Och hvarföre skyndade ni icke att genast lemna
mig underrättelse om detta hans beslut, innan den
för er utsatta timmen var till ända ? frågade lairden.
cJag kunde icke, jag var hindrad; min fader
ville icke tillåta det, sade riddaren i en lätt för-
Virring.
Eder fader hindrade er? frågade lairden för-
vånad.
Ser ni nu?, utropade Murdoc. Tror ni än
längre att vi kunna underhandla med vår döds-
fiende på annat sätt, än med blanka svärd?
Han - har ännu ytterligare velat visa oss sitt
förakt derigenom, att han lemnade oss utan svar,
inföll Everalshendrach.
Detta är icke fallet, sir! svarade William lif-
ligt. Men ni måste veta allt; min far menade
att man skulle anse det som en feghet om han
gåfve efter för en hotelse. Hade hvarken jag el-
ler någon Gordon funnits i ert våld, skulle han
kanhända hafva låtit beveka sig af mina böner.,
Huru sir?, frågade lairden; i stället att låta
sonen framföra ett svar på de honom här gjorde
förslag, skickar han honom till schavotten?
,Visst inte; han tänkte fastmer hindra mig
derifrån och derföre arresterade han mig. Jag
flydde och ilade hit för att lösa mitt ord, fort-
for riddaren dröjande på orden.
En liflig rörelse visade sig bland de kringstå-
ende. Allas ögon hvilade med förvåning på yng-
lingen. Många, i hvilkas blickar ett dödligt hat
lågat kort förut, sågo vänligt på honom, och
sjelfva Murdocs af åldern fårade, af vind och sol
brynta drag uttryckte något medlidande.
Vid, S:t Bennet, sade den kärfve gubben sakta
till sin granne, jag önskade att alla Gordons hade
en enda hals för att 1 ett hugg kunna slå af den;
men denne yngling hade i sanning förtjent ett
bättre öde, än att lägga sitt hufvud på stup-
stocken.
Detta var således orsaken till ert uteblifyan-
de, sade lairden med hörbart mildare ton.