Sir Richard red i spetsen för de sina och vid hans sida red Mac Murray, sångaren. Den förre betraktade uppmärksamt borgen, som låg framför dem, då han afbröts af sin sidokamrat, som, lill halfs omedvetet, utslötte den anmärkningen: Ja, så var det.n Känner du igen Drimminor?, frågade lairden, har. du sett det förr ?) Ja och nej, ädle siry svarade Mac Murray. ;Med kroppsliz öga sågjag det ännu aldrig, men äl med själens öga. Dua såg det i din syn?, frågade tirden, hvilken var fast öfyertygad om bardens underbarå Jag såg det för tre dagar sen,, svarade sångaren med en djup suck. Jag såg det med torn och murar, jag såg de gästliga rummen, fyllda med muntra, glada bägare, men — Fortfar Mac Murray, sade lairden uppmärksamt, med låg röst. Blod flöt och dödade lågo bredvid sina stolar , svarade barden lika sakta. Du menar således att Gordon rufvar på förräderi?) fortfor den förre. Jag vet icke, ädle herre,, svarade sångaren dystert. De, som lågo slagne, voro samtelige Gordons; ingen bar vår klans färger. Måtte himJen förbjuda ålt någon af de våra bära förkastliga hämndplaner i silt sinne. Det är omöjligt, sade den gamle lairden hastigt. Ve den som skulle våga att börja någon strid! Är-du oekså säker på, att det verkligen var slottet Drimminor du såg?, tillade han och skakade tviflande hufvudet. Det var detta slott och vi voro alla i salen; jag såg eder, de öfriga och mig — Sångaren hade uttalat dessa sista ord med en synbar rysning och Ulltagande förvirring. Den gamle lairden såg träffad på honom. Och huru iZ7 frågade han efter en DaUs.