Sir Richard red i spetsen för de sina och vid
hans sida red Mac Murray, sångaren.
Den förre betraktade uppmärksamt borgen, som
låg framför dem, då han afbröts af sin sidokam-
rat, som, lill halfs omedvetet, utslötte den an-
märkningen: Ja, så var det.n
Känner du igen Drimminor?, frågade lairden,
har. du sett det förr ?)
Ja och nej, ädle siry svarade Mac Murray.
;Med kroppsliz öga sågjag det ännu aldrig, men
äl med själens öga.
Dua såg det i din syn?, frågade tirden, hvil-
ken var fast öfyertygad om bardens underbarå
Jag såg det för tre dagar sen,, svarade sånga-
ren med en djup suck. Jag såg det med
torn och murar, jag såg de gästliga rummen, fyll-
da med muntra, glada bägare, men —
Fortfar Mac Murray, sade lairden uppmärk-
samt, med låg röst.
Blod flöt och dödade lågo bredvid sina sto-
lar , svarade barden lika sakta.
Du menar således att Gordon rufvar på för-
räderi?) fortfor den förre.
Jag vet icke, ädle herre,, svarade sångaren
dystert. De, som lågo slagne, voro samtelige
Gordons; ingen bar vår klans färger. Måtte him-
Jen förbjuda ålt någon af de våra bära förkastliga
hämndplaner i silt sinne.
Det är omöjligt, sade den gamle lairden ha-
stigt. Ve den som skulle våga att börja någon
strid! Är-du oekså säker på, att det verkligen
var slottet Drimminor du såg?, tillade han och
skakade tviflande hufvudet.
Det var detta slott och vi voro alla i salen;
jag såg eder, de öfriga och mig —
Sångaren hade uttalat dessa sista ord med en
synbar rysning och Ulltagande förvirring. Den
gamle lairden såg träffad på honom.
Och huru iZ7 frågade han efter en
DaUs.