IPå båda delarne har man exempel och inge handlande lärer neka, att han anser -det för månfigt för sig att sprida sina varor genon kringvandrande: eller i byarne bosatte småkrä mare, samt alt han äfven på åtskilligt sät drar parti af sådane kunder för varors upp köp m. m. Olyckan är blott, att den ena sta den, den ena köpmannen icke unnar den an dra att. ega sådane kunder och att dessa en dast undantagsvis och högst sällan tillåtas så att fördelen af dem i hvarje fall tilldela: blott en enda stad och ofta en enda köpman Då man nu, såsom Biet, förutsätter at landthandeln gynnar allmogens välstånd och di man icke lärer neka, att landsortens väl stånd. skapar. städernas, samt ej heller kar förete ett enda exempel på, att våra städer i allmänhet eller någon enda af dem isynnerhet aftagit genom upphäfvandet af de orimliga monopolier, som i äldre tider tryckte allmogen och borde hafva gjort städerna stenrika, derest deras välstånd berodde af landtmanhens förtryckande; så är det svårt att fatta hvarifrån Biet fått den föreställningen, att städernas och landsbygdens intressen stå i strid med hvarandra och att det ena måste uppoffras, om rättvisa skall ske det andra. Likaså är det obegripligt, att Biet användt förespeglingen om en : sådan bedröflig uppoffring, för att uppmuntra Regeringen att desto snabhare afgöra landthandelsfrågan; denna förespegling bör ju snarare afskräcka än uppmuntra. Sannt är visserligen, att många svenska städer fått en missgynnande belägenhet och tillkommit utan alla andra afseenden än högvederbörligt privilegium; man skulle således tycka att dessa borde gå under, derest en-allmän tillåtelse att anlägga städer medgåfves. Men emat denna undergång skyddas de af sin obetydlighet. De städer, som råkat anläggas på en så missgynnande plats, äro nemligen redan förut så små, att en eller annan qvadratmil af deras närmaste omgifning fullkomligt förmår uppehålla deras närvararande storlek, och de skulle till och med vinna af en ökad rörelse på någon annan punkt af det vidsträckta territorium, hvilket de betrakta såsom sitt, men hvaraf de nu ej förmå draga någon fördel. Ville man lossa skråtvånget och tillåta välfrejdadt folk att inrätta handtverk i sådana småstäder, skulle flera af dem hastigt stiga, förutsatt att svenska slöjdevaror gynnades med allmän handelsfrihet. Vi hafva råkat blifva något vidlyftiga öfver detta ämne; men, för den händelse att Regeringen, emot förmodan, skulle kunna öfvertala sig att taga ihop med den så ofta ajournerade frågan om upphäfvande af tvånget å landihandeln, hafva vi icke velat bidraga att hos henne väcka farhåga, att den falska föreställninsen om en strid emellan städernas och landsbygdens intressen i denna fråga eger några anhängare utom skråna. af Westgötha allmogens väfnader, hopsamlandet af linfrö, humla, lin, ull, fläsk m. m. sker genom kringresande upphandlare, eller bosatte landthandlare och skulle snart uppböra, om de gamla förbuden mot uppköp på landet, kunde åter införas. Genom en allmän tillåtelse till inrättandet al fast handel å landet skulle afsättningen af landtmannens artiklar än mer underlättas och en hel hop sådane, hvilkas införande i små partier till staden, ej lönar sig, blifva tillvaratagne och bragta i handeln. I Holland anses det af ålder brukliga uppköpet genom kringresande på landet, såsom den verksammaste orsaken till holländska ladugårdsskötselns flor och holländska bondens trefnad vid hemmet, hvilket han ogerna lemnar. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Den förut i detta blad omtalade och såsom lisstänkt för åtskilliga förseelser häktade f. d. bokällaren A., blef i dag af kämners-rätten ställd på