GASTABUDET I DRIMMINOR ).
AF WACHSMAN.
Men under det således allt gick muntert till
uppå slottet Corgarff, förbereddes utanför en helt
annan scen. Såsom vi redan sagt låg slottet på
en klippa, som var brant, nästan otillgänglig, på
alla sidor. Den sidan hvaruti borgsalen befann
sig var den längsta, och begge ektornen som flan-
kerade denna, voro längst skiljda ifrån hvarandra.
Då klippan på d-nna sida uppreste sig 450 fot,
brant som en mur, med undantag af en liten
gräsbevext plan något ofvan midten af klippan,
och slottets uppbyggare hade ansett för omöjligt
att någon från denna sidan skulle försöka storma
det, så hade intet utanverk blifvit anbragt på höj-
den, utan slottsmuren löpte tätt till randen af
klippan, lemnande af denna endast. en smal fot-
bred kant. Hvad som dessutom gjorde. den of-
vanbeskrifna slottssidan än fastare, var. att den
lilla floden, som på trenne sidor vattnade klip-
pans fot, här var serdeles djup och klippig, och
ett öfvervadande var så mycket mindre att tän-
ka på, som vågorna skummande bröto sig emot
ett par stenblock, som höjde sig öfver flodytan så
att man löpt fara att krossas emot stenarna.
Just under det samtalet vid den i dag mer än
vanligt långa aftonmåltiden var som lifligast van-
drade en skara män tyst och försigtigt tvärs öf-
ver det iilla fältet, som skiljde slottet från sko-
gen, mot den ofyanbeskrifna slottssidan. Det var
en mörk, töcknig, stjernlös höstnatt och vinden
spelade tjutande kring borgens klippor och hörn.
) Se A. PB. N:o 270, 272,