GASTABUDET I DRIMMINOR ). AF WACHSMAN. Men under det således allt gick muntert till uppå slottet Corgarff, förbereddes utanför en helt annan scen. Såsom vi redan sagt låg slottet på en klippa, som var brant, nästan otillgänglig, på alla sidor. Den sidan hvaruti borgsalen befann sig var den längsta, och begge ektornen som flankerade denna, voro längst skiljda ifrån hvarandra. Då klippan på d-nna sida uppreste sig 450 fot, brant som en mur, med undantag af en liten gräsbevext plan något ofvan midten af klippan, och slottets uppbyggare hade ansett för omöjligt att någon från denna sidan skulle försöka storma det, så hade intet utanverk blifvit anbragt på höjden, utan slottsmuren löpte tätt till randen af klippan, lemnande af denna endast. en smal fotbred kant. Hvad som dessutom gjorde. den ofvanbeskrifna slottssidan än fastare, var. att den lilla floden, som på trenne sidor vattnade klippans fot, här var serdeles djup och klippig, och ett öfvervadande var så mycket mindre att tänka på, som vågorna skummande bröto sig emot ett par stenblock, som höjde sig öfver flodytan så att man löpt fara att krossas emot stenarna. Just under det samtalet vid den i dag mer än vanligt långa aftonmåltiden var som lifligast vandrade en skara män tyst och försigtigt tvärs öfver det iilla fältet, som skiljde slottet från skogen, mot den ofyanbeskrifna slottssidan. Det var en mörk, töcknig, stjernlös höstnatt och vinden spelade tjutande kring borgens klippor och hörn. ) Se A. PB. N:o 270, 272,