IPå båda delarne har man exempel och inge
handlande lärer neka, att han anser -det för
månfigt för sig att sprida sina varor genon
kringvandrande: eller i byarne bosatte småkrä
mare, samt alt han äfven på åtskilligt sät
drar parti af sådane kunder för varors upp
köp m. m. Olyckan är blott, att den ena sta
den, den ena köpmannen icke unnar den an
dra att. ega sådane kunder och att dessa en
dast undantagsvis och högst sällan tillåtas
så att fördelen af dem i hvarje fall tilldela:
blott en enda stad och ofta en enda köpman
Då man nu, såsom Biet, förutsätter at
landthandeln gynnar allmogens välstånd och di
man icke lärer neka, att landsortens väl
stånd. skapar. städernas, samt ej heller kar
förete ett enda exempel på, att våra städer
i allmänhet eller någon enda af dem isynner-
het aftagit genom upphäfvandet af de orimli-
ga monopolier, som i äldre tider tryckte all-
mogen och borde hafva gjort städerna stenri-
ka, derest deras välstånd berodde af landt-
manhens förtryckande; så är det svårt att
fatta hvarifrån Biet fått den föreställningen,
att städernas och landsbygdens intressen stå i
strid med hvarandra och att det ena måste
uppoffras, om rättvisa skall ske det andra.
Likaså är det obegripligt, att Biet användt före-
speglingen om en : sådan bedröflig uppoffring,
för att uppmuntra Regeringen att desto snab-
hare afgöra landthandelsfrågan; denna förespeg-
ling bör ju snarare afskräcka än uppmuntra.
Sannt är visserligen, att många svenska stä-
der fått en missgynnande belägenhet och till-
kommit utan alla andra afseenden än högve-
derbörligt privilegium; man skulle således tycka
att dessa borde gå under, derest en-allmän til-
låtelse att anlägga städer medgåfves. Men e-
mat denna undergång skyddas de af sin obe-
tydlighet. De städer, som råkat anläggas på
en så missgynnande plats, äro nemligen redan
förut så små, att en eller annan qvadratmil
af deras närmaste omgifning fullkomligt för-
mår uppehålla deras närvararande storlek, och
de skulle till och med vinna af en ökad rö-
relse på någon annan punkt af det vidsträckta
territorium, hvilket de betrakta såsom sitt,
men hvaraf de nu ej förmå draga någon för-
del. - Ville man lossa skråtvånget och tillåta
välfrejdadt folk att inrätta handtverk i sådana
småstäder, skulle flera af dem hastigt stiga,
förutsatt att svenska slöjdevaror gynnades med
allmän handelsfrihet.
Vi hafva råkat blifva något vidlyftiga öfver
detta ämne; men, för den händelse att Rege-
ringen, emot förmodan, skulle kunna öfvertala
sig att taga ihop med den så ofta ajournerade
frågan om upphäfvande af tvånget å landihan-
deln, hafva vi icke velat bidraga att hos hen-
ne väcka farhåga, att den falska föreställnin-
sen om en strid emellan städernas och lands-
bygdens intressen i denna fråga eger några
anhängare utom skråna.
af Westgötha allmogens väfnader, hopsamlandet
af linfrö, humla, lin, ull, fläsk m. m. sker genom
kringresande upphandlare, eller bosatte landt-
handlare och skulle snart uppböra, om de gamla
förbuden mot uppköp på landet, kunde åter
införas. Genom en allmän tillåtelse till inrät-
tandet al fast handel å landet skulle afsättnin-
gen af landtmannens artiklar än mer underlät-
tas och en hel hop sådane, hvilkas införande
i små partier till staden, ej lönar sig, blifva
tillvaratagne och bragta i handeln. I Holland
anses det af ålder brukliga uppköpet genom
kringresande på landet, såsom den verksamma-
ste orsaken till holländska ladugårdsskötselns
flor och holländska bondens trefnad vid hem-
met, hvilket han ogerna lemnar.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Den förut i detta blad omtalade och såsom
lisstänkt för åtskilliga förseelser häktade f. d. bok-
ällaren A., blef i dag af kämners-rätten ställd på