att bedöma verkan eraf skulle
rappt behöfva veta mer, än att af samtliga
kommunalutgifterna eller sockenutskylderna i
England åtgingo; öfver hufvud taget, sju åt-
ondedelar (43) till fattigvården. Men denna
ipplysning vore allt för ofullständig. Man må-
ste äfven ihågkomma, att icke något civiliseradt
and i verlden — med undantag af det stor-
yrittanniska systemets skamfläck, Irland — röäk-
at så många fattighjon på samma folkmängd,
som adet rika Englandc och att intet enda —
irland icke ens här undantaget — besitter en
så usel, så i fysiskt, moraliskt och intellektu-
lt hänseende sjunken pöbel som det. Upp-
äcker man nu vidare att de engelska fattig-
agarna innehålla grundorsaken härtill, mot
vilken alla andra orsaker dem man i samma
mening plägar åberopa — såsom fabrikssyste-
met med dess arbetsfördelning och machinvä-
sende, brottmåls-lagskipningens beskaffenhet,
aristokratiens demoraliserande exempel, ja siell-
va spanmålslagarne äro att jemförelsevis be-
trakta som obetydligheter, eller på sin höjd
såsom medverkande — då har man i ett sam-
mandrag taflan af den legala fattigvården i sin
fulländning och tillika ett prof på hvarthän en
;rvänd lagstiftning kan leda, när man, blind
för de påtagliga olycksalstren deraf, envisas
att lemna dun oförändrad och oförbättrad i
ättied efter ättled, det må då ske af maklig-
het och öfvermsd hos en illa sammansatt folk-
representation, elier af enfaldig inbilskhet öf-
ver allt det fosterländskas förträfflighet, eller
al en icke mindre enfaldig tro på dförfädrens
vishetae i allt hvad de företagit och stadgat.
Engelska fattigskatten var ännu till de behöf-
vandes hjelp; dess verkan blef att öka deras
antal, derigenom att den utarmade skattgifvar-
en och efterhand förflyttade en mängd al des-
sa på underhållstagarnes lista. Då de be-
skattades antal minskades i samma mån, så
föll en fördubblad tyngd på de ännu återstå-
ende betalande. Detonda, som man velat fö-
rekomma, tillvexte på detta vis alldeles i hvad
man kallar geometrisk progression, och skulle
långt för detta blifvit fullkomligen outhärdligt,
om ieke den enskilda spekulationsandan mel-
lankommit och förstått att genom ett missbruk
af lagen mildra dess verkan. Ett visst mini-
mum af daglig inkomst hade nemligen genom
fattiglagarne blifvit bestämdt, för att berättiga
en sockenbo till motsvarande understöd af sock-
nens fattigmedel; men när denna motsvarighet,
till följd af underhållstagarnes ständigt ökade
mängd, snart öfversteg de fleste underhållsgif-
varnes förmåga, föllo de bättre lottade jordbru-
karne och fabriksegarne på det rådet, att an-
taga fattighjonen till arbetare och fylla under-
stödsbeloppet ar egna medel, utan att likväl
gifva mer för deras arbete än denna fyllnad.
De gjorde härigenom en dubbel vinst; dels e-
medan deras aflöningskonto nedsattes till det
möjligast lägsta belopp, dels emedan de åter-
fingo i arbetsbiträde hvad de sjelfve såsom
socknebocr erlade i fattigafgift. Fattighjonen,
å sin sida, bekommo med detsamma under-
stödsbeloppet oafkortadt, så länge arbetsbetin-
get fortfor. Det är sannt, att de sockneboer,
m icke sysselsatte några fattighjon för egen
räkning, fingo sålunda bidraga till underhåliet
för andras arbetare, och de underläto ej län-
ge att klaga deröfver. Men deras klagan kun-
de alltid mötas med den ovedersägliga anmärk-
ningen, att de skulle komma att betala lika
stor fatticskatt om äfven samtliga fattighjonen
lefvat i fullkomlig lättja; hvarigenom fattighjo-
nens sysselsättning aflägsnade nödvändigheten
att fylla det efter bjonens behof lagligen be-
stämda understödsbeloppet. Engelska aristo-
kratien, såsom cgare till Englands jord, kunde
icke hafva särdeles att invända mot arrange-
mentet, då farmerne, eller deras arrendatorer
voro bland dem, som drogo fördel affattighjo-
nens arhetsbitröde, och derigenom sattes i stånd
att med lätthet utgöra förhöjda arrenden. Fa-
briksindustrien åter såg sig i tillfälle att med
vinsten af machinarbetet förena den till sin
yttersta gräns drifna besparingen på arbetslön,
och att derigenom mot gåtlikt låga priser un-
dersälja fabrikanterna i alla de länder, hvarest
engelska febriksvaror fingo tillträde, äfven när
detta tillträde måste köpas med orimliga tull-
afifter eller öfverdrifna lurendrejeriassurancer,
ERE RASTERNA EIN SSA
ERA ———